lördag 31 december 2011

Gott Nytt År 2012!



Fotot från Rockefeller Center påminner oss om ljusets makt.

En vers från Johannesevangeliets första kapitel är bra för oss alla att läsa;
”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”.

Allt som görs i ljusets tjänst, hur smått och obetydligt det än kan tyckas vara, blir av stort värde och kan inte övervinnas av allt mörker som finns i vår värld idag.

Kongos befolkning, liksom människor över hela vår jord, behöver denna tröst idag.

Mörkret sänker sig

”Nu ser vi inte längre något ljus i den mörka tunnel vi befinner oss i”!
Så skriver en god vän i Kinshasa idag. Förhoppningarna var stora inför valet, en förändring önskades. Nu vågar kongoleserna inte längre tro på en förändring och förbättring. ”Varje gång vi tror oss se en möjlighet till förändring, inträffar något som gör det omöjligt. Livet är tungt”!

Det finns inte längre något nyhetsinslag om Kongo. Efter det att presidentvalets utgång blev fastställd, är det tyst. Vi vet inte var säkerhetsstyrkorna befinner sig idag och vi vet inte var presidenten befinner sig. Hur har de vanliga människorna det idag?

Än en gång framstår det som oerhört viktigt att vi som har vänner och kontakter i Kongo fortsätter att hålla kontakten levande. Att veta att människor ”bortom” landets gränser bryr sig, vet något om vad som händer, betyder mycket när man är i en svår situation.

fredag 23 december 2011

Väntad utgång

Etienne Tshisekedi förhindrades av militär och polis att lämna sitt hus idag, den dag han proklamerat som den dag han skulle svära presidenteden på Martyrstadion i Kinshasa. Hans anhängare som tog sig till området fängslades av polisen. Tshisekedi gjorde då vad som var möjligt; han svor presidenteden i sin egen bostad med några av sina anhängare närvarande. Tungt beväpnad militär och polis och stridsvagnar finns fortsatt utplacerade i huvudstaden. Polisen har även använt sig av tårgas idag, för att skingra folkmassorna, som var nyfikna över utgången av dagens stora händelse.

Ett oväntat telefonsamtal från en vän i Kinshasa i eftermiddag gav mig lite extra information; att det är lugnt i huvudstaden, han hade själv tagit sig in till centrum och hem igen utan problem. På min fråga om det är nödvändigt att visa all sin makt genom militär och polis, för att behålla sin position, svarade han; ”Ja så är det hos oss i Afrika”!

Igår meddelade ansvarig för den centrala valenheten att man avbrutit räkningen av rösterna i valet till parlamentet. Detta då de upplevde att det var svårt att utföra uppdraget och de ber nu om internationell hjälp för att slutföra räkningen.

Vi får hoppas att lugnet består i landet, även utan att det är en fortsatt militär maktdemonstration!

Ny president idag?

Idag, fredag 23 december, har Etienne Tshisekedi planerat att svära presidenteden, då han anser att det är han som vunnit valet. Han har också lovat en belöning till den som fångar Joseph Kabila och tar honom till Tshisekedi.

Kinshasa är idag en stad med tydlig närvaro av polis och militär. Stridsvagnar, polis och tungt beväpnad militär samt Joseph Kabilas elitstyrka är utplacerade främst kring Martyrstadion, där Tshisekedi skall hålla sin ceremoni. Alla vägar kring Tshisekedis hus är blockerade. Ett hundratal anhängare till Tshisekedi är på väg, i långsamt tempo, till Martyrstadion och några personer har redan häktats, då de försökt ta sig in på stadion.

Det är mycket osäkert om Tshisekedi verkligen handlar enligt sin planering och sina hot. OM han skulle göra det kan vi förvänta oss att det blir en snabbt övergående situation, där Kabila sätter in alla sina krafter och går segrande ur konflikten.

Val har ägt rum på ett sätt som anges vara demokratiskt och resultatet måste försvaras med maktmedel.

tisdag 20 december 2011

Kongo har fått sin president

Idag påbörjade Joseph Kabila sin andra period som landets president i och med att han svor presidenteden inom presidentens område i Kinshasa. Stridsvagnar är utplacerade på strategiska platser i huvudstaden, som främst stöder Etienne Tshisekedi. Robert Mugabe från Zimbabwe var den enda utländska statschefen, som var närvarande. Alla ambassadörer i Kongo var uppmanade att vara närvarande vid ceremonin, med det bifogade hotet att de annars skulle bli förklarade ”persona non grata”. Ett tusental supporters fanns också närvarande.

Etienne Tshisekedi planerar att svära presidenteden på fredag, på ”Martyrernas stadion” och även intill den platsen finns idag stridsvagnar utplacerade.

Hur skall vi förstå den strid om presidentposten, som pågår i Kongo idag? Oerhört svårt för oss att överhuvudtaget begripa något av detta! Det finns journalister som lyfter Kabilas sårbarhet i Kinshasa och att detta skulle vara till Tshisekedis fördel. Så lyfts även händelser långt tillbaka i historien; då Patrice Lumumba mördades, han var det självständiga Kongos första ledare. Enligt vissa personer hade Tshisekedi del i planeringen av mordet på Lumumba, något som han själv inte berör på något sätt. Är detta till hans fördel eller nackdel? Ingen vet. UDPS, det parti som Tshisekedi leder idag, bedöms försvinna den ledaren dör. Det är alltså en stark person det rör sig om, det kommer fram på många olika sätt.

Många kongoleser i landet och i andra länder har protesterat mot valets resultat. Utländska observatörer har påtalat att det inte gick rätt till. Igår uppvaktade en grupp på ett 50-tal kvinnor från oppositionen, den amerikanska ambassadören och lämnade ett dokument där de bad om internationell medling i den kris som pågår i Kongo, efter valet. De påtalade att de önskade en fredlig lösning av krisen. Innan valets resultat blev tillkännagivet hotades det med blodbad och plundring, något som inte inträffat. Detta bedöms som att kongoleserna inte är villiga att betala landets kris med sitt eget blod! Men det är just de vanliga människorna som får betala den pågående krisen. En kris som inte började i och med detta presidentval.

lördag 17 december 2011

Multimedia message

Den 16 december beslutade så Högsta domstolen att Kabila är den vinnande presidentkandidaten! Tisdag 20 december förväntas Joseph Kabila svära presidenteden. Etienne Tshisekedi fortsätter att hävda att han är den som vunnit presidentvalet.

torsdag 15 december 2011

Multimedia message

I torsdagens förhandlingar i Högsta domstolen blev de närvarande juristerna oense. Oppositionens jurister, ett drygt tjugotal, lämnade lokalen under protester! Senast den 17 december måste Högsta domstolen fatta beslut i frågan om vem som vunnit presidentvalet.

Multimedia message

De flesta i Kinshasa har inte kunnat gå till sina arbeten den gångna veckan och flertalet skolor har varit stängda. I utkanterna av stan har det varit sammandrabbningar mellan befolkningen och poliser. Livet börjar nu återgå till normal rytm, men det är fortsatt stor oro kring vad som skall hända! Det finns uttalad rädsla för att det värsta skall hända; blodbad, plundring och våld av värsta slag. Ännu har ingen order kommit om att starta ett sådant våld!

tisdag 13 december 2011

Multimedia message

Folket i Kinshasa lever i väntan och stor osäkerhet. Centrala delar av huvudstaden patrulleras fortfarande av specialpolis, medan det är avspärrningar och barrikader i utkanterna, vilket gör det svårt att komma fram. Tshisekedi anses ha vunnit valet och man väntar nu på order från honom innan nästa steg tas.

måndag 12 december 2011

Multimedia message

Carter center har haft 26 team som följt valet i Kongo och anger att det inte finns någon trovärdighet i valets genomförande. Tshisekedi anser att han är valets vinnare med 54% av rösterna mot Kabilas 26%! Oppositionen planerar protestmarch de närmaste dagarna. I London har 143 personer häktats i samband med protester. Det rapporteras att ca 20% av de inlämmade valsedlarna i Kinshasa är "borta". Vad kommer nu att hända?

fredag 9 december 2011

Multimedia message

Fredag den 9 december på förmiddagen lämnas följande officiella valresultat; Kabila har vunnit presidentvalet med 49% av rösterna mot Tshisekedis 32%. Resultatet är preliminärt och skall bekräftas av Högsta domstolen. Av Kongos ca 70 miljoner invånare hade drygt 32 miljoner registrerat sig för att välja och av dem var det bara 58,8% som röstade. Kabila fick 8880944 röster och Tshisekedi fick 5864795 röster. Det finns ingen rapport om antalet oräknade eller ogiltiga röster. Kravallpolis patrullerar i Kinshasa, som anses ha främst anhängare till Tshisekedi. Nu väntar alla på nästa händelse!

torsdag 8 december 2011

Multimedia message

Torsdag morgon, 8 december, rapporteras att 90% av rösterna räknats; Kabila har 49% och Tshisekedi 33%. Samtidigt rapporteras från Lubumbashi att röstsedlar från 51 vallokaler försvunnit. Special bevakning finns utanför Tshisekedis bostad och i många av landets större städer. Folket uppmanas till lugn.

onsdag 7 december 2011

Multimedia message

"På grund av tekniska problem kan resultatet i presidentvalet inte tillkännages förrän om 48 timmar". Detta meddelande kom sent på eftermiddagen den 6 december från det nationella valkontoret. Oppositionen fortsätter att ge uttryck för sin övertygelse; Tshisekedi är vald till president. Kabilas tid som president avslutades vid midnatt 6 december. Vad som nu kommer att hända är en stor fråga!

tisdag 6 december 2011

Multimedia message

Tisdag morgon den 6 december då ca 18 tim återstår för att räkna återstående 1/3 av rösterna i presidentvalet, rapporteras att Kabila fått 46 % och Tshisekedi fått 36% av rösterna. Drygt 3000 har åkt till Brazzaville för att undgå de förväntade oroligheterna i Kinshasa. "Vi sätter eld på stan om Kabila utses till president igen". Redan har det varit demonstrationer och polisen har använt tårgas. Vi får vänta några timmar innan resultatet är klart.

torsdag 1 december 2011

Valets resultat?

Folket i Kongo är under stor stress, många säger att den sittande presidenten inte kan få bli omvald och om han blir det är det ett uttryck för valfusk. Det finns inte tillräckligt med rapporter om att valet förberetts väl och genomförts på ett korrekt sätt. I Kinshasa uppmanas folket att inte vara ute efter kl 18 och oron är stor för vad som kommer att hända. Föräldrar vågar inte skicka sina barn till skolan, av rädsla för att något skall hända under dagen och de inte skall kunna komma hem då skolan slutar.

Den belgiska journalisten Colette Braeckman, som specialiserat sig på Kongo sedan 1965 gör sin bedömning; i Kinshasa, Bas Congo, Bandundu, Equateur, de två Kasai och i delar av Katanga provinserna kommer Etienne Tschisekedi att få 2/3 av rösterna, Joseph Kabila får 1/3 och Vital Kamerhe får några tiotal röster, medan övriga kandidater inte får någon röst. Hur detta kommer att stämma med valresultatet som skall ges den 6 december, återstår att se!

Det informeras om att valet gick lugnt tillväga, men det finns även andra bedömningar. Väljarna berättar om sammanblandning av röstlängder, saknade namn, avsaknad av valmaterial i flera vallokaler och ett försenat öppnande av lokalerna. Ansvarig för den nationella valbyrån rapporterar att av 63865 vallokaler är det endast 485 som haft problem. I Lubumbashi, där valurnor och röstlängder brändes av väljarna, kunde valet ändå förrättas; nytt material flögs in från Sydafrika.

Invånarna i Kinshasa väntar sig demonstrationer, oberoende av vem som rapporteras som valets vinnare. Fem dagar återstår innan resultatet kommer.

måndag 28 november 2011

VALDAG

Den 28 november började med ett kraftigt regn i Kinshasa. Detta medförde att en del vallokaler, längst ut i huvudstadens periferi, inte fick sina valsedlar enligt planerna. Även på några platser ute i landet för övrigt, saknades valsedlar idag. Vallokalernas öppettider har förlängts för att ge alla möjlighet att lämna sin röst. I Katanga området dödades 2 poliser i anslutning till valet.

Från Kinshasa kommer informationen att dagen varit relativ lugn. Det är främst från andra provinser som det rapporterats om våld och strider.

Enskilda väljare har rapporterat att deras namn inte fanns med på vallistan, något som ansvariga bedömer ”höra till”, då ett så stort land skall gå till val!

Nu börjar väntetiden innan valresultaten kommer att publiceras.

lördag 26 november 2011

Längtan efter fred och förändring

Inför valet på måndag är rubrikerna pessimistiska. Politiska bedömare anger att förberedelserna inför valet inte varit transparenta och att det därför inte kommer att bli ett demokratiskt val. Det förväntas att förlorarna inte kommer att kunna hantera ett nederlag, men försöka skapa kaos.

Till presidentposten finns 11 kandidater. Sittande president är Joseph Kabila, som förväntas vinna valet. Han har sina främsta anhängare i Katanga området. De två kandidater i opposition, som förväntas vina flest röster är Etienne Tshisekedi, med flest anhängare i Kinshasa och Vital Kamerhe, som har sina anhängare i Syd Kivu. Idag skulle dessa tre hålla tal i Kinshasa, på olika närliggande platser. Då Etienne Tshisekedi anlände med flyg från Bas Congo till Ndjili, utbröt i det närmaste upplopp, de tiotusentals anhängare till Tshisekedi som mötte honom tog till våld. Polisen hindrade Tshisekedi att lämna flygplatsen. I de demonstrationer som uppstod dödades flera personer. Som en följd av detta förbjöd stadens guvernör de planerade talen. Även i Kingasani har demonstrationer ägt rum med några döda. Under den gångna veckan har oroligheter blossat upp här och var i Kinshasa och en oppositions politiker dödades för någon dag sen, i sin bil.

Ambassader, EU kontor och andra större organisationers kontor i Kinshasa stängde i går, fredag, vid 12 tiden. Utländsk personal har i stor utsträckning åkt över till Brazzaville för att invänta utgången av valet.

Vad som skall hända de närmaste dagarna beror helt på förlorarnas strategi. Det är därför olustigt att höra om vad som händer i landets östra delar; en styrka med anknytning till en av presidentkandidaterna, delar ut vapen och ammunition till bybefolkningen.

I Kinshasa är folket trötta och missnöjda, deras livsvillkor har försämrats allt mera och nu kommer de inte att acceptera omval av den sittande presidenten. Om han vinner, kommer de att gå ut på gator och protestera enligt modellen ”arabisk vår”.

Längtan efter fred och förändring är parad med förnedring över att landet under så lång tid tillåtits sjunka allt djupare i misär.

Låt oss be för ett land och folk i en uppenbar stor fara!

torsdag 3 november 2011

Att förstå vad man ser

Mina första år i Kongo (eller Zaire, som landet hette då) kunde jag inte se nyanser i allt det gröna som omgav mig; regnskogen var grön och inget annat. Inte heller kunde jag se allt som doldes inne i skogen, alla små djur och insekter i de mest fantasirika mönster och färger! Senare lärde jag mig se alla de hundratals olika gröna nyanserna i skogen och även se skillnaden i växtlighet under årets olika perioder. Det finns inte vår, sommar, höst och vinter där, men det finns regntid och det finns torrtid, som har sina olika drag av växtlighet och temperaturer. Genom direkta konfrontationer mötte jag också delar av den insektsvärld, som finns inne i skogens djup! Fascinerad över färger och former och förvånad över denna detaljrikedom. Gröna kroppar och gula huvud, med röda ben, prickar, rutor och ränder utströdda över de olika kroppsdelarna, allt detta i en härlig blandning! Jag minns dem ännu.

Under ca sex år reste jag regelbundet med ett hälsovårdsteam, ut till områdets längst bort belägna sjukstugor och byar. Av teamets sex personer var två svenskar. Uppdraget var att vaccinera barn och gravida kvinnor, väga och mäta barn, undervisa mödrar i barnavård och näringslära, undersöka patienter med hosta och hudsjukdomar, ordinera och distribuera medicin till de som var i behov av behandling. Vi övernattade i byarna utmed vägen. Vi tog oss till Bisenge, 10 mil norrut från Mimia där vi bodde. 6 mil österut till Ipope och en liten bit till med cykel. Så en resa i sydvästlig riktning, först 1,5 mil till floden och därifrån nästan en hel dagsresa västerut på floden Lokoro, i en öppen båt, till byn Lokolama II och nästa dag 2,5 mil på cykel till byn Waya. För svenskar låter detta som korta avstånd, men vägarna kan inte jämföras med våra vägar och resan på 10 mil delades upp i två etapper och vi kom fram den andra resdagen. Samtalen i jeepen och vid fikastunderna under en bambugrupp var oerhört intressanta och lärorika!

Så blev vägarna så dåliga att det inte gick att ta sig fram med den fyrhjulsdrivna jeepen. Vad skulle vi göra? Avstå från dessa, för kroppen, påfrestande resor? Det skulle få en mycket negativ effekt på befolkningens hälsa. Efter en tid blev lösningen följande; vi åkte på ett öppet släp efter en traktor, med all packning i plåtlådor! Resan tog ännu längre tid! Var detta möjligt? Ja, jag minns resorna. Ingen bra lösning, säger de flesta, var det verkligen nödvändigt? Ja visst kan man diskutera hur nödvändigt detta var. Men bortsett från det medicinska värdet, var det nu min konfrontation med regnskogen och dess kryp började! Skogen var tät och vi blev helt genomdränkta av vattnet från de nerhängande grenarna. När den första irritationen över vattnet lagt sig, upptäckte jag och alla andra de fantastiska krypen!

Vad har nu detta med dagens Kongo att göra?

Jag tänker så här; när jag kom ut ny och utan erfarenheter, förstod jag inte så mycket av vad jag mötte, trots mina förberedelser i Sverige och Belgien. Mina brev och rapporter till Sverige måste ha varit missvisande. Först när jag konfronterades med den hårda verkligheten, fick jag en viss insikt i tillvaron. Samma villkor gäller för dagens besökare, experter utan erfarenhet och kunskap, som efter ett kort besök i Kongo, tror sig veta hur det är! Men egentligen vet de inte så mycket! Måste då alla lära sig den hårda vägen, måste man åka på traktor släp i regnskogen för att förstå något av Kongo? Nej,det tror jag inte. Jag tror att det finns personer med kompetens och kunskap inom olika områden och de personerna kan ge en god bild av det de möter.

Ödmjukhet parad med kunskap är en god blandning, som vi svenskar har stort behov av. När vi besöker Kongo och umgås med kongoleser, som i alla sammanhang av livet och i olika världsdelar. Med en sådan kompetens skulle vi kunna inse att det inte är vi som vet bäst och kan ha lösningen på andras problem.

Fortsatt oro i Kongo

Den 28 november skall val av president och parlamentsledamöter äga rum i Kongo. Det är det andra demokratiska valet sedan 2006. På många platser i landet är det sammanstötningar mellan sittande regeringsparti och oppositionspartierna så gott som dagligen. Civila samhällets organisationer och internationella bedömare lyfter den osäkerhet som finns; kommer valet att vara transparent, kommer den praktiska delen av arbetet med organisation av valförrättningar att lyckas? FN förlängde i somras mandatet för FN insatsen i Kongo, till 30 juni 2012. FN förväntas nu bidra med logistik; exempelvis transportera de 4000 ton valsedlar som skall ut i hela landet. En stor svårighet är att få ut valsedlar och valurnor till alla vallokaler och sedan samla in dem. Till presidentposten finns det 11 kandidater och till de 500 parlamentsplatserna finns det 19 000 kandidater.

Sjukdomar fortsätter att störa människornas vardag. Sedan januari i år har 85 nya polio fall registrerats, vilket gör att Kongo leder världens ”polioliga”. Landet var fritt från polio under några år, men från 2006 har polio återigen diagnostiserats. Det är främst i Kinshasa, Nedre Kongo, Bandundu och provinser längre österut, där sjukdomen uppträder. I höst har regeringen i samarbete med UNICEF genomfört en kampanj, då ca 14 miljoner barn har vaccinerats av tusentals vaccinationsteam. Teamen har tagit sig fram till fots, cykel, motorcykel, bil och båt. Även koleraepidemier härjat, även dessa främst i Kinshasa, Bandundu och de provinser där polio härjar. Trots att olika kyrkor och missioner under lång tid vaccinerat mot bl.a. polio, har detta inte hindrat epidemier, även i de områden där kyrkorna bedriver verksamhet. Detta visar att det inte går att organisera hälsovård i avgränsade områden, det är hela landet som måste få del av insatserna.

Att få finansiering av vaccin, transport och personalens insatser är inte lätt. Det är inte heller lätt att få finansiering av det val som snart äger rum. Kanske att det främst handlar kunskap, kompetens, vilja att bygga upp landet och respekt för medmänniskan? De kongoleser som besitter dessa egenskaper behöver allt tänkbart stöd.

torsdag 8 september 2011

Presidentkandidater saknas inte

Igår, 7 september, lämnade ytterligare två personer in sin kandidatur till presidentposten. Det var Vital Kamerhe från UNC (=Union pour la nation congolaise) och Nzanga Mobutu från Udemo (= Union des démocrates mobutistes). Det var då 14 år sedan Nzanga Mobutus far dog, något som han ville markera.

Det är oklart hur många som anmält sin kandidatur, men redan i början av augusti kom den första personen med sina dokument.

Nzanga Mobutu allierade sig i förra valet, 2006, med den grupp som gav Kabila majoritet, ett samarbete som han avbröt i mars 2011. Det rapporteras att samtal pågår mellan flera i oppositionen, bl. a. Jean-Pierre Bemba och Kongo wa Dondo. Det är osäkert hur många ”nya” politiker som är med i samtalen.

Det kontor i Kinshasa, som tar emot anmälningar har varit utsatt för demonstrationer och viss åverkan. De senaste dagarna har kvarteret varit avstängt för trafik och folksamlingar är förbjudna, i ett försök att undvika våld, ett förbud som gäller t.o.m söndag 11 september.

Människorna i Kinshasa upplever oro och anger att hur valutgången än blir, kommer vi att få uppleva oroligheter efter valet. Och naturligtvis även innan valet!

tisdag 6 september 2011

Spänt läge i Kinshasa

De senaste 5 dagarna har det spända läget i Kinshasa ökar markant, p.g.a. det annalkande valet i november månad.

I torsdags, 1 september, använde polisen tårgas i Kinshasa, för att skingra demonstranter som protesterade mot regeringspartiet.

I måndags, 5 september, lämnade Etienne Tschisekedi, UDPS, in sin kandidatur till presidentvalet. Efter denna händelse har oroligheterna spridit sig, såväl oppositionens som regeringspartiets lokaler har utsatts för plundring och förstörelse.

Idag dödades en politisk aktivist och 2 skadades allvarligt, då polisen ingrep mot demonstrationer. Oroligheterna började i Limete området, där UDPS har sitt huvudkontor och spreds till Mombele området. Ingen torghandel i området var öppen idag.

Nu frågar sig många hur det skall gå att genomföra lugna val i höst?

fredag 15 juli 2011

Vägar, tåg och flygfält - att prioritera för livet

För några veckor sedan kunde vi i vår lokala tidning läsa följande rubrik; ”Vägarbete försenat på grund av stöld av kopparkabel”. Irritation och frustration kom till uttryck över detta ”illdåd”. Tidigare i vår fick vi informationen att västkustens tågförseningar i vintras, till stor del berodde på stöld av kopparkabel. Många undrar hur det kommer sig att ”vanligt folk” inte begriper sitt eget bästa! Bra vägar och fungerande tågtrafik är väl ändå något som alla vill ha och alla borde bidra till att detta förverkligas.

Några veckor efter dessa nyheter, går mina tankar till liknande händelser, för ca 35 år sen, i det inre av den tropiska regnskogen i Kongo, då Zaire! Då bodde jag på missionsstationen Mimia, isolerad från civilisationen och långt till läkare och sjukhus. Så skulle ett flygfält anläggas och flygförbindelser skulle möjliggöra ambulansflygning, transport av mediciner och eventuellt även läkare, som skulle kunna tillkallas vid akuta behov, som kejsarsnitt eller andra livshotande tillstånd. Att detta skulle vara till befolkningens bästa, var det ingen som tvivlade på. Byhövdingen deltog ivrigt i planering och samtal för att förbereda arbete och alla i byn såg fram emot denna förändring.

En del av den täta skogen, strax utanför byn, höggs ned, två starka missionärer kom till Mimia, för att leda arbetet och de hade nödvändig utrustning med sig; verktyg av olika slag och flera meter kabel, som via traktor skulle dra stockar för att jämna till marken, där det tidigare växt skog. Dagen efter deras ankomst, då arbetet skulle starta, medförde en överraskning; alla meter av den dyrbara kabeln var borta! Stort uppbåd, alla i byn letade och man misstänkte tjuvar från intill liggande byar.

Efter några dagar, berättade hövdingen vad som hänt; byns jägare var i behov av järntråd för att gillra sina fällor; skogen var full av djur, som på något sätt skulle fångas och ge folket mat för dagen! Det var viktigare för byns jägare att fånga de vilda djuren, än att invänta ett flygfält, som skulle användas av sjukvårdspersonal och patienter. En ren prioriteringsfråga! Medan vi andra förundrade oss över att de inte förstod sitt eget bästa!

Det blev ett flygfält i Mimia, något försenat, det fungerar ännu idag och underlättar hälsovårdsarbetet (som leds av en läkare på plats), transporterar viktiga vacciner och mediciner till det isolerade området.

De här historierna bekräftar för mig, att vi människor beter oss på samma sätt, oberoende av var vi bor, oberoende av omständigheter i livet; svenskar år 2011 och kongoleser i mitten på 70 talet prioriterar utifrån egna behov och handlar därefter!

Under mina år i Kongo, trodde jag i min enfald, att européer, utbildade människor, med arbete, mat och hälsovård till förfogande, skulle bete sig på ett annat sätt än afrikaner, som bodde i en isolerad by inne i den tropiska regnskogen! Det är inte bara denna ”kabelhistoria” som lärt mig att så inte är fallet!

torsdag 7 juli 2011

Behovet av Förebilder

Nyss gjorde vi ett besök i mina barndomstrakter; Jakobstad i svenska Österbotten. Jag var 10 år då vi flyttade därifrån, men genom släktingar har det under åren blivit ett antal besök där.

Att återvända någonstans medför en mängd känslor och tankar! Gamla och nya vänner, nya platser, hus där man bott, vyer, dialekt m.m. Sista kvällen i Jakobstad träffade vi min ”tant Beda”, som var min mycket högt uppskattade lärare i Söndagsskolan då vi bodde i Jakobstad! Jag tyckte så mycket om henne, att jag ville flytta hem till henne då jag var i 4 års åldern, något som hon påminde mig om nu; jag hade sagt att jag ville ha med mig min säng och mitt dockskåp och så var jag redo! Men hon lyckades få mig att förstå att mina föräldrar skulle sakna mig, så vi kom överens om fortsatt kontakt, utan att ”flytta ihop”!

Att relatera till en plats, en kultur, att känna igen sig, dofter, språk, påminnas om känslor, som är glömda, att se sina förebilder från tidigare år i livet – det är något som är viktigt och värdefullt för oss människor, för att vi skall kunna fortsätta vårt liv och själva bli goda förebilder för andra.

Tant Beda var och är för mig en förebild – aldrig ett hårt eller ont ord, aldrig misstankar, alltid vänlig och glad, alltid förmågan att dela med sig av denna inställning till alla hon mötte!

Dagen efter hemkomsten, på väg till jobbet, 6 mil bort, sitter jag och funderar på detta. Jag passerar orter, som jag besökte när jag var 8 år, då fortfarande bosatt i Jakobstad, och en ort, där en morbror till mig bott och arbetat. Livet flätas ihop. Vi erbjuds möjlighet att relatera på nytt, att se samband, att ta fortsatt ansvar och själv försöka vara en god förebild. Så är det för oss människor om vi vill ta del av denna möjlighet.

Har vi alla samma möjlighet, oberoende av var i världen vi bor? Vilka förebilder finns det idag för barn och unga som växer upp i Kongo och andra afrikanska länder, i Europa? Det finns positiva förebilder, jag har mött många sådana, som säkert fyller en stor roll för många barn. Men det finns också negativa förebilder; korrumperade personer, gerilla soldater, lycksökare från andra länder, opålitliga och oärliga. När en lärare inte får ut någon lön för sitt arbete, är det förmodligen inte lika lätt att vara en positiv förebild för sina elever som den som får sin lön. När en läkare eller sjukvårdare har behov att skaffa mat till sin familj, inte fått sin lön, uppstår tanken att inte ge vård till den patient som nu ligger på britsen, innan han fått betalt. Jag vet att det finns läkare i Kongo som inte tänker så, de bärs av en stark känsla av ansvar för sina medmänniskor. I Sverige har vi de senaste månaderna fått beskrivit för oss hur idrotts ledare för ungdomar fungerat i sina roller, det behöver inte kommenteras.

Utveckling är beroende av sammanhang, kontakter, gemenskap och förtroende – och goda förebilder. Förebilder och förtroende tycks hänga ihop – positivt tänkande, men ett ärligt och tydligt uttryck för respekt och önskan om respekt i retur. Ibland anar jag att det är lättare att var kritisk, kall och inte visa förtroende – men då tror jag inte att det kan uppstå en sådan positiv relation, som den jag hade med ”tant Beda”!

söndag 1 maj 2011

Våren


Igår var det 30 april, Valborg, och för första gången i mitt liv, hade jag uppdraget att hålla Vårtalet! Det var på Harnäsgården utanför Ludvika, där Högbergskyrkans församling har sin sommargård. Efter sång av manskören fick jag så tillfället! Manuset kommer här, jag följde det inte helt, men ungefär så här blev det:

”Vår – Valborg – Vårtal – ja, vad skall det sägas en kväll som denna?

Vi relaterar till Våren och Valborg på olika sätt; häxprocesser var tidigare vanligt liksom vårblot, eldar är fortsatt i bruk, både i Sverige och i andra länder. Ikväll är många, som vi, samlade kring en eld, för att, ja varför? Om ni alla kom fram för att berätta skulle det bli ett intressant vårtal!

Själv tänker jag på våren som den årstid, som på ett tydligt sätt beskriver den kontrast, det spänningsfält som vi som människor lever i.

Vår tillvaro kan till stora delar beskrivas som en kontrast:
Kontrast mellan det vackra och det fula, mellan godhet och ondska, mellan glädje och sorg och mellan hopp och förtvivlan.
Det är sant som det står i en av våra psalmer; ”Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans”.

Nyss var marken stenhård, frusen, dagarna var mörka och vi såg inte mycket av solen. Och nu får vi del av denna explosion, detta under, att i detta hårda finns det liv som ger sig tillkänna. Efter många vintrar på tropiska breddgrader, har jag svårt att uthärda vinterhalvåret och tycker det är fantastiskt och otroligt att det kan finnas liv i den frusna marken.

Om Du ser ut över världen idag skulle Du kunna beskriva det Du kan se som en kontrast.
Där Du befinner Dig kan Du i samma stund det händer få information om det som pågår på andra sidan jorden. Genom internet har hela världen kommit in i vårt liv och vår tillvaro. Tidigare var det pilgrimslederna som förenade människor, idag är det internet.
Det är som en av mina vänner från Kongo sa en gång; ”Världen har blivit en by och vi bor alla på samma gata”. Att bo på samma gata förpliktar, det är inte lätt att bortse från behoven hos dem som bor på samma gata, lättare att bortse från behoven hos dem som bor på andra sidan jordklotet.

Media formligen bombarderar oss med information om vad som händer i världen. De senaste månaderna är det Egypten, Syrien, Libyen som är nytillkomna på den agendan. Ropet om frihet och demokrati hörs över hela Nordafrika. För drygt 50 år sedan gick samma rop i länder längre söderut i Afrika och 17 kolonier fick samma år sin självständighet. Minns Du det? En del av oss har åldern inne för att minnas den tiden, men förmodligen hade media då inte samma möjlighet som idag att förmedla information.

Vad har nu detta med Våren i Sverige att göra? Jag tror inte att vi kan bortse från de kontraster vi upplever och får information om. De berör oss. Vi gläds över det som är positivt – även i andra länder och vi sörjer över det som är negativt. Dessa känslor påverkar oss, finns kvar i oss, gnager och förr eller senare ställer vi oss frågan; ”Vad kan jag göra åt detta?”

Människan vill bidra till det som är positivt och som ger andra människor positiva upplevelser. Vi påverkas av de kontraster som berör oss – antingen väljer vi att ge stöd till det positiva eller så ger vi stöd till det negativa – på något sätt ger vi uttryck för detta val, omedvetet ibland.

För någon dag sedan stod den 10 åriga flickan Unia Esperance i det inre av Kongo och tittade med stora ögon och lyssnade med förvåning på sin äldre bror som läste en bok för henne och de 8 andra syskonen. Hennes farbror berättade om detta i ett mail till mig. Hon hade inte fått gå i skola, hennes mor hade inte heller gått i skola, det var endast ett av hennes syskon som fått möjligheten att lära sig läsa. Kongo är ett land med stora kontraster; värme, omsorg, glädje, rytm och dans – och våld, hat, förtryck, våldtäkter, förtvivlan. I höst skall det åter ordnas med demokratiska val; president och nationalförsamling skall väljas. Då det var val för 5 år sedan, uttryckte folket sin tro på en ”strålande framtid”. Den har vi ännu inte sett. Med en strålande framtid skulle Unia och alla hennes syskon få gå i skola och lära sig läsa. Det är signifikant att Unias namn betyder både enhet och hopp. Hoppet kan bli en verklighet om vi som bor på samma gata handlar i enhet och ger uttryck för omsorg om varandra.

Min uppmaning till Dig denna Valborg är denna; Låt våren bli en uppmaning och en utmaning till Dig att välja det positiva; att inte låta det negativa få råda i Ditt liv.

I Din närmaste omgivning, Din familj, på Ditt arbete är det lättare se möjligheter att bidra, ge uttryck för positiva synpunkter, men det finns möjligheter att göra det även på längre avstånd.

Låt livet som finns inom Dig, lika starkt som de krafter som får blommor att blomma efter en vinters hårda och isiga mark, låt det livet komma till uttryck, låt det drabba Dig och Din omgivning!

Låt Unia Espérance få uppleva att hon har en möjlighet i sitt liv, att få lära sig läsa, kanske få utbilda sig till ett yrke och själv kunna bidra till Kongos ”Strålande framtid”. Omöjligt, säger någon – nej inte alls påstår jag! Den insamling vi skall göra ikväll går till det arbete i Kongo som verkar för en Strålande framtid och för att Unia Espérance själv skall kunna läsa en dag!

Vill Du delta? Vill Du bidra? Vågar Du låta livet inom Dig flöda över?
Låt våren utmana Dig, var inte rädd!”

fredag 1 april 2011

Mässlingsepidemin i Kongo

En intervju med ansvarig för den belgiska delen av läkare utan gränser i Radio Okapi, ger idag ytterligare information om epidemin. Han anger att 5 provinser är berörda, men att det inte är helt klart med statistik för en av dem; Bandunduprovinsen. Han ser en spridning av epidemin i riktning norrut. I intervjun uppmanar han alla hälsovårdsansvariga i Kongo och alla internationella organisationer med samarbetskontakter i Kongo, att ta sitt ansvar och se till att vaccinering kan fortsätta och logistiken fungera. Alla måste agera nu, innan det blir för sent, är hans utmaning till ansvariga. I områden där man inte vaccinerat är risken stor att ca 15 % av barnen dör då de drabbas av mässling.

Genom direkt kontakt med Inongo har jag fått informationen att inga mässlingsfall har rapporterats i Mai Ndombe distriktet. Man hoppas att de genomförda vaccineringarna skall ge effekt; ingen epidemi! Men det är viktigt att detta arbete fortsätter, annars är risken stor att nya epidemier om något år får stora konsekvenser för det området också.

tisdag 29 mars 2011

Värdet av vaccinationer och planerade insatser

Idag kommer alarmerande uppgifter om en mässlingsepidemi i Kongo. Ända sedan i höstas har det funnits utbrott på landsbygden, främst i södra delarna av landet, men sen i januari har sjukdomen spridits till städer och är nu på väg norrut i landet. Antal nya fall sedan januari uppskattas till ca 6500, varav drygt 30 barn har dött. Tusentals barn i Kongo är inte vaccinerade mot mässling och då ett kolerautbrott nu komplicerat situationen, blir de ovaccinerade ännu känsligare för smittan. WHO och Läkare utangränser har vaccinerat mer än 1,5 miljoner barn i Kongo sedan i höstas. Orsak till att epidemin nu håller på att växa bortom all hälsovårdspersonals kontroll, är den bristande logistiken i landet, avsaknad av infrastrukturer och svårighet att förvara vaccinet kallt till dess att det ges ett barn. Vaccinet blir verkningslöst om det inte förvaras kallt. Sjukdomen är dödlig om barnet inte får behandling.

Att i jättelandet Kongo på kort tid kunna vaccinera alla barn, framstår som en näst intill omöjlig uppgift. I Mai Ndombe distriktet har teamet i Inongo under många år successivt arbetat med denna uppgift; att ge alla barn i befolkningen vaccination mot bl.a. mässling. Det arbetet har krävt många timmar av förberedelser och många sidors skrivelser, för att få det bidrag till finansiering, som behövs för att kunna genomföra detta vaccinationsuppdrag!

Läkare utan gränser uppmanar nu det internationella samhället att ta sitt ansvar och förhindra en katastrof i Kongo.

Återigen blir det tydligt vilket värde det ligger i planering av förebyggande insatser!

måndag 21 mars 2011

Gruvdriften i östra Kongo

Ett antal intressenter inom gruvdriften i östra Kongo, skrev för en vecka sedan under ett dokument bestående av etiska riktlinjer, som reglerar brytning och försäljning av mineral i området. Syftet är att minska bedrägeri, öka transparens inom den industri, som har spelat en nyckelroll i det krig som fortsatt härjar i östra Kongo.

Det finns stora frågetecken kring dokumentet och oro för fortsatt olaglig brytning och för militärens roll i området och inom gruvdriften. I korthet anger riktlinjerna bl.a. att all verksamhet inom gruvdriften i området måste vara beviljad av provinsregeringen, att försäljning av mineral endast får ske till registrerade uppköpare och inte inom gruvområdet och att barn inte längre får arbeta i gruvorna.

Ett fyra dagars seminarium med bl.a. Kongos gruvminister i ledningen samlade representanter från statsmakten, gruvindustrin, uppköpare och det civila samhället och alla deltagare signerade dokumentet. Dokumentet innehåller krav på gruvföretagen att bidra med hälsovård, rent vatten och skolor till befolkningen i området, i de byar där detta saknas.

Kritiker anger att dokumentet beskriver regler endast för dem som förväntas vara inom området, men inte för dem som inte förväntas vara där; beväpnade grupper och militär.

OM detta skulle ha avsedd verkan, skulle då kriget i östra Kongo avta och upphöra? Skulle då Kongo och dess folk få del av alla de miljoner, som brytning av värdefulla mineraler ger upphov till? Idag går dessa miljoner till andra än Kongos befolkning. Tanken är fascinerande; är detta möjligt att genomföra? Kanske. Vi måste åtminstone få tro och hoppas att det är ett steg på väg till legalisering av denna verksamhet, som i åratal pågått och skadat ett folk.

söndag 6 mars 2011

Drömmen om demokrati

Det sägs att folket i Kongo drömmer om demokrati. Men det är en dröm som är svår att realisera, den kräver många förändringar i samhället för att den helt skall ”slå igenom”.

Att följa nyhetsflödet från Kongo gör det lätt att misströsta! Ständigt återkommande rapporter om fortsatta våldtäkter i östra Kongo, om försök att tysta journalister och MR aktivister, om brott mot barnkonventioner och mänskliga rättigheter. Vid sidan om detta, rapporter om oro inför det kommande valet, presidentvalet skall äga rum 27 november och redan kommer signaler om att oppositionen hotas och tystas. Jag kan förstå om svenska tröttnar på att höra talas om Kongo!

Situationen för enskilda i landet är mycket svår; det finns inga garantier för att barnen skall kunna gå i skola, att sjuka skall få vård, att vacciner, som kan förhindra svåra sjukdomar, ges till barnen, att barn, vuxna och äldre skall kunna äta sig mätta varje dag.

Då det gäller hälso- och sjukvård är det närmast tragiskt; landets Hälsoministerium har tagit fram en mycket bra plan för att garantera ”Hälsa åt alla” och läkare och sjukvårdare kan sitt arbete! Men – det ges inga medel till arbetet! Det verkar som att man förlitar sig på att utländska organisationer skall fortsätta att ge ett halvhjärtat stöd till detta, för landets framtid, viktiga arbete! ”Utlandet”, vilka är det? Ja det kan vara Sverige, med de olika kyrkor och missioner som under många år finansierat bl.a. hälsovården i några av landets provinser. Men även Sveriges regering med Sida finns med på ett litet hörn, men fördelar sin insats på ett sätt som inte imponerar! Att läsa om den insatsen, är nästan lika upprörande, som att läsa om de ständigt återkommande våldsbrotten i Kongo. Givarorganisationer av olika slag har sina förväntningar och egna behov att uppfylla, då samarbete inleds med Kongo. Det är inte självklart, att kunskap om metoder och arbetsmodeller, är avgörande för beslut, då en ansökan om medel skall behandlas i ”utlandet”.

Inför det förra valet, 2006, ställde jag en fråga till flera kongoleser; yrkesverksamma, arbetslösa, kvinnor och män; ”Vågar ni tro på en strålande framtid”? Frågan kom sig av att stjärnan på flaggan symboliserar just ”landets strålande framtid”. Svaret var JA, vi vågar, vi tror, vi hoppas. Tillägget; vi vill samarbeta med er. Ni har i uppdrag att göra Kongo känt i Sverige, att påverka svensk politik.

Jag undrar; Vad har vi gjort de senaste 5 åren?

söndag 16 januari 2011

Osäker situation

För några dagar sen fick jag ett mail från en god vän i Kinshasa. Han skriver att han upptäckt att hans bil bränts inne på universitetsområdet. Han är orolig, inte bara för egen del (bilens värde i pengar innebar en sorts besparing) utan främst för landets framtid. Han anger att studenternas ilska har ett samband med landets politiska situation.

Unikin, universitetet i Kinshasa, har alltså upplevt en mycket osäker period sedan den 6 januari i år. Då upptäcktes att en student dödats inne på området, skjuten av någon okänd. Så natten mellan den 12 och 13 januari upptäcktes ytterligare en död student, hängande i ett träd, inte långt från platsen där den förra studenten hittades. Studenterna - kollegorna reagerade med ilska och brände och plundrade; hus, bilar och affärer. Bland de 14 eller 100 (siffrorna varierar beroende på vem som lämnar uppgiften) bilar som bränts, fanns alltså den bil som ägdes av vår vän. Han kunde inte köra hem med sin bil, då vägen inte tillät trafik med annat än 4 hjuls drivna bilar och därför hade han valt att ha den parkerad inne på universitetsområdet. En statlig utredning har startats för att klargöra vad som var orsak till plundring och förstörelse.

Nya demokratiska val skall hållas i november i år. Samtal och förhandlingar pågår om att ändra på proceduren, så att det blir endast en valomgång då det gäller presidentvalet. Detta förslag kommer från nuvarande president och hans parti, men ogillas av oppositionen. I vilken grad den osäkra situationen inom Unikin har samband med förberedelser av valet, kan vi bara ana, inte veta med säkerhet!

Vi kan däremot vara säkra på att landet behöver stöd utifrån och våra vänner och kollegor behöver kunna vända sig till oss för att få ”ventilera” sina känslor!

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.