Igår var det 30 april, Valborg, och för första gången i mitt liv, hade jag uppdraget att hålla Vårtalet! Det var på Harnäsgården utanför Ludvika, där Högbergskyrkans församling har sin sommargård. Efter sång av manskören fick jag så tillfället! Manuset kommer här, jag följde det inte helt, men ungefär så här blev det:
”Vår – Valborg – Vårtal – ja, vad skall det sägas en kväll som denna?
Vi relaterar till Våren och Valborg på olika sätt; häxprocesser var tidigare vanligt liksom vårblot, eldar är fortsatt i bruk, både i Sverige och i andra länder. Ikväll är många, som vi, samlade kring en eld, för att, ja varför? Om ni alla kom fram för att berätta skulle det bli ett intressant vårtal!
Själv tänker jag på våren som den årstid, som på ett tydligt sätt beskriver den kontrast, det spänningsfält som vi som människor lever i.
Vår tillvaro kan till stora delar beskrivas som en kontrast:
Kontrast mellan det vackra och det fula, mellan godhet och ondska, mellan glädje och sorg och mellan hopp och förtvivlan.
Det är sant som det står i en av våra psalmer; ”Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans”.
Nyss var marken stenhård, frusen, dagarna var mörka och vi såg inte mycket av solen. Och nu får vi del av denna explosion, detta under, att i detta hårda finns det liv som ger sig tillkänna. Efter många vintrar på tropiska breddgrader, har jag svårt att uthärda vinterhalvåret och tycker det är fantastiskt och otroligt att det kan finnas liv i den frusna marken.
Om Du ser ut över världen idag skulle Du kunna beskriva det Du kan se som en kontrast.
Där Du befinner Dig kan Du i samma stund det händer få information om det som pågår på andra sidan jorden. Genom internet har hela världen kommit in i vårt liv och vår tillvaro. Tidigare var det pilgrimslederna som förenade människor, idag är det internet.
Det är som en av mina vänner från Kongo sa en gång; ”Världen har blivit en by och vi bor alla på samma gata”. Att bo på samma gata förpliktar, det är inte lätt att bortse från behoven hos dem som bor på samma gata, lättare att bortse från behoven hos dem som bor på andra sidan jordklotet.
Media formligen bombarderar oss med information om vad som händer i världen. De senaste månaderna är det Egypten, Syrien, Libyen som är nytillkomna på den agendan. Ropet om frihet och demokrati hörs över hela Nordafrika. För drygt 50 år sedan gick samma rop i länder längre söderut i Afrika och 17 kolonier fick samma år sin självständighet. Minns Du det? En del av oss har åldern inne för att minnas den tiden, men förmodligen hade media då inte samma möjlighet som idag att förmedla information.
Vad har nu detta med Våren i Sverige att göra? Jag tror inte att vi kan bortse från de kontraster vi upplever och får information om. De berör oss. Vi gläds över det som är positivt – även i andra länder och vi sörjer över det som är negativt. Dessa känslor påverkar oss, finns kvar i oss, gnager och förr eller senare ställer vi oss frågan; ”Vad kan jag göra åt detta?”
Människan vill bidra till det som är positivt och som ger andra människor positiva upplevelser. Vi påverkas av de kontraster som berör oss – antingen väljer vi att ge stöd till det positiva eller så ger vi stöd till det negativa – på något sätt ger vi uttryck för detta val, omedvetet ibland.
För någon dag sedan stod den 10 åriga flickan Unia Esperance i det inre av Kongo och tittade med stora ögon och lyssnade med förvåning på sin äldre bror som läste en bok för henne och de 8 andra syskonen. Hennes farbror berättade om detta i ett mail till mig. Hon hade inte fått gå i skola, hennes mor hade inte heller gått i skola, det var endast ett av hennes syskon som fått möjligheten att lära sig läsa. Kongo är ett land med stora kontraster; värme, omsorg, glädje, rytm och dans – och våld, hat, förtryck, våldtäkter, förtvivlan. I höst skall det åter ordnas med demokratiska val; president och nationalförsamling skall väljas. Då det var val för 5 år sedan, uttryckte folket sin tro på en ”strålande framtid”. Den har vi ännu inte sett. Med en strålande framtid skulle Unia och alla hennes syskon få gå i skola och lära sig läsa. Det är signifikant att Unias namn betyder både enhet och hopp. Hoppet kan bli en verklighet om vi som bor på samma gata handlar i enhet och ger uttryck för omsorg om varandra.
Min uppmaning till Dig denna Valborg är denna; Låt våren bli en uppmaning och en utmaning till Dig att välja det positiva; att inte låta det negativa få råda i Ditt liv.
I Din närmaste omgivning, Din familj, på Ditt arbete är det lättare se möjligheter att bidra, ge uttryck för positiva synpunkter, men det finns möjligheter att göra det även på längre avstånd.
Låt livet som finns inom Dig, lika starkt som de krafter som får blommor att blomma efter en vinters hårda och isiga mark, låt det livet komma till uttryck, låt det drabba Dig och Din omgivning!
Låt Unia Espérance få uppleva att hon har en möjlighet i sitt liv, att få lära sig läsa, kanske få utbilda sig till ett yrke och själv kunna bidra till Kongos ”Strålande framtid”. Omöjligt, säger någon – nej inte alls påstår jag! Den insamling vi skall göra ikväll går till det arbete i Kongo som verkar för en Strålande framtid och för att Unia Espérance själv skall kunna läsa en dag!
Vill Du delta? Vill Du bidra? Vågar Du låta livet inom Dig flöda över?
Låt våren utmana Dig, var inte rädd!”
