onsdag 31 december 2014

Minnen och glädje



Då ett år snart är slut och inför ett nytt år, är det vanligt att vi tittar tillbaka på vad som hänt under det gångna året. Jag kan med glädje se tillbaka på ett innehållsrikt år, då jag fått möta vänner och kollegor från olika länder. Dessa möten har skett både hemma och borta.
Jag minns speciellt resan till Kongo, som gav oss möjlighet att besöka, inte bara Kinshasa och Semendua, men även det isolerade Mimia!

Jag tänker på den lilla flickan, som vi mötte på vägen bortom Semendua, hon som inte sett någon vit person tidigare! Slutligen övervann hon sin rädsla och sträckte fram sin hand och viskade sin hälsning; "Mbote". Hon var på väg hem med sin dödssjuka mor på cykeln, som hennes far ledde. Jag undrar hur hon har det idag?

Jag tänker på den glädje, som kvinnorna i Mimia visade, då vi kom dit. På olika sätt gav de uttryck för sin tacksamhet. Jag vet inte hur de har det idag, eftersom internetkontakten är bruten sedan några veckor.

Jag tänker också på samtal med sjukvårdspersonal i Kongo. Och det mail jag fick härom dagen från en kollega i Kinshasa. Han berättar det som vi såg under vårt besök; att islam breder ut sig, inte bara i huvudstaden, men även på landsbygden. Så hans förklaring; fattigdomen! Han önskar att kyrkan och missionen skall sätta människan i centrum för all verksamhet!

Men att se tillbaka, innebär också att påminnas om de personer, som inte längre finns kvar i vår gemenskap. Och att besöka Kongo, skapar tillfällen, då jag påminns om de som dött för många år sen liksom de som dött i år.

Den geografiska platsen återskapar minnesbilder inom mig. Och jag minns ett samtal, ett leende, ett ansiktsuttryck och ett tonfall. Jag påminns om gemenskap och upplevelser.
Allt detta skapar tacksamhet inom mig.

Kongo har en förunderlig förmåga att skapa värme och glädje hos alla de som besöker landet!
Frågan är hur vi gör med alla de minnen och upplevelser vi har? För mig är detta ett sätt att hantera känslorna; att ha fortsatt kontakt med vänner och kollegor i Kongo och förmedla intryck och information på olika sätt, exempelvis genom att skriva dessa rader!

Det är av stort värde för folket i Kongo, att människor utanför deras land följer utvecklingen, både vad gäller politik och den humanitära situationen, liksom enskilda människoöden.

Så hoppas jag att vi har fortsatt kontakt under det kommande året!

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År 2015!


lördag 6 december 2014

Att förebygga sjukdomar och utbilda befolkning

Ebola epidemin i Västafrika fortsätter. Totalt har nu 17145 fall diagnostiserats, varav 6070 är rapporterade döda. WHO rapporterar om en lätt ökning av antalet fall i Guinea, om ett stabilt läge med viss minskning av antalet fall i Liberia och om en viss ökning av antalet fall i Sierra Leone. Epidemin i Boende/Kongo förklarades avslutad i mitten av november månad. Där har 66 fall rapporterats varav 49 har dött.

Det stöd som WHO nu planerar att ge till utsatta länder, med risk att få liknande epidemier, baserar sig på att ge hjälp till utveckling av system för snabb upptäckt av nya fall och möjlighet att snabbt reagera för att förhindra att några fall utvecklas till en stor epidemi. I detta stöd ingår bl.a. kompetensutveckling av hälsovårdspersonal. De länder som prioriteras, utifrån geografisk närhet till nu berörda länder, handels- och migrationsmönster samt hälsosystemets styrka och organisation, är följande: Elfenbenskusten, Guinea Bissau, Mali, Senegal, Benin, Kamerun, RCA, DRK, Gambia, Ghana, Mauretanien, Nigeria, Syd Sudan och Togo.

Hur kan man då utbilda ”vanligt folk” om vilka risker som väntar utanför dörren/hyddan? Idag finns andra redskap än för bara några år sen. I den franska tidningen Figaro, kunde man den 22 november läsa om en insats, som sker via SES, ”världens ledande satellitoperatör” med säte i Luxembourg: Företaget startade kampanjen ”Fight Ebola” den 10 november. Via två av de 53 satelliter som företaget äger, ges information till Västafrika. Sändningarna beräknas nå 20 miljoner mottagare i området. Skälet till denna satsning är att företaget har kunder och anställda i Västafrika, att ansvariga oroar sig för deras hälsa och inser att information måste nå ut till folket och vara gratis. Insatsen sker i samarbete med ”Läkare utan gränser”, Unicef, ”End Ebola now” (en amerikansk organisation som ger bidrag till sjukdomsbekämpning över hela världen, och som satsar på ”Shake Ebola now”, med tanken att alla i Västafrika dansar, ett sjukhus och en hälsocentral har fått upprustning och utrustning i Sierra Leone) och med hälsoministeriet i Luxembourg. Andra samarbetspartners är ”Clinton Global Initiative” och ett antal fotbollsspelare i Västafrika; Didier Drogba, Chelsea, och Samuel Eto´o från Everton.

Jag tänker på hur vi arbetade på 70 talet i byarna inne i regnskogen, söder om Boende området! Tillsammans med hälsovårdspersonal, ingick jag i ett hälsovårdsteam, som regelbundet besökte byar i ett område stort som Värmland till ytan. Betydligt mera glesbefolkat, 3/km², att jämföra med 17/km² i Värmland. Vi hade flera modeller för vårt arbete. En var att byar skulle ”avmaskas”, d.v.s. befolkningen skulle bli fri från inälvsmaskar. Planen var följande; alla hushåll skulle ha en egen latrin och när alla latriner var godkända, fick hela befolkningen maskmedicin. Samtidigt utbildades befolkningen om masksjukdomar, smittovägar och symptom. Innan medicinen delades ut, kontrollerades latrinerna; gropens djup mättes och ett lock skulle finnas, väggar, tak och dörr, alltså ett litet hus över latrinen, för att skydda den som besöker latrinen. Då vi en dag kontrollerade hövdingens latrin i en by, visade han stolt upp ett fint litet hus, tak, dörr och väggar som var mycket prydligt! Då vi öppnade dörren, fanns ett fint lock på backen, täckande gropen. Då sjukvårdaren lyfte på locket – fanns ingen grop grävd! Stort skratt, även från hövdingen! Min tanke var: vilken tur att det inte var jag som undervisat, utan en zairisk sjukvårdare, som talade stammens språk och kunde traditionen! Trots att vi gjorde rätt, valde rätt informatör, blev det så fel!

Hur svårt är det då inte att utbilda människor i Västafrika idag om denna sjukdom Ebola, som för människorna är så diffus och som mött så många argument, som att det inte är en riktig sjukdom! Men så avgörande att man lyckas med denna utmaning!!


fredag 7 november 2014

Ebola, konstitutionen och fängelsers funktion

WHO:s senaste rapport om Ebolaepidemin, är daterad den 5 november och speglar förhållandena den 2 november. Då hade totalt 13042 fall rapporterats och av dem hade 4818 dött. Liberia och Sierra Leone har flest fall, följda av Guinea. Därefter kommer länderna Mali, Nigeria och Senegal. Även i Spanien och USA har det rapporterats fall av Ebola. Senegal blev förklarat vara fritt från epidemin den 17 oktober och Nigeria blev friförklarat den 19 oktober. Inflödet av nya fall är stabilt i Guinea, fortsätter att öka i Sierra Leone och är i avtagande för Liberia. Då det gäller Kongo, har inga nya fall rapporterats sedan 4 oktober. Den 29 oktober rapporterades att Kongo haft 66 fall varav 49 har dött. Kongo är ännu inte friförklarat från Ebola, det kvarstår ca 25 dagar av observans innan det kan ske.

WHO uppskattar att 260 miljoner USD behövs för att kunna hejda epidemin och ge vård till de drabbade. Hittills har medlemsländerna betalat in 49 % av den summan, några länder har gett löften på ca 15 % av summan, vilket gör att det saknas 36 %.

I Kongo fortsätter förberedelserna för valet och den stora frågan är ju hur det kommer att bli med landets konstitution! Idag rapporteras att 99 fångar brutit sig ut ur fängelset i Kikwit! Befolkningen i Bandundu stad känner sig nu hotade. Vid midnatt hördes skottlossning från fängelset och tidigt på fredag morgon, rapporterade fängelsechefen om det inträffade. Han uppgav att den gamla fängelsebyggnaden är i mycket dåligt skick och gör att det är svårt att förhindra händelser av detta slag.

Det finns en hel del förhållanden att åtgärda, utöver Ebola och andra infektionssjukdomar!

lördag 18 oktober 2014

Hur låter vi Ebola påverka oss?

WHO:s senaste rapport, daterad den 14 oktober, anger att det totalt i alla länder, utöver Kongo, har diagnostiserats 9216 fall av Ebola, varav 4555 har dött. Om vi ser enbart på de tre värst drabbade länderna, Guinea, Liberia och Sierra Leone, har det där diagnostiserats 9191 fall, varav 4546 har dött. I Kongo har det totalt diagnostiserats 68 fall, varav 49 har dött. Det senaste fallet bekräftades där den 4 oktober.

WHO har nu bedömt att epidemin i Senegal är över. På måndag kan Nigeria få samma status, under förutsättning att inget nytt fall tillkommer innan dess.

I Spanien följs nu 72 misstänkt smittade fall och i USA följs 125 misstänkt smittade fall.

Vi får ständigt rapporter i media om att världens länder inte bidrar tillräckligt och att en fullständig katastrof väntar de afrikanska länderna om någon månad, om inte mera medel beviljas. Läkare utan gränser har ställt frågan hur det kommer sig att den organisationen, får ta ansvar för all vård. FN, WHO och Världsbanken varnar för katastrofen. En katastrof som naturligtvis kan nå utanför Afrikas gränser!

Det ser ut som att länderna utanför Afrika främst satsar på att skydda sina gränser, så att smittan inte kommer in i det egna landet. Att i solidaritet med människorna i Afrika, ge medel för att bidra till att få stopp på epidemin där, ser ut att vara en tanke som ingen tänker!

Hur långt skall det gå innan vi bryr oss om människorna i Afrika?

fredag 10 oktober 2014

Ebola epidemin förändrar livet för oss alla

I Kongo rapporteras den 7 oktober att det diagnostiserats 71 fall av Ebola, varav 42 dött. Som en följd av denna sjunde Ebola epidemi i Kongo, har nu Världsbanken utlovat ett laboratorium i Mbandaka, provinsens huvudort. Fem av de sju epidemier som drabbat Kongo har alla ägt rum i Equateurprovinsen, dessutom en i Kikwit området i Bandundu provinsen och en i Isiro området i Provinse Oriental. Laboratoriet kommer att ha all utrustning som behövs för att testa alla prover och diagnostisera Ebola. Det kommer också att stå i direkt kontakt med CDC (Centers for Disease Control and Prevention) i Atlanta USA. CDC är det amerikanska smittskyddsinsitutet med erfarenheter från 1946, då verksamheten började med malariabekämpning. Detta institut och de laboratorieenheter som finns där, står i kontakt med alla länders hälsoenheter och stöd ges vid epidemier som Ebola. Tidigare var det endast ett laboratorium i Kinshasa, INRB, som från Kongo hade direktkontakten med CDC, men detta kommer alltså att förändras.

En annan effekt av Ebolaepidemin i Kongo är att landets ledare beslutat att bidra med hälsovårdspersonal i bekämpningen av Ebola i Västafrika. Nu skall läkare, sjukvårdare och laboratorieassistenter få specialutbildning innan de åker till något av länderna i Västafrika.

Totala antalet registrerade Ebola fall i Västafrika är den 8 oktober 8399, varav 4033 har dött. Vi kan lätt föreställa oss alla barn som nu står i mycket svåra situationer, då deras föräldrar dött, eller isolerats i karantän, på misstanke om Ebola. Samhällets alla områden påverkas och ländernas situation kommer att vara helt förändrade den dag Ebolaepidemin kan anses vara avslutad.

Idag kom ett brev från BWA (Baptist World Alliance), med en hälsning från den afrikanska gruppen av BWA. De ber om förbön för alla som drabbats av Ebola, för familjerna och för hälsovårdspersonalen samt att epidemin skall avslutas i alla berörda länder. Det finns anledning att lyssna på denna begäran och dela människornas lidande.

Nu rapporteras om nya misstänkta fall, både i Europa och USA. Det blir mer och mer synligt att vi inte kan stoppa infektionssjukdomar vid våra gränser. Hela världens befolkning delar sjukdomar och svårigheter. Hur kommer det att påverka oss och vår vilja att dela det vi har med människor i andra länder?


lördag 27 september 2014

Protester mot förändring av konstitutionen vid sidan av Ebola

I Kinshasa tågade idag oppositionens alla partier i protest mot förslaget att ändra landets konstitution. Marschen startade i Limete och gick in mot centrala huvudstaden. En liknande marsch, planerad i Goma, tilläts inte av stadens ledning. Den katolska kyrkan i Kongo har också uttalat sitt ”nej” till en förändring av konstitutionen. Den protestantiska kyrkan har däremot meddelat sin syn: ”Allt är möjligt att förändra utom Bibelns ord”!

Det politiska livet fortsätter alla epidemier till trots!

Men landets president har inför FN:s generalförsamling, i torsdags 25/9, pratat gott om landets läkarkår och hanteringen av Ebolautbrottet i Equateur. Detta fick folket i Equateur att uttrycka sin uppskattning!

Det är intressant att läsa WHO:s sammanfattning av Ebolaepidemin i Västafrika och Kongo, när det nu gått 6 månader sedan de första informationerna kom till WHO om epidemin. Då det gäller Kongos hantering av epidemin, står följande: ”En av de stora tillgångarna i Kongos kamp mot Ebola är den höga grad av engagemang och ansvarstagande som regeringen visat, från landets president till hälsovårdsministern”. Så nämns om de upprepade besök i Equateur som hälsovårdsministern gjort och stöd från president och regering! Det rapporteras nu att Kongo hade 68 fall varav 41 har dött, övriga 27 anses var botade.

Landets president försäkrade generalförsamlingen om att ”mitt land är på fötter” och att landet har den bästa tillväxten på kontinenten, en inflation nära noll och att infrastrukturer, skolor, sjukhus och vägar repareras och byggs till. Dessutom, kommer valet 2016 att vila helt på demokratiska grunder! Efter detta tal tackade generalsekreteraren för denna information och gratulerade presidenten!

FN:s sändebud till Kongo, Martin Kobler, har idag på den Internationella turismens dag, inbjudit all världens turister till Kongo. Han beklagar att det är endast 186 000 turister som hittar till Kongo per år. Han försäkrar världens turister om att Kongo har så mycket att uppleva, så mycket vackert att se på och njuta av!

Visst finns det oerhört mycket vackert att uppleva i Kongo! Men det kanske inte är så lätt att ta sig fram till allt det vackra!


fredag 19 september 2014

Hälsoteamets öde

Idag rapporteras att åtta medlemmar i hälsoteamet som varit försvunna några dagar i Guinea, hittats döda. Kropparna bar märken av angrepp med machetes och klubbor, några fanns i en septisk tank och andra i ett skogsområde. Invånarna i byn, där detta hänt, har flytt. Sex av dem togs tillfånga innan flykten.

Det är mycket tragiskt det inträffade. Rädsla och bristande kunskap ligger bakom dådet. Människorna i byn trodde att hälsoteamets medlemmar bidrog till att sprida Ebola viruset eller så var de övertygade om att viruset inte alls existerar.

I Sierra Leone har myndigheterna nu påbörjat en sorts ”Operation dörrknackning”, som skall pågå under de tre dagar, som ingen får lämna sitt hem, det är officiellt utlyst utegångsförbud. 30.000 frivilliga deltar i denna aktion, för att knacka dörr och fråga om det finns någon sjuk i hemmet. Vi får hoppas att dessa besök, inte kommer att skapa reaktioner som den i Guinea!

torsdag 18 september 2014

Ebola i Västafrika – totalkaos på alla områden i samhället

Idag skall FN:s Säkerhetsråd rådgöra kring insatser för att stoppa den katastrofala utvecklingen av Ebola epidemin. Vi vet ännu inte vad som kommer att beslutas.

Sedan i tisdags saknas ett team på sex personer, hälsoarbetare och journalister, i Guinea. De gav ebola information till befolkningen i området kring Nzerekore, i södra Guinea, mot gränsen till Liberia. I byn Wome, intill Nzerekore, kastade befolkningen sten på teamet och sen vet man inte så mycket mera om deras öde. För en månad sen uppstod upplopp då ett annat team besökte samma området. De anklagades för att smitta befolkningen! En regeringsdelegation, bestående av bl.a. hälso- och kommunikationsministern, försöker komma i kontakt med det försvunna teamet och de som håller dem fångna. Det anges att en bro är blockerad av uppretade människor och detta gör det omöjligt att nå teamet.

Frankrike planerar att bistå med ett militärsjukhus i Guinea, för att bekämpa epidemin.

Läkare utan gränser meddelar idag att en av deras utsända till Liberia, en kvinnlig hälsoarbetare, har uppvisat symptom på Ebolainfektion och skall transporteras till Paris för behandling. Det är den första västerländska arbetaren som drabbas, medan flera afrikanska smittats och dött.

Mot denna bakgrund framstår epidemin i Equateurprovinsen i Kongo, som ett ”intet”! Men vi kan förstå vad som skulle kunna hända om det uppstod en Ebola epidemi i exempelvis Kinshasa eller ett annan tätbefolkat område i Kongo!

Ett enda virus håller stryptag på hela länder!


tisdag 16 september 2014

Nya uppgifter direkt från Boende hälsozon

Jag har nu fått direktrapport från Boende hälsozon med uppgifter om berörda byar och områden samt antal fall. Dessa uppgifter är daterade lördag den 13 september. Det fanns då i området 70 fall, varav 40 hade dött. Av de 70 är 27 bekräftade, 26 troliga och 17 misstänkta fall. 90 % av fallen finns i södra delen av Boende hälsozon. Ett tjugotal byar bedöms vara i riskzonen och följs upp, så att ingen smittad person skall undgå att bli diagnostiserad.
De ansvariga anger i sin rapport att ”epidemin är under kontroll” och att de smittade områdena nu är inringade. I söndags gavs information i kyrkorna till gudstjänstbesökarna. Alla tänkbara kommunikationsmöjligheter anlitas för att sprida kunskap om ebolaviruset!

Det är en kontinuerlig ökning av antalet fall i Boende hälsozon, men inte den dramatiska som i Västafrika. Vi får tro att ökningen behåller denna form och inom kort avtar!

I Västafrika rapporteras idag, den 16 september, att totalt 4963 fall är diagnostiserade varav 2453 har dött.


lördag 13 september 2014

Kongos kamp mot Ebola

Nu pågår den sjunde Ebola epidemin i Kongo sedan 1976. Denna gång i Equateurprovinsen och inom Boende hälsozon. Fallen finns i området runt Djera på följande platser; Watsi Kengo, Lokolia, Boende och Boende Muke. Sedan den 26 augusti har det rapporteras totalt 66 fall varav 37 har dött. Av dess 66 fall är 24 bekräftade med laboratorietest.

Varje torsdag och fredag hålls ett telefonmöte, med deltagare i Kinshasa (hälsovårdsministern, representanter för bl.a. UNICEF och WHO), i Mbandaka och i Boende, där de hälsovårdsansvariga och provinsens tjänstemän deltar. Detta ger en möjlighet att diskutera situationen och att snabbt få en bild av aktuella läget.

Samtidigt fortsätter insatserna för att förhindra smittspridning; information ges till hela befolkningen inklusive elever och lärare på alla skolor, bl.a. informeras om den risk det kan vara att äta kött från vissa djur. Utöver denna kampanj distribueras nu handdesinfektionsmedel till alla hem!

Det ser ut som att Kongo kan hantera denna situation och att den inte kommer att bli så kaotisk som den är i Liberia.


måndag 8 september 2014

Ebola idag – ett utbrott som aldrig tidigare i historien

Folket i Equateurprovinsen i Kongo, begär nu att alla skolor i provinsen skall få tillgång till tvål, vatten och handdesinfektionsmedel, för att kunna förhindra smittospridningen! (Att jämföra med svenska skolor och allmänna platser – nog lever vi i olika världar!).

Kongos hälsovårdsminister, Félix Kabange, träffade sina kollegor från SADC i ett möte i Zimbabwe i fredags. (SADC = Southern African Development Community, är en organisation som skall bidra till ekonomisk utveckling i medlemsländerna. Följande 15 länder ingår i SADC: Angola, Botswana, Kongo-Kinshasa, Lesotho, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Moçambique, Namibia, Seychellerna, Sydafrika, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe). Eftersom det är endast Kongo av medlemsländerna som har Ebola fall, är de andra mycket angelägna om att förhindra att smittan förs vidare. Hälsovårdsministrarna beslutade i fredags att vidta följande åtgärd; alla resenärer från Kongo till ett annat SADC land, skall innan avresan skaffa sig ett intyg, utfärdat av Kongos hälsovårdsministerium. Intyget skall ange att resenären är undersökt inför utresan och att den inte har varit i kontakt med Ebolasmittade sjuka. Den som reser utan intyget, kommer att sättas i karantän vid ankomsten för en period på 21 dagar, den tid det tar att utveckla symptom vid smitta. Det anges att detta gäller ”främst” vid resa till andra SADC länder. Hur denna regel kommer att tolkas för resenär till andra länder, vet vi inget om idag!

Situationen i Liberia blir allt mera ohållbar. Det uppskattas idag att ca 2000 fall av Ebola har diagnostiserats, varav 50 % har dött. WHO anger att det förväntas ytterligare tusentals fall de kommande tre veckorna. Den rapportering som finns, ger en bild av ett totalt kaos. Av landets totalt 15 län, är befolkningen i 14 smittade. WHO har bett Sverige om hjälp, och nu är personal från MSB (= Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) på väg till Liberia. De skall där skapa ett tältläger för ca 200 sjukvårdsanställda, som därmed får en möjlighet att bo på ett sätt som gör att de kan undvika smitta. Hittills har denna personal bott på hotell och andra gästhem, där det varit mycket svårt att kontrollera smittovägarna och erbjuda goda hygieniska förhållanden.

WHO anger att det i Västafrika nu har diagnostiserats 4000 fall, varav hälften har dött. Det finns uppenbara risker att antalet smittade är betydligt högre.
I Kongo anges att det finns 59 fall, varav 32 har dött. Av de 32 döda är endast 9 fall bekräftade med laboratorietest.

USA:s president, Barack Obama, sa i en intervju i lördags; ”om vi nu inte bekämpar Ebolaepidemin i Västafrika, kan vi en dag få Ebola fall i USA”. Och visst är det så!

onsdag 3 september 2014

Fortsatt arbete för att förhindra spridning av Ebola i Equateur

Kongos hälsovårdsminister har idag bekräftat att det nu är 58 fall av Ebola i Djera inom Boende hälsozon. Det rör sig fortfarande om 13 fall som är bekräftade via laboratorietest och 31 fall har dött.
Så anger han också att det finns 22 misstänkta fall och 23 troliga fall. Alla dessa, liksom de personer som varit i kontakt med Ebola fall, utan att visa symptom, följs regelbundet upp av hälsovårdspersonal. Det är också klarlagt att det rör sig om samma virus som det i Kikwit 1995 och att utbrottet är isolerat till Djera.

Hälsovårdsministern informerade befolkningen idag om att skolstart sker den 8 september, utom i Boende hälsozon, där den senareläggs 2 – 3 veckor. Innan skolstart sker där, kommer hälsovårdspersonal att snabbutbilda och informera lärare om Ebolaviruset och hur man skyddar sig. Därefter kommer lärarna att informera skoleleverna som i sin tur informerar sina föräldrar och familjer. Denna metod visade sig var effektiv vid Ebola utbrottet 2012 i Isiro.

Mitt intryck är att alla åtgärder är adekvata och fungerar bra och att vi som har anknytning till Semendua i Mai Ndombe området kan vara lugna!

tisdag 2 september 2014

Kongos hälsovårdsminister besöker Boende hälsozon

Kongos hälsovårdsminister, Félix Kabange Numbi, är på besök i Boende hälsozon i Equateurprovinsen för att själv bilda sig en uppfattning om Ebolautbrottet.

Det rapporteras idag att 13 fall nu har testats positiva för Ebola av de 15 tester som skickats till laboratoriet. Ansvariga för bekämpningen anger att det idag dessutom finns 19 troliga fall och 21 misstänkta fall. Därutöver följer sjukvårdspersonal de 185 personer, som varit i kontakt med sjuka och misstänkta fall, utan att ännu visa symptom. De kommer att följas under en period av tre veckor, den tid som det tar för viruset att ge symptom i kroppen. Av alla registrerade fall, 53 personer, har 31 dött. Det är alltså inte bekräftat via laboratorietest om dessa 31 varit smittade med Ebola viruset.

Det rapporteras vidare att epidemin är begränsad till Djera, där det finns ett hälsocenter, och att isoleringen fungerar bra, d.v.s. det sker ingen spridning utanför det isolerade området. Alla i hela Equateurprovinsen nås av information om vikten av god hygien, att det är förbjudet att ha kontakt med personer som smittats av Ebola viruset och att det drabbade området inte får besökas.

Hälsovårdsministern anger att hemligheten med hanteringen av Ebola epidemin, är att bryta kontaktkedjan mellan smittade och inte smittade personer.

fredag 29 augusti 2014

Ebola i Västafrika och Kongo, nya rapporter och åtgärder

Idag har Senegal informerat om att ett första fall har diagnostiserats i landet. Senegal blir därmed det femte landet i Västafrika som drabbats av Ebola epidemin. Den sjuke hade smittats i Guinea och därefter åkt hem till Senegal.

Då det gäller situationen i Kongo och Equateurprovinsen, får jag ytterligare information från kollegor, att de alla bedömer att landets hälsovård har den erfarenhet som behövs för att hantera situationen. Alla misstänkta fall i Boende hälsozon har testats och prover undersöks fortsatt. Kvalitetskontroll av testerna sker i France Ville i Gabon. Igår fick man ytterligare kvalitetstestade svar och då kunde ett sjunde fall läggas till listan över Ebola diagnostiserade från Djera i Equateurprovinsen. Alltså innebär det inte att smittan har spridits ytterligare, då uppgifter om nya diagnostiserade fall kommer, det är ett uttryck för att de prover som tidigare skickats till laboratorier, nu är färdigtestade.

Läkartidningen i Sverige rapporterar idag om att en forskargrupp lyckats med att identifiera Ebolavirus från 78 patienter i Sierra Leone, under tiden maj – juni i år. Gruppen bestod av forskare från USA och Sierra Leone. Fem av medförfattarna, alla från Sierra Leone, är idag döda; de hade smittats på olika vägar under arbetet med att ta hand om sjuka och sina familjemedlemmar. Resultatet är av stort värde för framtagning av vaccin, mediciner och behandlingsmetoder.

Igår presenterade WHO en plan för att stoppa Ebolautbrottet i Västafrika. Planen sträcker sig över 6 – 9 månader och budget för arbetet uppskattas till 500 miljoner USD. Bland det som nämns vara av största värde är information till befolkningen, metoder för begravningar som innebär att smittan inte förs vidare och en förbättrad metod att spåra smittade fall.

torsdag 28 augusti 2014

Ebolabekämpning i Kongo

Flera bidragsgivare har nu beslutat att ge extra bidrag till Kongo för att stoppa Ebolautbrottet i Equateurprovinsen. FN har lovat ge 1,5 miljoner USD och UNICEF har lovat ge 200.000 USD. Det finns en förhoppning om att UNDP kan besluta om att ge 1,5 miljoner USD. Världsbanken har lovat att bidra, men har ännu inte preciserat summan. Kongos hälsominister har uppskattat det totala behovet av bidrag till 4,5 miljoner USD.

Sedan i går kväll ger WHO information om Ebolaepidemin i Equateurprovinsen. Där bekräftas den information jag fått direkt via kollegor i Kongo, gällande diagnostisering och registrering av fall, samt åtgärder för att förhindra smittspridningen. Det rapporteras idag, på annan nyhetssida, att det nu finns sex laboratoriekonfirmerade fall av Ebola i Equateurprovinsen.

WHO rapporterar idag att i de västafrikanska länderna, Guinea, Liberia, Nigeria och Sierra Leone, har man nu diagnostiserat 3069 fall av Ebola, varav 1552 har dött.

onsdag 27 augusti 2014

Ebolakartläggning fungerar i Kongo

Det system av hälsozoner som inrättades i Kongo 1981 och de tidigare epidemier av Ebola i landet visar sig idag vara till stor nytta! Hälsovårdsteam är i full färd med att kartlägga de fall av misstänkt Ebola, som rapporterats i Equateurprovinsen, och då specifikt i Lokolia inom Djera hälsozon. Jag har fått ta del av de sammanställningar av misstänkta fall som presenterats. Kompletta register har upprättats med bl.a. namn, debut av symptom, släktskap och kontakt med andra sjuka, provtagning, resultat och utgång. Detta underlättar identifiering av smittovägar och virusets utbredning i befolkningen.

Det är nu bekräftat att det finns fyra fall av Ebola i Djera hälsozon i Equateurprovinsen. Läkare utan gränser har bidragit med provtagningsmaterial och personal, en grupp finns kvar i området och kommer att förstärkas med ytterligare personer idag. Denna grupp är baserad i Lokolia. Naturligtvis är behovet av stöd, i form av bidrag och material stort. Equateurprovinsen är en av de fattigaste i landet och mer än 90 % av befolkningen lever på mindre än 1 USD per dag.

Det vore intressant att veta hur hälsosystemet är uppbyggt i de länder i Västafrika, som nu har rapporterat så många fall av Ebola sedan snart ett halvår. Finns en förklaring i hälsovårdens organisation? Förhoppningsvis kommer vi att få svar på den frågan och många andra med tiden!

Personligen ser jag idag ingen risk med att en grupp unga svenskar kommer att åka till Semendua om några dagar. Jag bedömer att läget är under kontroll och att alla åtgärder som skall vidtas i en situation som denna, redan pågår. Men – vi måste följa utvecklingen!


måndag 25 augusti 2014

Ebola fall i Boende, Equateurprovinsen

Idag har jag fått ytterligare information från kollegor i Kongo om de bekräftade fall av Ebola i Djera som ligger i Boende hälsozon. De ger samma information, som igår hittades på olika nyhetssidor. De anger vidare att det inte finns fall av misstänkt Ebola, vare sig i Kinshasa eller på Semendua, i norra delen av Bandundu provinsen. Enligt deras bedömning finns inga hinder för svenskar att besöka dessa områden. Boende ligger ca 800 km från Semendua och 300 km från Mbandaka, dessa avstånd gäller landvägen. Fågelvägen ligger Boende ca 440 km från Semendua och 280 km från Mbandaka.

WHO har ännu ingen information om Ebola fallen i Equateurprovinsen.

söndag 24 augusti 2014

Förebyggande insatser planeras och Ebola åter i Kongo?

Hälsoministeriet i Kongo har sedan några veckor tillbaka tillsatt en krisgrupp, som ansvarar för planeringen av de förebyggande insatser, som skall stoppa en ny Ebola epidemi i Kongo. Initialt har gruppen fokuserat på gränsen till Kongo Brazzaville, eftersom många resenärer från Västafrika kommer till DRK den vägen. Olika åtgärder för att kontrollera resenärer har införts. Gruppen har informerat landets ansvariga ledare; regeringsledamöter, ministrar, president och andra nyckelpersoner. Inställningen har varit att man genom de tidigare utbrotten av Ebola i landet, har den kunskap som behövs för att förhindra att en stor epidemi byggs upp, om viruset skulle visa sig vara aktivt igen i Kongo.

Idag kommer informationen, dels via ”Actualité Radio Okapi” och även via ”BBC News” om att det sedan ca fyra veckor har pågått en okänd feber i Equateurprovinsen. Kongos hälsovårdsminister, Félix Kabange, har idag informerat om att INRB (Institut National de Recherche Biomédical) i Kinshasa, har kunnat bekräfta att av 8 testade prover, var två positiva för Ebola. Uppgifterna är osäkra, det anges dels att det är 13 personer som dött, varav 5 var sjukvårdare, dels anges att drygt 60 personer dött i en okänd febersjukdom i Equateurprovinsen. De fall som identifierats finns inom Boende hälsozon och i Djera, där det finns ett hälsocenter. Djera ligger 25 km från Boende och mer än 600 km från Mbandaka, som är provinsens huvudort och ligger vid Kongofloden. Hälsovårdsministern betonade att detta är det sjunde utbrottet av Ebola i Kongo och att det inte har något samband med den pågående Ebolaepidemin i Västafrika.

Kasai- Oriental, den provins som gränsar till Equateurprovinsen, har nyligen infört ytterligare insatser för att förebygga att den febersjukdom som finns i Equateur inte skall spridas vidare.

De åtgärder som nu vidtagits i Boende är följande: Djera området försätts i karantän, en specialklink och ett laboratorium placeras i området, alla flygplatser i Equateurprovinsen förses med lasertermometer så att alla resenärer kan kontrolleras vid ankomst och slutligen förbjuds all jakt i området, Tshwapa distriktet.

Jag inväntar förtydligande från kollegor i Kongo om den information som nu kommit om situationen i Equateurprovinsen. De senaste utbrotten av Ebola i Kongo har inte pågått lång tid, hälsovårdspersonal och de restriktioner som införts har kunnat stoppa en begynnande epidemi. Men naturligtvis måste detta tas på allvar.

WHO rapporterar att 2615 fall av Ebola har diagnostiserats fram till den 22 augusti och av dem har 1427 fall dött. Nya fall tillkommer ständigt.

fredag 1 augusti 2014

Krismöte i Kinshasa

Nu förbereder hälsovårdsmyndigheten i Kongo åtgärder som skall bidra till att Ebola viruset inte kommer till Kongo. Hälsoministern sa igår i ett tal till folket att man i Kongo har kunskap om hur Ebola skall bekämpas, så det finns ingen anledning till oro. I ett krismöte har ansvariga planerat för tidigt upptäckt av misstänkta fall. Så skall man utbilda hälsoarbetare som skall tjänstgöra vid gränsstationer, befolkningen skall undervisas om vikten av god handhygien och de som reser till Västafrika skall få specialinformation, hälsovårdspersonal skall bli mer observanta på sjukfall som skulle kunna vara smittade av Ebola. Vid flygplatser skall resenärernas kroppstemperatur mätas och de som har förhöjd temperatur eller symptom som tyder på Ebola smitta, skall tas om hand i specialkliniker. En sådan specialklinik finns på den internationella flygplatsen Ndjili.

Kongo har haft flera epidemier av Ebola, den med det starkaste viruset drabbade 1995 södra Bandundu provinsen och 350 fall diagnostiserades. Jag minns den oro som spreds bland befolkningen i Mai Ndombe området, strax norr om det drabbade området. Då isolerades de drabbade områdena och ingen fick lämna dem eller åka dit. Sådana förbud är naturligtvis svåra att följa, då familjer och vänner kan bo på varsin sida om de dragna gränserna. Det krävs mycket information till och utbildning av befolkningen för att hantera en epidemi av detta slag.

I ett möte idag i Guinea med WHO:s generalsekreterare, Margaret Chan, och ledare för de drabbade länderna, planerades åtgärder som skall stoppa epidemin. WHO bidrar nu med 100 miljoner dollar, medel som främst kommer att användas till att anställa fler hälsovårdsarbetare i de drabbade länderna, och EU bidrar med 18 miljoner kronor. ”Ebola-utbrottet kräver av alla drabbade länder att ta sitt ansvar till en helt ny nivå. Det kommer att krävas utökade resurser, medicinsk expertis samt regional samordning och beredskap”, säger Margaret Chan i ett uttalande idag.

WHO rapporten från den 27 juli anger att det sedan februari i år har diagnostiserats 1323 fall, varav 729 har dött. Epidemin sprids snabbare än försöken att stoppa den. Det är en anledning till dagens möte i Guinea. Denna kamp mot en epidemi med det dödliga viruset avgörs på lokalplanet, inte vid förhandlingsbordet med ministrar! Därför är utbildningen av befolkningen så viktig, förståelse för förebyggande åtgärder avgörande!



torsdag 24 juli 2014

Lugnet återställt i Kinshasa

Efter skottlossningen i tisdags vid Camp Tshatshi, är det åter lugnt i stan.
Folk förvånas över att en grupp civila, med machetes som vapen, kunde skapa denna uppståndelse! Personer jag varit i kontakt med antyder att det kanske ligger andra intressen bakom händelsen. Det finns ju något att vinna i Kongo om något år och det gäller att förbereda allt så att det blir den utgång man hoppas på.

Många gånger fylls jag av beundran inför de människor som lever vidare under de villkor som råder i Kongo idag!

onsdag 23 juli 2014

Skottlossning och Ebola

Tisdag 22 juli, vid 14 tiden, hördes plötsligt intensiv skottlossning från Camp Tshatshi i Kinshasa. Efter ca 30 minuter upphörde detta. Det sägs nu att en grupp på 7 förövare försökte ta sig in på det militära området, civilklädda, försedda med någon form av skjutvapen och machetes. Idag har regeringens talesman, Lambert Mende, informerat om att det var en grupp utvisade kongoleser från Brazzaville, som låg bakom angreppet. 8 personer dödades, varav en militär och de övriga från Brazzaville utvisade kongoleser. Mende betonar att ytterligare undersökning måste ske innan han kan bekräfta vilka förövarna var. Det rapporteras att den internationella flygplatsen, Ndjili, var avstängd i går.

Ebolaviruset fortsätter med nya fall och fortsatt många döda. Den 17 juli kom WHO:s senaste rapport, av vilken det framgår att totalt 1048 fall har smittats varav 632 har dött. Under dagarna 15 – 17 juli, upptäcktes 67 nya fall.
Sierra Leones chefsläkare för bekämpning av Ebolaepidemin, har bekräftats vara smittad och är nu inlagd på sjukhus för vård.
Den plan som de 11 länderna beslutade om i mötet den 2 – 3 juli, är en bra plan. Men som alltid saknas det medel att realisera goda hälsovårdsplaner i Afrika!

tisdag 1 juli 2014

Katolska biskopars mod och Ebolabekämpning

Idag, den 1 juli, dagen efter självständighetsdagen, ger de katolska biskoparna i Kongo en hälsning till det kongolesiska folket. Biskoparna lovar att bidra till att folket inte skall tas som gisslan för att politikerna skall kunna offra nationens högsta intresse. Högtidliga ord, men det finns en realitet och en orsak till dem.

Det är den omtalade artikeln nr 220, som är målet för allas intresse. De katolska biskoparna varnar för att artikeln töms på sitt innehåll för att tillfredsställa andras önskningar och behov! En av biskoparna betonar att Kongo är en republik och inte en monarki och att den politiska makten inte kan bli en persons tillgång.

Det finns ett förslag från regeringen om att förändra vissa artiklar i konstitutionen, men det har inte nämnts vilka artiklar det rör sig om.

Presidentvalet, som är i fokus för detta tal, infaller 2016. Naturligtvis finns det anledning till biskoparnas tal! Det hade varit av stort värde om de protestantiska ledarna också uttalade sig på liknande sätt!


Idag kommer en ny rapport om Ebolaviruset, som fortsatt drabbar allt flera. Sedan den 23 juni i år, har antalet fall ökat med 20 %, till 759, och antalet döda har stigit till 467, varav 68 har rapporterats sedan den 23 juni. Detta är naturligtvis mycket alarmerande. Nu har även Liberia beslutat att det är straffbart att gömma smittade. Imorgon och på torsdag sammanträder hälsovårdsministrar och ansvariga för bekämpning av smittosamma sjukdomar från 11 västafrikanska länder i Accra i Ghana, för att planera bekämpningen av detta virus. (Följande länder deltar i mötet; Elfenbenskusten, DRK, Gambia, Ghana, Guinea Bissau, Liberia, Mali, Senegal, Sierra Leone och Uganda). WHO bedömer att den fortsatta smittospridningen beror på tre faktorer; smittospridning i rural miljö med starka kulturella föreställningar, spridning i tätbefolkade urbana miljöer i Conakry i Guinea och Monrovia i Liberia, samt spridning över gränsområden mellan Guinea, Liberia och Sierra Leone, där det ständigt pågår handel och sociala kontakter över gränserna.

Att motarbeta maktbegär hos ledare och bekämpa ett dödligt virus som Ebola – svårt att veta vad som är svårast, men båda aktiviteterna är oerhört viktiga!


måndag 30 juni 2014

Ett självständigt land

Idag, den 30 juni, har Kongo firat 54 år som självständigt land. Redan igår, i ett tal till nationen, betonade landets president, Joseph Kabila, värdet av arméns framgångar under året, exempelvis har rebellgruppen M23 besegrats tack vare den starka militären. (Det krävdes också att FN styrkor gav stöd i den striden!)

Idag var stora delar av Kinshasa avstängt från ”vanlig” trafik och en stor militärdemonstration genomfördes. Det var tusentals soldater och militärer från de olika förbanden, samt poliser som tågade genom staden på ”Boulevard Triomphale”, fram till ”Palais du Peuple”, där tal och ceremonier fortsatte.

Det är intressant att se hur presidenten betonar militärens styrka och lyfter dess existens som så oerhört viktig för nationens framtid!

Dagen innan festligheterna, tog sig de soldater som skulle delta i paraden, fram genom till Kinshasa till den plats där de skulle inställa sig. På den vägen passerade de ett antal bilar, privata, som alla hade sönderslagna rutor efter att soldaterna gått vidare!

Styrka och moral, av betydelse för ett lands enighet och framtidsutsikter.


lördag 28 juni 2014

Våldshandlingar och Ebola

Både FN och EU har kraftigt fördömt utvisningen av kongoleser från Brazzaville till Kinshasa. Det rör sig om kongoleser med ursprung i Kongo Kinshasa. Enligt vissa uppgifter rör det sig om ca 130 000 kongoleser, som nu tvingats lämna sitt liv och i vissa fall sina arbeten i Brazzaville. De fördömer främst de våldshandlingar som har kunnat dokumenteras i många av fallen. FN:s representant i Kongo och chef över Monusco, Martin Kobler, besökte nyligen inkvarteringen i Maluku, och sade sig vara chockerad över vad han såg.

Försöken att stoppa spridningen av Ebolaviruset fortsätter. Hälsovårdspersonal har berättat om befolkningens ovilja att ta till sig information om sjukdomen, de tror inte att detta är en vanlig sjukdom, utan ett ”straff” av något slag. I Sierra Leone har myndigheterna beslutat att det är brottsligt att gömma personer som har symptom som vid Ebolainfektion. Detta efter att det blivit känt att flera patienter lämnat sjukhus, då de inte fått någon ”bra” behandling.

torsdag 26 juni 2014

Framtidsplaner med många förhinder

Sedan april månad i år har myndigheter i Brazzaville utvisat drygt 30000 kongoleser, som ursprungligen kommer från Kongo Kinshasa, DRK. Som skäl angavs att de inte hade ”klara papper” för att få vistas i Brazzaville. Det handlade om personer, som bott och arbetat i flera tiotal år i Brazzaville. Alla utvisades utan undantag och togs emot i Kinshasa, där ingen var förberedd på något sådant! Först blev de inkvarterade på ”Stade Cardinal Malula” inne i staden. Där försökte Röda Korset grupper bistå i hygieniska uppgifter, men naturligtvis var detta inte tillräckligt. Ett upprop har adresserats till olika hjälporganisationer, för att få deras hjälp att förbättra främst de hygieniska och social förhållanden bland de ”hemvändande”. Sedan mitten av maj månad har de flesta av de utvisade blivit transporterade till Maluku, utanför Kinshasa. Där var de hygieniska förhållandena inte bättre. Myndigheterna i Kinshasa har försökt hjälpa de utvisade att få kontakt med sina familjer i DRK, men detta har försvårats av att de flesta inte hade något identitetspapper alls. Hur detta skall sluta för de utvisade kongoleserna, är svårt att veta! Men, det har fått följder för relationen mellan de två länderna! Så skulle exempelvis det nybildade Nätverket mellan hälsovårdsansvariga för tre kyrkor i Kongo Brazzaville och Kongo Kinshasa, ha ett möte på Semendua i Kongo Kinshasa. De tre ansvariga läkarna skulle diskutera arbetet och planera för framtiden. Men kollegan från Brazzaville fick inte komma till Kinshasa för att resa till Semendua! Vi kanske har skäl att förvänta oss ytterligare problem, även i relationen mellan kyrkorna i de två länderna.

Ebolautbrottet, som nu pågått i snart 4 månader i västra Afrika, är det största och allvarligaste enligt WHO och Läkare utan gränser. Utbrottet startade i Guinea, spred sig vidare till Sierra Leone och Liberia. Ca 600 identifierade fall, varav 60 % har dött! Nu har WHO sänt 150 experter till området för att hjälpa till med bekämpningen av viruset. Det som gör utbrottet så allvarligt är just detta att viruset tar sig över gränserna mellan länderna och det gör också att det blir svårare att bekämpa det.

Den sköra relationen mellan DRK och ett annat grannland, Rwanda, är ständigt orsak till ökad spänning. Nyligen kom de två ländernas arméer i strid med varandra och ett antal kongoleser kom av någon anledning in på Rwandas område. Nu har fem döda kroppar återförts till Kongo och har obducerats. Av obduktionsresultatet framgår att de fem blivit skjutna på ett sådan sätt att det handlar om arkebusering. En av de fem var kongolesisk soldat. Detta bidrar ju inte till en förbättrad relation mellan länderna!

Nu samlar oppositionen sig för att motverka att det blir omval för sittande president 2016! En koalition har bildats mellan UDPS (Union pour la démocratie et le progrès social) med Etienne Tshisekedi, UNC (Union pour la nation congolaise) med Vital Kamhere, och ett 60- tal andra politiska partier ! Alla dessa partier har vägrat att delta i samtalen på nationell nivå, om framtiden och det politiska arbetet. Syftet med denna koalition är alltså att förhindra att det blir omval av president Kabila i presidentvalet 2016. För att ett omval skall kunna ske, måste en förändring av konstitutionen ske, något som redan tycks vara under förberedelser!

Jag upphör aldrig att förundras över att kirurgi uppfattas så glamoröst i jämförelse med förebyggande hälsovårdsinsatser! Nyligen läste jag om en belgisk läkare, som för tre år sedan mötte den numera välkände Dr Mukwege vid utdelning av ett pris till Mukwege. Den belgiske läkaren blev så imponerad, att han sedan dess, åker med sitt läkarteam, var tredje månad till Panzi sjukhuset i östra Kongo. Under det relativt korta besök teamet gör, opererar de ett stort antal patienter, främst kvinnor. Visst är det bra! Men jag tänker så här; problemet med den förskräckliga situationen i östra Kongo, kan inte lösas med kirurgi, det måste andra insatser för detta. Och de insatserna saknas idag! Mera måste göras för att förändra detta! Så tänker jag också på alla läkare, som arbetar i det inre av Kongo och som kämpar med olika mindre glamorösa insatser! Som att bekämpa tuberkulos, malaria, sömnsjuka, filaria! Som har att arbeta i en miljö med ständig brist på mediciner, rent vatten, elektricitet. Som ständigt möter föreställningar hos befolkningen om vad sjukdomarna beror på och som ibland hindrar medicinska insatser! Som får ta sig fram med i bästa fall en motorcykel, annars till fots eller cykel, över floder och vattendrag, på knappt existerande vägar, för att besöka de hälsovårdsenheter som ligger ännu längre bort i ”skogen”!

Vi som känner till dessa förhållanden, kan göra mycket för att förbättra hälsovårdsarbetet i det inre av Kongo!

tisdag 6 maj 2014

En tolkningsfråga

I samband med en presskonferens den 4 maj i Kinshasa, uttalade USA:s utrikesminister, John Kerry, USA:s vilja att ge stöd till ”demokratiska, trovärdiga och transparenta val i Kongo”. Men, anger Kerry, ”valproceduren måste följa landets konstitution”. Kerry lovad 30 miljoner USD i stöd till valarbetet. John Kerry gratulerade regeringstrupperna och Monusco till att ha segrat över M23 och till att de fortsätter att bekämpa beväpnade grupper i östra Kongo. Han fastslog också att fred inte skapas enbart av vapen, men genom att statens auktoritet stabiliseras och att staten tillhandahåller tjänster, i enlighet med demokratiska principer och mänskliga rättigheter, till befolkningen.

Den nuvarande presidenten, Joseph Kabila, omvaldes 2011 för en femårsperiod, som avslutas 2016, den andra och sista mandatperioden enligt konstitutionen. Kabilas närmaste anger att konstitutionen borde ändras, så att Kabila kan väljas för ytterligare en mandatperiod. Detta har redan skapat mycket missnöje och diskussioner i Kongo, något som vi hörde under vårt besök i mars månad.

När jag i söndags läste om John Kerrys tal, ställde jag mig frågan om det lågt ett dolt villkor i löftet om 30 miljoner USD? Och idag kan jag läsa om olika tolkningar av talet! Oppositionen anger att Kerry är mot en förändring av konstitutionen, som skulle förlänga eller modifiera presidentens mandatperiod. Däremot anger regeringens talesman, Lambert Mende, att Kerry inte uttalat sig alls om Kabilas möjlighet att kandidera i presidentvalet 2016. ”Om det skulle handla om en förändring som inte är i enlighet med konstitutionen, då finns det anledning att opponera sig. Men om det kongolesiska folket anser att vissa förändringar är möjliga att göra, så har inte Kerry uttalat sig mot en sådan önskan! Tvärtom, Kerry kom ju för att ge sitt stöd till det kongolesiska folkets önskan och vi är helt överens på den punkten”, avslutade regeringens talesman.

Så man kan undra vem som har tolkningsföreträde? Den frågan kanske är överflödig?




lördag 3 maj 2014

Demokrati och pressfrihet

Idag förväntas USA:s utrikesminister John Kerry anlända till Kinshasa. Han skall samtala med landets president, Joseph Kabila, och ha överläggningar med det civila samhället. Syftet med resan är att han skall uppmuntra till utveckling av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, och även inspirera till fred och rättvisa. Kerry kommer vidare att samtala med presidenten om de kommande valen, 2015 och 2016. Enligt uppgifter har USA uttalat en vilja att finansiera dessa val.

Organisationen ”Journalistes en danger” (Jed = journalister i fara) har skrivit ett öppet brev till John Kerry och påtalat journalisters möjlighet att rapportera om politiska händelser, utan att utsättas för risker. ”Eftersom Kerry kommer för att tala om demokrati, bör han få kunskap om hur journalister behandlas i Kongo. Pressfrihet är nära knutet till demokrati och ett sätt att mäta demokratins ställning i ett land. I Kongo är alla dessa siffror röda”, enligt Jed:s talesman.

Så får vi invänta rapporter om effekter av John Kerrys besök i Kongo!


lördag 19 april 2014

En vecka i Kinshasa



Den stora "Avenue 30 juin", foto taget genom bilens vindruta









Som alltid är tempot högre i huvudstaden än i inlandet, dessutom känns det varmare. Husen är byggda för luftkonditionering, men då det inte finns el, blir det mycket varmt! Husen i inlandet är byggda med ventilationshål och där räknar ingen med luftkonditionering!

Under våra dagar i huvudstaden hinner vi med att besöka tre av våra vänner och får på sätt möjlighet att träffa deras familjer. Familjens betydelse blir synlig vid dessa besök. Vi besöker även hälsovårdsministeriets lepra och tuberkulos ansvariga läkare, som båda är gamla medarbetare och vänner till mig. En av dem är besjälad av tanken att den fattiga befolkningen måste få det bättre och han ger även nu uttryck för denna syn. Den andra ger uttryck för sin frustration över att arbetet inte är lika effektivt som tidigare, de unga läkarna som sitter på ansvarsposter ute i landet är oerfarna och med bristande resurser, blir resultatet sämre. Risken är naturligtvis att dessa smittosamma sjukdomar kan öka i landet och därmed följer ett försämrat hälsoläge för hela befolkningen.

En kväll samtalar vi med Jonas, uppvuxen på Semendua och nu bosatt i Kongo. Jag har känt honom sen han var en liten pojke och det är fint att få träffa honom nu. Han pratar lingala helt utan brytning och känner kulturen bättre än någon av oss andra som bott i landet några år! Hans arbete är till en del att sätta stopp för de tjuvjägare som riktar in sig på bl.a. elefanter och olika chimpansarter. Han berättar om sina äventyr och upplevelser. Han har som ”nästan kongoles” möjlighet att se och förstå de olika hjälpinsatser som finns i hela landet och det är inte alltid positiva yttranden han har om de projekt han sett!

Vi imponeras av kvinnorna i Mombele, som samlat ihop pengar och börjat bygga ett hus som skall bli ett gästhus. ”Nästa gång ni kommer, får ni bo här”! Väggarna är resta, nu skall det bli ett tak och sen är hela inredningen med golv och annat kvar att slutföra. Deras entusiasm och glädje är smittande!

Men det finns problem; hälsovården är dyr för patienterna, skolavgifterna höga för föräldrarna, vatten och avlopp fungerar inte och detta gör att hygienen är helt otillräcklig och sjukdomar sprids i huvudstaden. Gatorna i centrala delar är nya, men i förorterna är de nästan inte farbara. Stor andel av de unga är arbetslösa. Även med universitetsstudier finns ingen garanti för att det går att få ett arbete. Dessa frågor oroar många, som undrar hur landets framtid skall bli. Den politiska situationen gör inte bilden klarare. Ett annat problem, som orsakar stor oro hos en grupp, är att antalet muslimer ökar. Andelen muslimer har tidigare ansetts vara mycket liten, men nu ökar denna andel. Det som hänt i andra afrikanska länder skrämmer folket här; ”vi kan bli nästa måltavla för de militanta grupperna”. Vem kan idag veta något om detta? Vem kan försäkra dem om att så kommer det inte att bli?

I Kinshasa, liksom i inlandet, möttes vi av glädje och uttryck för uppskattning för att vi kom. Jag som var lite fundersam innan vi åkte över vad denna resa skulle erbjuda oss! Nu vet jag att kongoleserna uppskattar besök av oss, att de vill prata om sin situation, de vill diskutera sina problem och glädjeämnen, de vill dela sin oro, de vill prata om gemensamma minnen och upplevelser. Och framför allt, de vet att vi bryr oss, att vi tänker på dem och vill veta hur de har det i sin vardag. Det är omöjligt att glömma vad vi sett och upplevt, det svåra är att förmedla upplevelsen!




Förortsgata, på väg till ett sjukhus, fotot taget genom bilens vindruta. Försäljning av bröd och mat sker från de små stånden i gatukanten.










onsdag 16 april 2014

Mimia besöket


Välkomst på Mimia flygfält










Byn som utgör en liten glänta i regnskogen och som rymmer så starka viljor, som skapar så mycket känslor hos besökarna! Här har jag bott och arbetat i sex år, fått uppleva så mycket glädje och sorg, lärt mig ett nytt språk och fått lära mig lite av nkundufolkets kultur. Nu är det sex år sedan jag sist besökte Mimia. Vi kommer till Mimia i MAF:s Cessna 206, något större än det plan vi flög till Semendua med.

Vi blir mottagna på flygfältet av byns alla kvinnor, män och barn – nästan! Det är stor glädje, kvinnorna dansar, sjunger och viftar med blommor och blad. Att det är ett så hjärtligt mottagande beror på att vi kunnat förmedla mediciner och hjälp till sjukhuset, en hjälp som ger alla kvinnor gratis hjälp vid förlossningen, även om det behövs ett kejsarsnitt. Hjälpen kommer från ett företag i Västerås och andra, som upptäckt glädjen i att hjälpa de utsatta. Vi kunde nu konstatera att hjälpen kommit fram och att många kvinnor fått hjälp!

Människorna kommer och hälsar och berättar om alla som dött. En del av de som dött var vänner och kollegor. Även här drabbas människor av stroke och jag får höra att Lokio, sjukvårdaren, blev liggande förlamad i 10 år, innan han slutligen dog.

Vi går runt på sjukhuset, möter sjukvårdare, barnmorskan och läkaren. Det är som att möta det omöjliga, det olösliga! Hur skulle det vara möjligt att införskaffa allt som behövs här, hur skulle det vara möjligt att transportera det hit? Det behövs nya sängar och madrasser, det behövs mediciner och sjukvårdsmaterial, det behövs el till operationslampan och mycket annat! Och ändå – med det som finns räddas liv!

Jag gör en artighetsvisit hos byhövdingen, Nkumu na toto. Han sitter under det solskydd där han tar emot gäster, omgiven av sina närmaste, han är klädd i rött och sin leopardmössa, huden är insmord med ett rött färgämne. ”Agneta, oyebi ngai?” (= Känner du mig Agneta?) Jag svarar att vi träffades ju för sex år sen, men det är inte det han tänker på: ”Jag är Emilias son” säger han så. Och då ser jag det, han liknar den långa Emilia som jag kände så väl under mina år här. Emilia var hjälpsam och plikttrogen och tog del i arbetet för att hjälpa andra kvinnor. Vem kunde ha trott att hennes son skulle bli byhövding?

Behovet av referenspunkt, behovet av att se samband; samma behov hos Nkumu na toto som hos mig! När vi pratat en stund lovar han mig att han skall se till att byns män nu skall arbeta bättre på flygfältet, så att även det stora MAF planet kan landa där. Leverans av vacciner fyra gånger per år, av mediciner och material kräver det större planet. Det har varit omöjligt några gånger det senaste året att landa på Mimia, så hans löfte är värdefullt!

Nu får vi bara hoppas att Mimias Nkumu na toto kan bidra till att flygfältet blir användbart och kan utnyttjas även av det stora MAF planet. För barnens framtid och för befolkningens goda hälsa!

När vi flyger från Mimia försöker jag samla ihop alla intryck inom mig! Referenspunkterna finns, även med folk i denna glänta i regnskogen! Kommer vi att mötas igen? Det är svårt att veta, men idag finns en parabolantenn på Mimia och det går att maila till läkaren och ge honom uppmuntran och svara på hans frågor. Vem kunde ha trott det på 70-talet?


Mimias Nkumu na toto


måndag 14 april 2014

Dagar på Semendua


Kontakt med omvärlden











Vi tog oss från huvudstaden, Kinshasa, till Semendua med ett MAF plan, en liten Cessna 182 med plats för tre passagerare. Genom luften ca 1,5 timme och så landade vi på Semendua flygfält. Semendua ser ut som en by, men är deklarerad vara stad. Det finns ett område som anknyter till kyrkan och missionen, ”Semendua Mission”, och ett annat område, längre bort, som kallas ”Semendua Cité”. Det finns en marknadsplats, några små boutiquer som säljer tyger, kläder, tvål, batterier och andra små produkter. Det finns också ett antal privata ”apotek”, som säljer de produkter som människor behöver vid exempelvis malaria, inälvsmask och olika infektioner, till höga priser. Det finns ingen elförsörjning och naturligtvis inget vatten och avlopp. På ”Semendua Mission” har kyrkan sitt huvudkontor och det finns också ett litet sjukhus och ett Hälsocenter. Själv har jag bott kortare tider på Semendua och jag har många vänner där.

Våra dagar på Semendua innehöll ett blandat program; jag sorterade efterlämnade gamla böcker, rensade i förråd med tillhörigheter som missionärer efterlämnat och så träffade jag många vänner, som vill prata. Alla undrade hur det var med alla som tidigare arbetat där. Vi cyklade till ”Semendua Cité” en dag och fick möta kvinnor som arbetar med ett alfabetiseringsprojekt, vi fick träffa lärare och pastorn i församlingen, som finns där.

En dag åkte vi jeep, 13 km från Semendua; det var en ”lång” resa, på vägar som påminde om de vägar som finns inne i regnskogen, med tät vegetation och djupa, vattenfyllda gropar i vägen. Vägen gick förbi det som en gång i tiden var en kaffeplantage, Botchuni, men som nu är övergiven och husen står överväxta av olika träd och buskar. Väl framme på savannen och på en plats med en liten höjning av marknivån, var vi på den plats där man med mobiltelefon kan nå omvärlden!

En ung kvinna kommer brådskande och vill hälsa; ”Jag är Tores banfricka”. Efter en stund förstod jag att hon hade arbetat som barnflicka hos familjen Olsson på Semendua! En annan kvinna stannade oss och uttryckte sin glädje; ”Agneta, ojungi”, vilket betyder ”Agneta har Du kommit tillbaka”? ”Jag kommer ikväll så kan vi prata”! Hon kom också på kvällen och pratade gamla minnen och skrattade mycket, som hon alltid gjort! Ett cykelekipage kom och passagerarna vilade i skuggan; det var en man som transporterade sin sjuka hustru hem till byn, eftersom ”läkarna inte kunde göra något” (det är vanligt att man gör så, då ingen behandling längre finns att tillgå). De hade också med sig sin 3-åriga dotter, Priscilla, som aldrig tidigare sett ”mundele” (=en vit person). Med stor tveksamhet kom hon lite närmare mig, då jag pratade med henne och till slut vågade hon räcka mig handen!

På vägen hem fick vi göra en paus, eftersom en gräsbrand spred sig snabbt i vegetationen och vi fick nästan ta oss genom elden denna dag. Under vår vistelse fick vi ta oss genom de fyra elementen och överlevde allt!

Värdet av möte och dialog blev tydligt under dagarna på Semendua! Alla, från äldre som kände oss, till barnen som var lite rädda, alla ville hälsa och prata. Många frågor avhandlades och vi lämnade Semendua något bättre informerade om hur befolkningen har det, i denna by, ca 60 mil landvägen från Kinshasa, i nordostlig riktning.


Rädslan är övervunnen



onsdag 2 april 2014

Åter i Sverige – från en annan planet!

Nu är vi hemma igen, men inte helt! Det känns som att vi besökt en annan planet och då är det inte lätt att anpassa sig till den ordnade tillvaro som erbjuds i Sverige!

I går kväll, då vi hade klarat av alla procedurer med incheckning och kontroller av olika slag och satt i den stora bullriga väntsalen på flygplatsen Ndjili, försökte jag sammanfatta mina tankar och känslor efter detta besök.

Vi har haft intensiva, men intressanta dagar. Samtal med vänner och kollegor har gett oss en bättre bild av den aktuella situationen i Kongo. Men ändå – kan vi någonsin förstå vilka villkor människorna lever under? Det är många frågor som är obesvarade!

Huvudstaden är helt förnyad i den centrala stadskärnan, till den grad att jag knappt kände igen mig! ”Avenue 30 juin”, den stora huvudgatan, har nu blivit fyrfilig i båda riktningarna, det finns många nya hus och det byggs nya affärshus och bostadshus. I de fattiga kvarteren i periferin, är allt oförändrat; gatorna, plåtskjulen som folk bor i, avloppsvatten direkt ut – kort sagt, det var sig likt och jag kände igen mig!

Fattigdomen går allt djupare och stora delar av befolkningen kämpar för att överleva. Många ger uttryck för oro inför framtiden och menar att landet är hotat på många olika sätt. En del av de faror vi fått höra om, är verkligen oroande, och inte bara för landets invånare, men för oss alla! Och så mitt i allt detta svåra: glädje och omsorg! Det positiva vi mötte gör att vi gärna vill återvända! Men nu skall vi först försöka landa här och anpassa oss till livet här!

lördag 29 mars 2014

Nu återstår tre dagar av vårt besök i Kongo. Vi har besökt Semendua och Mimia i inlandet, i Mai Ndombe, under en vecka och så har vi en vecka i Kinshasa. Glädjen i att åter ses har varit tydlig! Människornas kamp för att överleva är lika tydlig! Vi har svårt att förstå hur de orkar! Själva har vi tagit oss fram genom de fyra elementen, men det återkommer jag till! Betydelsen av dialog och möte är oändligt stor och vi är tacksamma över att ännu en gång ha fått besöka Kongo!

lördag 8 mars 2014

Två telefonsamtal

En kväll med två samtal med vänner i Kinshasa. Det går inte att släppa tankarna kring vad jag fick höra. Trots den Internationella Kvinnodagen med alla uppmaningar till aktiviteter och trots deltagande i ett sammanträde med ”Referensgrupp Afrika”, går mina tankar till samtalen.

Det första samtalet var med en god vän, som är pastor i Kinshasa. Hans bekymmer var att få utrustning för nattvarden till sin stora kyrka. Men det var det andra han pratade om, lite i förbifarten, som stannade kvar hos mig. Han berättade om kollegan som har diabetes, liksom han själv, och som nu var inlagd på sjukhus i huvudstaden för en infektion som inte ville ge sig. Samtidigt hade hans blodsocker rusat i höjden. Uttryck för oro kring denna sjukdom, som drabbar allt fler i Kongo och de komplikationer som följer.

Det andra samtalet var med kollegan, baserad i Kinshasa. Vi har kontakt regelbundet, mest via internet men någon gång emellanåt via telefon, vilket ger en bättre bild av läget. Han visste att en stor NGO i Europa, som under många år gett stöd till bekämpning av lepra och tuberkulos, nu kommer att dra ned sitt bistånd med 50 % p.g.a. minskade tillgångar! Det innebär att det blir svårare att diagnostisera och behandla dessa patienter och att dessa två sjukdomar kommer att spridas igen. Kollegans kommentar: ”De har ju hjälpt oss ända sedan självständigheten, nu är det dags för vår regering att ta sitt ansvar”. Men om regeringen inte gör det? Vad händer då?

God hälsovård är viktigt för oss alla. I Kongo är det inte en självklarhet att ha tillgång till någon hälsovård över huvud taget! Vi i Sverige och andra länder har bidragit, stöttat och hjälpt till på olika sätt, för att det skall finnas hälsovård tillgänglig för Kongos befolkning. Skulle vi nu kunna säga att vi gjort vårt, därför att vi bidragit under så många år? Nej, jag tror inte att vi kan säga så, vi kan inte dra oss undan den sjuke och den fattige, som möter oss i rapporter från Kongo.

Det är inte de stora aktiviteterna som ger bäst resultat. Ett korrekt arbete utfört av kompetent hälsovårdspersonal, som har mediciner och material till sitt förfogande, det är vad som behövs i Kongo idag och det är vad som ger bäst resultat. Hur skulle vi kunna avstå från att bidra med det vi kan?


torsdag 13 februari 2014

Dödstriangeln i Kongo

Det försummade området mellan Manono, Pweto och Mitwaba i Katanga, norr om Lubumbashi i Katanga provinsen, utgör en ”dödens triangel”. FN planerar nu att utöka sin militära styrka i området och förstärka den grupp på 450 soldater som tjänstgör där. Med ökat antal soldater anges att FN kan eskortera de konvojer, som distribuerar humanitär hjälp i området.

Starka krafter arbetar för att separera Katanga från övriga Kongo. Katanga är ett mineralrikt område, där bryts bl.a. koppar och koltan, som bidrar till landets inkomster. Det är rebellgruppen Kata Katanga (=separera Katanga), som ständigt går till angrepp, anfaller byar, bränner hus och kommer i strid med regeringstrupper.

Speciellt sedan 2013 har rebellaktiviteter pågått i denna ”Dödens triangel”. Rebellerna är beväpnade med automatvapen, men även med pil och båge! Deras ledare, Gedeon, flydde från fängelset 2011. Han hade då dömts till döden efter att ha terroriserat civila i samma område 2009. Kata Katanga utnyttjar även barn som soldater. Många traditionella byledare har flytt eller dödats, spänningen i området har också lett till dödliga strider mellan bantu och pygmegrupper i området.

I mars 2013 tågade en grupp Kata Katanga rebeller, obehindrat, in i Lubumbashi. Efter att de ersatte Kongos flagga med Katanga statens flagga, besköt säkerhetstjänsten demonstranterna.
Katanga staten utropades efter landets självständighet 1960. I december 2013 uppstod oroligheter i Lubumbashi då anhängare till profeten Mukungubila orsakade oreda på flera platser i landet.

Den förre nationelle polischefen John Numbi, som stått Kabila nära, ersattes i december 2013. Han var då anklagad för att förse Kata Katanga med vapen och att låta dem använda hans gård utanför Lubumbashi som bas för sina aktiviteter. Numbi har förnekat alla relationer med Kata Katanga och Mukungubila.

Då ytterligare FN insatser förväntas i området, har Martin Kobler deklarerat att FN inte kan göra allt! Han betonar regeringens ansvar. ”Vi kan inte lösa problemen, men vi kan ge stöd till regeringen, så att problemen blir lösta”!

Katangas guvernör Moise Katumbe anser följande: ”Det fokuseras alltför mycket på östra Kongo och Katanga glöms". Och ett sådant påstående är det lätt att hålla med om!
Martin Kobler bedömer att FN måste öka sin insats och sin militära närvaro i Katanga, för att förhindra ytterligare våldshandlingar och ge hopp till folket .

Att förmedla hopp till folket i Dödens triangel! Och till hela Kongos folk! Hur är det möjligt?

Barns utsatthet i Katanga provinsen

Sedan oktober 2012, har 2000 barn mellan 7 och 17 års ålder, rekryterats som barnsoldater i provinsen Katanga! Denna rapport kommer från Unicef, som har arbete för att befria barn från rebellgrupper och beskriver svårigheterna att få barnen fria.

FN representanten Martin Kobler har bekräftat att han nyligen, under sitt första officiella besök i Katanga, sett en grupp barnsoldater som befriats från rebeller. I ett Unicef läger i Manono, fann han en grupp f.d. barnsoldater, som hade tvingats tjänstgöra i rebellgruppen Maï Maï Kata Katanga.

Unicef konstaterade i oktober 2012, att det fanns 43000 barn under 16 års ålder, som utnyttjades inom gruvdriften i Katanga.

Det är inte otroligt att det är många gånger flera barn som utnyttjas på detta sätt.


måndag 3 februari 2014

Fortsatt stöd från FN

Torsdag 30 januari beslutade FN:s Säkerhetsråd att ge förnyat uppdrag till den grupp av oberoende experter, som följer utvecklingen i Kongo. Denna grupp presenterade sin årliga rapport tidigare i veckan. Återigen anges i deras rapport att Rwanda och Uganda fortsatt samarbetar med f.d. rebelledare för M23. De ger en tillförlitlig rapport om att M23 ledarna rör sig fritt i Uganda, att M23 fortsätter att rekrytera rebeller från Rwanda och att M23 åter är aktiva i Ituri (norr om Nord Kivu i östra Kongo). Samtidigt fördömer Säkerhetsrådet allt stöd till beväpnade grupper, aktiva i östra Kongo, oberoende av vem som ger detta stöd!

Human Rights Watch skriver i ett brev till Kongos president Kabila, den 29 januari om behovet av att Kongos regering försäkrar sig om att både Rwanda och Uganda ställer de M23 ledare som finns i båda dessa länder, inför rätta. HRW beklagar att flera M23 ledare ”promenerar fritt i både Uganda och Rwanda, trots att båda länderna signerat Addis Abeba överenskommelsen!

Det speciella sändebudet för FN:s generalsekreterare, Martin Kobler, försäkrade i ett tal den 29 januari att Monuscos militära prioritering för 2014, är att bekämpa rebellerna både från Rwanda, FDLR, och från Uganda, ADF.

I dag anlände FN soldater till Kamango i Nord Kivu för att assistera och ge stöd till regeringssoldaterna, som i det området bekämpar Uganda rebellerna ADF. De togs emot av befolkningen, som jublade, då de klev ut ur FN planet.

Löften om fortsatt stöd, rapporter, uppmaningar och nyanlända FN soldater i kamp mot rebeller. Skulle detta vara tillräckligt för att ge människorna hopp?


tisdag 28 januari 2014

Var finns hoppet?

Ingen vet något om förövarna från den 30 december, eller snarare vet man inte vem som låg bakom den händelsen. I Kinshasa frågar man sig om detta skall hända igen. Man minns timmarna med skottlossning och den rädsla det medförde.

Nyheter innehåller information om sjukdomar som drabbar folket i hela landet, om politikernas program och förberedelser för nästa val, år 2016. I Kinshasa har priset för manioc och majs fördubblats på några veckor. Förklaringen är troligen de kraftiga regn som gör transporten av jordbruksprodukter till huvudstaden ännu svårare.

Det finns återkommande rapporter om rebellaktiviteter, både rwandiska och ugandiska i östra Kongo. En grupp rwandiska rebeller, FDLR, har sedan flera år ockuperat byn Mumole, mellan Walikale och Lubero i Nord Kivu. Nu skördar dessa rebeller den civila befolkningens odlingar, plundrar deras hus och våldtar deras kvinnor. Befolkningen i intilliggande byar har flytt, i hopp om att därmed undgå rebellerna. Monusco, FN gruppen i Kongo, har lovat följa upp detta för att se hur de kan skydda civilbefolkningen. I en presskonferens i Goma, den 27 januari, försäkrade en talesman för Monusco, att FN ger fortsatt stöd till regeringstruppernas strider mot ugandiska rebeller i området, ADF.

En milisgrupp, maï-maï Kifuafua i Nord Kivu, har via sin chef meddelat att de är villiga att överlämna sig till regeringstrupperna. Som orsak till sin existens anger de närvaron av rwandiska rebeller i Masisi området i Nord Kivu.

USA har ett nytt sändebud i Stora Sjöområdet, Russ Feingold, som höll en presskonferens i Kinshasa den 28 januari. Han försäkrar att USA är helt emot alla försök att återskapa M23. Vidare uppmanade han alla länder som signerat avtal och dokument, i Addis Abeba (februari 2013) och i Nairobi (december 2013), att respektera de dokument de signerat.

Oxfam publicerade den 27 januari en rapport med rubriken; ”Den svåra balansen”, som berör situationen i Kongo. I rapporten anges att det finns hopp för fred i östra Kongo, men samtidigt varnas för att de militära insatserna kan få motsatt effekt; fortsatt strider i området. Civila som intervjuats av Oxfam personal, menar att de befinner sig mitt emellan två krafter och att de alltid utgör offer och blir lidande i alla dessa händelser.

Fredsavtal, dokument som signerats, enkäter och FN truppers närvaro, många utryck för tro på att utvecklingen går i rätt riktning; mot fred i östra Kongo. Men så kan vi läsa om civila, som fortfarande utnyttjas, plundras och skändas, trots alla dessa löften och åtgärder! För kongoleser som bor i andra områden av landet, försvåras livet av sjukdomar, höjda matpriser och social misär.

Var finns hoppet för detta folk?

torsdag 9 januari 2014

Hoppets tid – gäller detta även Kongo?

Att våga hoppas, då hela tillvaron fylls av våld, rebeller, maktkamp, döda och sårade, är något av ett mirakel! Den senaste tiden har nyheter om och från Kongo varit dystra. Igår pratade jag med två av mina vänner i Kongo, båda gav uttryck för att de bärs av ett hopp!

Läkarkollegan, som nyss avslutat sina specialiststudier i Kinshasa, förbereder återresan till Mimia. Mimia ligger ”bortom alla floder och vägar”, långt inne i regnskogen. Det är nästan omöjligt att ta sig dit annat än per flyg eller via floden. Där finns ett sjukhus, som erbjuder befolkningen vård och behandling. Han uttryckte att han nu återvänder till det område, där han måste lyfta sin motorcykel över nedfallna träd, varje gång han besöker hälsocenter i området. Jag har själv arbetat där, så jag vet vad han pratar om och nu skall återvända till. Men han vill återvända! Han vill erbjuda folket en närvaro, som garanterar god vård och omsorg. Han vill försöka, ännu en gång, få folket att hoppas och bidra med sin kunskap och kompetens, för att bygga ett hållbart samhälle inne i regnskogen! När jag träffade honom för några år sen, pratade vi om svårigheterna att arbeta i området. Hans slutsats var denna: ”Om man inte älskar det här folket, kan man inte göra något för dem”!

Mannen, som är engagerad för samhällets utveckling och människornas rättigheter. Han berättade om att han nu är aktiv i ett politiskt parti, naturligtvis ett oppositionsparti, som också innehar en ministerpost. Hans engagemang i politiken grundar sig på tanken att ”vi måste presentera andra synsätt än regeringens, andra värderingar och villkor”. Det kan, enligt denne man, medföra en förändring på sikt! Naturligtvis har han rätt! Men det är ett komplicerat uppdrag han gett sig in i! Risken för det parti som blir populärt, är stor; den att bli måltavla för sittande regerings ilska.

Så små uttryck för hopp i detta kaos! Men så viktiga för människorna i Kongo! Och även för oss; så vi kan se och tro på att insatser är viktiga och lönar sig! Att resultat nås. Att rättigheter blir verkligheter för människorna i Kongo!

Vi får delta i detta hoppets protest mot kaos och våld! Ett hopp som grundar sig på kärlek till medmänniskan.


fredag 3 januari 2014

Förvirringen kvarstår kring 30 december

Ingen ny information om händelserna den 30 december finns att läsa på de nyhetssidor som är tillgängliga på Internet. Det var i måndags som sex olika platser i landet angreps nästan samtidigt av ”förövare”. Det rapporteras att ca 113 döda har hittats i anslutning till händelserna. Attackerna påstås vara dirigerade av en kyrka med en s.k. profet i ledningen, men det finns tvivel kring denna teori. Frågorna och förvirringen kvarstår. Inte heller för befolkningen i Kinshasa har situationen blivit tydligare, de undrar, som vi, vad det är som pågår!

Den slutsats som med stor säkerhet kan dras, är att det finns grupper, organisationer, som inte gärna ser att Kongo får en stabil och lugn situation. Det budskap som förövarna hade var främst kritiken av landets statschef, som beskrevs som ”pro-Rwanda” och deras sammanfattade budskap var ”Nej till statschefens politik”. Så en formulering av frågan är om det verkligen var ett kuppförsök eller om det var ett mycket kraftigt budskap till regimen?

Händelsen visar tydligt vilken skör situation Kongo befinner sig i. Att säga att landet nu är ett stabilt, eller stabilare, land är inte möjligt och visar endast på den okunskap, som omvärlden har då det gäller Kongo!

Det kommer upprepade rapporter om strider mellan regeringens trupper, som tillsammans med FN trupper, bekämpar kvarvarande beväpnade rebeller i östra Kongo. I går, den 2 januari, dödades en överste i den kongolesiska armén under ett sådant uppdrag. Befälhavaren för de kongolesiska trupperna, Mamadou Ndala, dödades ca 5 km utanför byn Beni i Nord Kivu, tillsammans med flera underordnade. Idag demonstrerar befolkningen i området, där civila i flera byar bortförts av ugandiska rebeller den senaste tiden.

Att mot den bakgrunden föreslå att FN styrkorna i Kongo skulle flyttas till Syd Sudan för insats där, visar på ett totalt ointresse för Kongo, eller är det ett intresse? Ett intresse av att skada och förstöra Kongo?

Så hur skall framtiden se ut i detta enorma land, som skapar så många känslor hos alla berörda? Låt oss ha positiva intressen gällande Kongo och låt oss sprida information om landets situation, något som är viktigt för omvärlden.

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.