Sylvester 2017 i Kongo

Åter en gång har landets ledare, denna gång via huvudstadens guvernör, förbjudit en planerad fredsmarsch. Lekmannagruppen inom den katolska kyrkan planerade en fredsmarsch till idag, årsdagen av Sylvesteröverenskommelsen. Ett antal oppositionspartier hade uttryckt sitt stöd till förslaget och beslutat att delta i marschen. Så igår, dagen innan marschen, kom beskedet att den inte tilläts! Samtidigt bröts internet och SMS kontakter. Som orsak till förbudet anges att risken för våldshandlingar var för stor. Det befarades att bland de kristna skulle finnas beväpnade personer. Lekmannagruppens planerade marsch skulle inte kräva Kabilas avgång, men att politiska fångar friges och att oppositionspolitiker inte förföljs, utan tillåts verka fritt.

Trots förbudet beslutade arrangörerna att marschen skulle äga rum. Planen var att alla efter dagens mässa skulle gå tillsammans genom huvudstaden och även ute i landet, med biblar och de kristna symbolerna som enda ”utrustning”. Vapen eller partibanderoller var förbjudna. Natten till idag placerades beväpnad polis och militär ut framför katolska kyrkor i hela landet och på flera ”check points” i huvudstaden, där alla skulle kontrolleras, innan de fick fortsätta.

I huvudstaden kunde mässor inte hållas i ett antal kyrkor, då medlemmarna inte kunde ta sig förbi polis och militärkontroller. I de kyrkor där mässan påbörjades avbröts den, då tårgas användes utanför och medlemmarna tvingades lämna kyrkan. I samband med att kontroller genomfördes, har ett antal personer skadats, häktats men dödsfall är inte rapporterat.

Igår, den 30 december, meddelades också att en person häktats, anklagad för att vara den som i mars gett order om att de två FN tjänstemännen skulle mördas. Personen ifråga beskrivs som en byhövding i närheten av den plats där de mördades.

Skall vi vara förvånade? Skall vi tro att det blir val av ny president 23 december 2018? Skall vi tro att den skyldige till mordet av de två FN tjänstemännen skall ställas inför rätta? Skall vi tro att befolkningen skall få del av landets tillgångar och därmed få hälsovård, barnen få fri skolgång och utbildning? Skall vi våga tro på att landet skall få ledare som ser till folkets bästa och inte bara vill tillgodose egna behov? I denna stund, den 31 december 2017, är mitt spontana svar ”NEJ” på dessa frågor!

Hur långt sträcker sig folkets tålamod? Hur stor tilltro till att en förändring skall ske, finns det hos folket? Och hur länge kommer det internationella samfundet och alla bidragsgivare, du och jag, orka tro på att en insats, ett bidrag, ett stöd är av värde? Mitt svar på den frågan är idag ”VET EJ”! Men min förhoppning är, att vi skall fortsätta så länge som vänner och människor i Kongo räknar med oss och vårt stöd! Ett uttryck för omtanke, ett mail, ett telefonsamtal, en gåva - stor eller liten - i form av pengar eller material, ger oändligt stor glädje och ökar möjligheten hos någon att orka en dag till! Och det borde vara tillräckligt för att vi skall fortsätta!

GOTT NYTT ÅR 2018! Till Kongos befolkning och till oss alla!!

Årets sista försök – att sitta kvar/att protestera!

2017 har för Kongos del inneburit besvikelse eller glädje – beroende på ur vems synpunkt man ser det hela! Kongo har nämnts i media ett antal gånger detta år p.g.a. de våldsdåd som ägde rum i mars då två FN tjänstemän mördades under brutala omständigheter, varav en svensk kvinna. Det internationella samfundet har försökt undersöka vad som hände och landets ledare, regeringen, misstänks ligga bakom de morden.

Människorna i Kongo är besvikna; presidenten sitter kvar och kan så göra ytterligare ett år, Sylvesteröverenskommelsen från 31 december 2016 har inte följts. Presidenten är nöjd med detta, hans tillgångar ökar ju längre tid han kan sitta kvar som president!

Hur kunde det då bli så? Ja, det är en fråga som inte är lätt att svara på. Eller så är den lätt att besvara? Den opposition som finns är splittrad i många partier och en del har visat sig vara lätta för presidenten att ”köpa”. Detta har medfört att de protester som man planerat, tappat i styrka och möjligheten att nå uppsatta mål har markant minskats. När oppositionen eller den katolska kyrkans ledning planerat demonstrationer, fredsmarscher eller andra aktiviteter, har sittande regering på olika sätt kunnat försvaga insatserna. Att använda kyrkklockorna för att protestera har genomförts i en del av kyrkorna, men en katolsk präst har stämts och ställts inför rätta, då det anges att det är olagligt att göra så! Presidenten och hans vänner tar till olika medel för att trycka ned, försvaga, skrämma och förlöjliga oppositionens företrädare.

Återigen har katolikerna sammankallat folket till en fredsmarsch, nu till den 31 december, alltså på söndag. Diskussionerna är livliga kring denna marsch, företrädare för olika partier informerar om att de skall/inte skall delta i marschen och ger sina skäl till beslutet. Igår fick detta initiativ ett nytt stöd, en uppmaning från den f.d. premiärministern Samy Badibangas parti, ”Les Progressistes”, som i en deklaration av partiets program ger sitt fulla stöd till marschen och uppmanar alla att delta! I deklarationen anges bl.a. följande; ”alla försök att skapa transparenta val och leda landet till demokrati har misslyckats, den lag gällande val, som utfärdades den 25 december är ett brott mot konstitutionen, den marginaliserar alla demokratiska värden och den ger en viss grupp politiker möjligheten att sitta kvar vid makten, den valkalender som publicerats ger ingen som helst säkerhet att val kommer att äga rum”. Som en följd av dessa faktorer anges i deklarationen att ”det är vår plikt att påtala dessa brister och agera för att befria Kongos framtid”. Slutligen anges att marschen är en möjlighet för folket att visa sin önskan om förändring, sin värdighet och respekt för landets värden. Att marschen är en fredsmarsch understryks och alla uppmanas att respektera detta och inte ta till våld av något slag! Den oppositionspolitiker som leder gruppen som skall se till att Sylvesteröverenskommelsen följs, har uttalat sig och sagt att marschen är en komplott mot landet och att det inte finns något att klaga på gällande överenskommelsen, som följs till punkt och pricka! Detta visar hur oppositionen är splittrad och förmodligen köpt! En grupp som arbetar för förändring, uppmanar till en övergångsperiod utan Kabila, en synpunkt som hörts flera gånger på senaste tid.

FN:s generalsekreterare, António Guterres, utsåg den 27 december Leila Zerrougui till ny chef för FN gruppen i Kongo, MONUSCO, efter Maman Sidikou, som avslutar sitt uppdrag den 31 januari 2018. Leila Zerrougui är jurist med ca 30 års erfarenhet av frågor rörande mänskliga rättigheter, kvinnors och barns rättigheter och har ingått som expert i olika FN grupper, som hanterat dessa frågor. Under perioden 2008 – 12, ingick hon i den FN grupp som speciellt ägnade sig åt barns rättigheter i Kongo och hon anses därmed ha den erfarenhet som behövs för det nya uppdraget. Hon är 61 år gammal och har akademiska meriter från sitt hemland Algeriet. Kommer hon att kunna göra mera än den tidigare chefen? Återstår att se!

Många i Kinshasa är oroliga för vad som kommer att hända den 31 december! Makthavarna har vid tidigare tillfällen demonstrerat sin syn på protester och ingen är trygg med dagens ledare.

Kyrkklockornas budskap

Katolska kyrkans företrädare har uppmanat präster och medlemmar att med hjälp av kyrkklockor, visselpipor, vuvuzelas, signalhorn och kastrullock ge uttryck för att det är tid att tillämpa Sylvesteröverenskommelsen. Innan den uppmaningen kom, hade prästerna uppmanat Kabila att informera landet, att han inte tänker ställa upp i nästa presidentval. Detta har inte skett och därför har nu dessa klockor fått träda in och protestera.

Varje morgon efter morgonmässan kommer en bön för nationen att läsas och därefter en hälsning från biskoparna. Varje torsdag kl 21 kommer klockorna att ringa under 15 minuter från huvudstadens alla kyrkor, samtidigt som medlemmarna uppmanas att bidra med olika blåsljud. Detta startade torsdag den 14 december och på torsdag 21 december förväntas samma orkester agera. Förra torsdagen var inte kyrkorna helt samspelta, en del spelade klockspelet kl 18 istället för kl 21. Orsak; lagen skall följas och stadens guvernör hade påtalat att det var olagligt att ”föra oväsen” så sent som kl 21 på kvällen….

De katolska ledarna vill speciellt lyfta att makten nu skall delas mellan oppositionen och presidentens majoritetsparti fram till att val kommer att hållas. Nu anges att presidentval kommer att ske den 23 december 2018. Folket tolkar detta som att de nu kan ge uttryck för att presidenten inte längre har någon makt efter den 31 december 2017.

Det som tillkommit inför morgondagen, tisdag den 19 december, är att oppositionen utlöst en marsch, för att ge uttryck för att Kabila bör avgå. Alla skolor, universitet och arbetsplatser i Kinshasa räknas att vara stängda och alla stannar hemma, utom de som skall marschera!

Det är tydligt att det pågår planering från sittande presidentens sida, så att han kan sitta kvar på sin post, även efter den 23 december 2018. Missnöjet växer och vad som kommer att hända den 31 december 2017 kan ingen veta.

ECC:s nye ledare och Kinshasas guvernör har uttalat sig!

Igår, lördag 25 november, installerades den nye ledaren för ECC, Kristi kyrka i Kongo. Det är teologen och pastorn André Bokundoa Bolikabe, som har sin samfundstillhörighet i baptistsamfundet Communauté Baptiste du Fleuve Congo, CBFC. Det samfundet har sitt ursprung i det arbete som brittiska baptistmissionärer startade utmed Kongofloden en gång i tiden. Han valdes den 19 augusti och är idag ECC:s tredje ledare, efter Bokeleale och Marini. I sitt inledningstal lovade han att stärka den protestantiska identiteten och att bekämpa de konflikter som tär på samhällets basala grunder.

ECC:s kyrkomöte ägde rum 21 – 23 november i Kinshasa. Mötets verkställande utskott uppmanade landets president, att lyssna in de olika krav som befolkningen ger uttryck för, att finna lösningar på de konflikter som så tydligt separerar olika partier, att på alla sätt respektera landets konstitution och att följa Sylvesteröverenskommelsen! ECC uppmanar också landets president att se till att armé, polis och säkerhetsansvariga verkligen är i folkets tjänst och att se till att alla kongoleser kan leva i frihet och i säkerhet. Uppmaningarna och rekommendationerna till presidenten tillkännagavs idag, söndag den 26 november. Presidenten uppmanades att garantera landets enhet och säkerhet. Ytterligare rekommendationer fanns med i rapporten, till den nationella valkommittén och till parlamentet, rörande valprocessen och utbetalning av löner till statsanställda.

Kinshasas guvernör har idag förbjudit de planerade fredsmarscherna den kommande veckan. Tisdag 28 november har regerings- och president trogna planerat en marsch och torsdag 30 november har oppositionen planerat en marsch. Det framstår som märkligt att ett förbud mot befolkningens rätt och vilja att ge uttryck för sin syn på det politiska livet, kommer nu, trots allas betoning av att folkets rättigheter inte får tystas. En av företrädarna för oppositionen har idag uppmanat folket att ändå marschera på torsdag och uttrycka krav på att val skall äga rum senast 31 december 2017, men också om det inte sker val innan 2018, att det blir en övergångsperiod utan Kabila, fram till dess att val ordnas!

Vad kommer att hända denna vecka?

Kampen mellan en president och en opposition

Det taktiska spelet mellan opposition och president, tycks ännu försiggå i det tysta! 15 november utropades en dag med ”ville morte” i hela landet. Detta respekterades av många, som stannade hemma och inte gick till skolor och arbetsplatser. Det var framför allt i östra delarna av landet som den orsakade sammandrabbningar med polis och militär, tårgas användes. Men i Kinshasa har det inte rapporterats om incidenter av något slag. Presidenten har informerat om att det blev en misslyckad satsning, då ingen respekterade uppmaningen!

En dag för fredlig marsch, i protest mot datum för val och mot sittande president, är utlyst till tisdag den 28 november. Och – nu har det intressanta hänt; presidentens partikamrater har meddelat att de kommer att marschera för att ge stöd till valdatum och de beslut som valkommittén enats om! Det blir alltså både opposition och presidentparti som marscherar den 28 november! Hur detta kommer att avlöpa, kan man fundera över!!

Det anges att drygt 44 miljoner har skrivit in sig för att rösta. Det är framför allt i Kasaï, som det fortfarande inte är många inskrivna.

Situationen i Kasaï är uppenbarligen obeskrivlig! Kvinnor och barn har flytt från Tshikapa till Kikwit, en sträcka på 30 mil fågelvägen. De första kom redan i februari i år och det kommer fortsatt nya flyktingar. De berättar om det våld som tvingat dem att ge sig iväg; männen har torterats, halshuggits, dödats på annat sätt eller förts bort. Flyktingarna är undernärda, sjuka och utmattade. De tas om hand av katolska nunnor, Röda korset och stadens borgmästare, en kvinna! Hon undrar hur det kommer sig att ”då det rapporteras om liknande händelser i östra Kongo, står hjälporganisationerna på kö, men hit kommer ingen med hjälp”! Frågan tycks var berättigad! Men den slutsats en läkare i området drar är ännu mera oroande; ”Tshikapa var Tshisekedis område och inte ens Mobutu, som inte älskade oss, vågade öppna krig mot oss. Men nu är det en tydlig strategi att minska antalet väljare här”! Så beskriver han vad som kan komma att hända: ”Att de unga tvingas fly medför att de tar sig till Kinshasa, där finns det redan tusentals unga från Kasaï och de arbetar med motorcykeltaxi. De kommer att reagera en dag, då med våld, historien är ännu inte avslutad”!

Den gode vän i landets huvudstad som anser att ”vårt land är sjukt” och undrar vad som skall bota denna sjukdom, har all anledning att tycka så! Hela denna situation är ju obeskrivlig! Alla påverkas, i hela landet oberoende av var man bor. Vissa byar är långt bortom vägar och kommunikationer, men de nås av denna information. Barn som växer upp och vuxna, alla påverkas på något sätt.

Frågan inställer sig; vad kan och skall vi göra ???

Presidentval ?!

Så har det äntligen kommit ett datum för val av president; 23 december 2018! Den 12 januari 2019 skall ny president installeras på posten.

Den ”oberoende” nationella valkommittén, senarelade presentation av datum i det oändliga! För en vecka sen sades att i slutet av den veckan skulle det ges information om datum, lördag kväll rapporterades att ”man inte är klar med förhandlingarna, datum presenteras senare”! Men så igår, söndag kväll 5 november, kom beskedet! Efter att under lång tid sagt att det inte skulle gå att ordna val förrän tidigast 2019, utsatte bl.a. USA:s FN ambassadör landet för påtryckning; ”om val inte ordnas under 2018, stryps alla utländska bidrag”.

Men att val skall ske först i december 2018, ger den sittande presidenten nästan två års tillägg av sin presidenttid, något som oppositionen nu inte accepterar. Det hörs signaler om att man uppmanar till protester, till civil olydnad och att man inte vill tillåta detta. En av representanterna för oppositionen, Felix Tshisekedi, säger att detta är att våldföra sig på konstitutionen. Alla som är för detta senareläggande av presidentval anger att beslutet respekterar Sylvesteröverens-kommelsen, medan alla som är emot beslutet, anger att det inte respekterar den överenskommelsen! Katolska kyrkan har ännu inte uttalat sig officiellt om detta beslut, men har tidigare sagt, att valkommittén hade kunnat göra ett bättre arbete för att hantera valfrågan.

Söndag kväll, 5 november, var alla oppositionsledare samlade till överläggningar. Ännu har inget rapporterats efter dessa förhandlingar. Flera ambassader i Kinshasa har uppmanat sina landsmän till uppmärksamhet och försiktighet i huvudstaden, efter att datum för val angavs.

Oppositionens svårigheter

Det är tydligt att president och regering gör allt för att motarbeta alla försök från oppositionen att protestera! Frågan är naturligtvis, vad som ytterst ligger bakom dessa handlingar?!

Igår, söndag 22 oktober, var representanter för UDPS i Lubumbashi samlade för att planera besöket av Felix Tshisekedi. Flera av dem arresterades och har idag ställts inför rätta. Företrädare för UDPS säger att de arresterades inomhus, i det kontor, som UDPS har i staden. Men ansvariga för polisen anger att de togs tillfånga för att de befann sig ute på gatorna och demonstrerade.

Idag, då Felix Tshisekedi anlände med flyg, fanns endast ett fåtal av hans partikamrater på plats. Orsaken är att de som tidigt tog sig till flygplatsen skingrades av polisen, som använde tårgas!

Chefen för FN gruppen i Kongo, uttalade idag sin oro över det som hänt och uppmanade ansvariga i Lubumbashi, att omedelbart frige de som arresterats.

För några dagar sedan, informerade förträdare för presidentens parti, att Felix Tshisekedi egentligen borde arresteras, eftersom han misstolkade landets konstitution så markant! Detta efter att han påtalat det felaktiga i att ytterligare förlänga presidentens tid vid makten.

Det finns alltså många frågetecken gällande Kongos framtid!

Tala i klartext!

För en dryg vecka sen, hördes för första gången, officiellt, antydan om att val inte kommer att hållas under 2017.
Felix Tshisekedi var snabb med att säga, att presidenten förklarat krig mot befolkningen, med ett sådant agerande.

Sedan i torsdags pågår ett möte i Kinshasa, med presidenten och hans närmaste. Mötet skall avslutas onsdag 18 oktober. Meningarna är delade om det därefter kommer att officiellt anges att det inte blir val förrän tidigast i början av 2019! Olika bedömare ser olika på den frågan!

Som skäl till att val inte skulle ordnas förrän 2019, anges bristande ekonomiska möjligheter och oroligheterna i Kasaï. Detta anges samtidigt som internationella bedömare anger hur viktigt och avgörande för Kongos framtid det är, att val ordnas med det snaraste! Med tanke på det svinn av landets ekonomiska tillgångar, som ständigt pågår, framstår det märkligt, att ange, att det inte finns medel för att organisera valet! Kan det vara ett sätt att "be" om pengar från det internationella samfundet, att spela på känslor hos andra? En vanligt förekommande metod att se till att någon annan betalar för det som krävs för utveckling av landet!

Under onsdagen kan det alltså bli tydligt vad som gäller!
Och då är frågan; Vad händer om det sägs i klartext att val ordnas först 2019?
Blir det då det "krig" som oppositionen varnar för?

Samtidigt som denna tysta kamp pågår, har Kongo valts in i FN:s råd för MR frågor! Till någons glädje, någons förvåning och andras ilska!

Vem vågar tala i klartext?

Vi har hört det förut.....

Ett femtiotal aktivister, tillhörande organisationen LUCHA (=Lutte pour le changement), arresterades i går i flera städer i Kongo, bl.a. Goma, Bukavu och Kisangani. Deras brott bestod i att de deltog i en manifestation, som hade syftet att uppmana CENI (Commission électorale nationale indépendante) att sammankalla till val innan årets slut. Att de samlades igår beror på att det då var exakt tre månader kvar av året. Tre månader är det minimum av tid för planering, som enligt landets konstitution krävs för att val skall ske på ett lagenligt sätt. Ansvariga för arresteringarna anger att brottslingarna i Goma och Bukavu placerades i celler avsedda för kriminella! De som anhölls i Kisangani, släpptes efter 12 timmar och kunde rapportera att de inte misshandlats på något sätt.

FN:s kommission för MR frågor, uppmanade i fredags Kongo att ”så snart som möjligt” presentera en tidsplan för de val, som bör hållas innan årets slut. Förslaget till detta beslut kom från Tunisien (på de afrikanska ländernas vägnar) och godtogs av 45 länder, ett land, USA, röstade emot och ett land, Sydkorea, avstod från att rösta! Dokumentet som ligger till grund för beslutet, uppmanar regeringen att omedelbart arrangera vad som behöver arrangeras, för att val skall kunna äga rum, att valen sker under fredliga förhållanden, är transparanta, fria och öppna; vidare uppmanas regeringen se till att våldet inom landet upphör; att yttrande och mötesfrihet respekteras i hela landet och uppmanar regeringen att frige alla som fängslats godtyckligt, speciellt de som försvarar MR frågor och de politiker som tillhör oppositionspartier.


I lördags morse lyfte ett militärplan från Kinshasa, Ndjili, men bara någon minut efter att ha lämnat marken, kraschade planet ca 20 km nordöst om huvudstaden, inom Nsele parkens område. Det var ett Antonov 12 plan, den ryska modell som används av militär i Kongo och piloterna var ryska. Planet skulle till Bukavu med material som armén skulle använda i kampen mot milisgrupper. Utöver militärer, fanns ett antal civila personer med, främst familjemedlemmar till militärerna. Dessutom fanns två fordon och en stor mängd ammunitionsmaterial, som exploderade då planet slog i marken. Platsen för nedslaget inringades och stängdes av och inga journalister fick tillträde till området. Det var också en mycket oländig terräng och ytterst svårt för räddningstjänst att ta sig fram till planet. Antalet döda anges vara minst 11, men andra källor uppger att det kan var det dubbla antalet. Enligt anonyma källor skall planet ha varit i dåligt skick redan innan start.

Regeringsarméns högsta ledare, rapporterade i lördags, 30 september, att de gett Yakutumba, 48 timmars frist för att ange sig själv och att han då skulle slippa straff! I samma rapportering angavs att Yakutumbas grupp inte hade vunnit några nya anhängare och i stort sett hade förlorat mark! ”Eftersom han inte tog chansen, kommer han att ångra sig djupt! Han kommer aldrig mera att kunna strida mot oss”!! Detta enligt den högt uppsatte arméledaren!


Transparens, fria val, minskat våld, tidsplan för val inom kort, respekt för yttrandefrihet och MR frågor – vi har hört det förut…..
När skall det bli allvar av allt detta???

Yakutumba borta för alltid eller kommer han igen???

Många tankar, frågor och synpunkter delas mellan bedömare och journalister, efter försöket den gångna veckan att inta Uvira. Frågan gäller om detta var en engångsuppvisning av Maï-maï gruppen under ledare Yakutumba, eller om gruppen kommer tillbaka inom överskådlig tid? Många missnöjda med regimen finns i det berörda området och reaktioner av missnöje exploderar lätt. I Panzi området var det nyligen tydligt missnöje mot vissa fenomen och reaktioner hos folket kom snabbt till ytan. Intressant är också att det var ju i detta område, som den sittande presidentens far, en gång i tiden vann anhängare. Yakutumbas grupp har ryktet att inte vilja skada civilbefolkningen, något som talar för en god vilja hos denna milis grupp! Det finns alltså en möjlighet att Yakutumba vinner nya anhängare till sin grupp, vilket skulle tala för att han återkommer! Osäkerheten är stor!

Regeringsarméns högste befälhavare har uttalat sin strategi; ”Vi vill göra av oss med den här gruppen, en gång för alla!” Men det blev tydligt under försöket, att armén inte kunde ensam bemästra situationen. Folket i Uvira var dödsförskräckta, de har erfarenhet från tidigare av rebellattacker, och ville ta sig till Burundi. Det angavs ett behov av att skapa en humanitär korridor, som civilbefolkningen kunde använda. Men FN soldaterna protesterade mot detta och folket fick acceptera att vänta inne i sina hus. Tillsammans med FN gruppen fick så regeringsarmén slutligen övertaget.

Så är frågan; vad händer nu? Väntan förstås!

Spekulationer finns att militärens ingrepp och förnedring av gruppen, gör att unga inom civilbefolkningen kommer att vilja ansluta sig till Yakutumba.

Men så finns presidentens och militärens möjliga drag; att införa ”l´état d´urgence (= nödläge)” inom hela landet p.g.a. den upptrappande våldssituationen. Detta är möjligt då en stats existens hotas av en exceptionell allmän nödsituation, enligt en internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. (Kongo har signerat denna konvention). Förslag om införandet av nödläge, har nämnts flera gånger under det senaste året. Bl.a. har en ungdomsrörelse, Kabila trogen, ”krävt” detta då oroligheterna ökade i huvudstaden. Även då Bundu dia Kongo gruppen orsakade oro i Kongo Central, nämndes denna möjlighet.

”Etat d´urgence”, nödläge, skulle definitivt omöjliggöra val under den tid det gäller! Helt till presidentens favör!

Befrielsekrig eller tillämpning av Sylvesteröverenskommelsen??

Yakutumba, ledare för maï-maï milisen i östra Kongo, har försökt inta staden Uvira sedan i onsdags och striderna fortsatte idag. Yakutumba, som ursprungligen kommer från Fizi i SydKivu, lämnade Kongos armé 2007 och gick då in i rollen som milisledare. Han uppger nu att han leder en grupp på ca 10 000 man, spridda i Syd Kivu och Maniema. Han uppger att han leder ett ”befrielsekrig, ett heligt krig mot dagens regim” och kan inta Kinshasa efter ca två månaders marsch, för att få Kabila regeringen att falla! Bedömare anser att hans soldater inte är så många, men de förvånas också över hans taktik i denna attack. I grunden finns CNPSC (=la Coalition nationale du peuple pour la souveraineté du Congo). Attackerna kom initialt landvägen och idag anges att fyra båtar på Tanganyika sjön deltog i försöket. Det är okänt varifrån båtarna kom! Regeringstrupper har tillsammans med FN grupper kunnat slå tillbaka attackerna. Under torsdagens eftermiddag kunde enstaka skottlossning fortfarande höras i Uvira. Befolkningen började lämna sina hem sent på eftermiddagen efter att ha hållit sig inlåsta och inte vågat gå ut. Elavbrott och ett totalt lamslaget samhälle var resultat av denna attack! Människorna är rädda, men det rapporteras att alla är tacksamma för regeringstrupper och FN soldaternas insats!

Moïse Katumbi, som framstår som Joseph Kabilas ärkefiende, uttalade sig häromdagen och hotade med att om val inte ordnas innan 31 december, kommer retade folkmassor att tvinga Kabila att lämna sin post. Regeringens talesman, Lambert Mende, har uttalat sig och uttryckt starka tvivel över att befolkningen skulle vara så naiv som Moïse Katumbi tycks tro! ”Jag tror inte att det kommer att bli några protester”, anser den regeringstrogne mannen!

Katolska kyrkans talespersoner i Kongo, försöker påverka olika institutioner i Europa och informerar om Kongos situation och folkets behov. En utvald grupp besöker nu Europa. De betonar att detta inte är en ny ”förhandlingsomgång”, men ett uttryck för deras löfte att vaka över och inte överge Kongos befolkning. Generalsekreteraren Nshole, som leder den katolska biskopsgruppen, anger att Sylvesteröverenskommelsen är den enda vägen för att landet skall kunna gå vidare ur den kris som nu råder. ”Vi vet alla att överenskommelsen inte respekteras av landets ledare och vi vill, med våra insatser bidra till att den respekteras och tillämpas”.

Landets president har inför FN:s generalförsamling sagt att FN trupperna inte behövs längre! Hans ministrar anger att valet kommer att ske utan utländsk inblandning. Det behövs inte mycket fantasi, för att förstå hur situationen skulle bli för befolkningen, om detta blev en verklighet! Inga FN soldater, ingen utländsk närvaro! För 20 år sedan sade en militär att han skulle ta sig från östra Kongo till Kinshasa, med sina soldater, för att avsätta Mobutu. Ingen trodde att detta skulle kunna realiseras. Men – det blev så! Man måste fråga sig, vad Yakutumbas utfall kan leda till!

Osäkerheten tycks öka i landet!

Det vi inte trodde, är nu bekräftat !

FN:s kommission för MR frågor sammanträdde i Geneve tisdag 26 september. På dagordningen fanns årsrapporten om MR situationen i Demokratiska Republiken Kongo.

Rapporten var hård i kritiken av landets ledare, som ställdes till ansvar för de vågor av förtyck, med dödlig utgång, som dragit fram över landet. Säkerhetstjänsten och de som gett order om våldet utpekades som ansvariga. ”Mycket lite har gjorts för att genomföra trovärdiga, opartiska och oberoende undersökningar om de grova kränkningar av mänskliga rättigheter som landets försvar och säkerhetstjänst har utövat i Kasaï. Kommissionen beklagar att ledare i landet inte tagit tillvara informationen om de 87 massgravar som hittats i Kasaï och att regeringstrupper använt oproportionerligt våld och därigenom medverkat till en av de värsta humanitära kriserna i världen, med följden 500 döda och 1,6 miljoner interna flyktingar under ett år”. Maman Sidikou, som representerar FN:s generalsekreterare och är chef för FN styrkan i Kongo, uppmanar till att rättsliga åtgärder vidtas, ”den kroniska straffriheten medför att våldet uppmuntras och ökar”. Även våldet i andra delar av landet berörs i rapporten och anges vara resultat av den politiska instabiliteten.
Rapporten berör också den bristande politiska viljan att följa Sylvesteröverenskommelsen. ”datum för val förflyttas ständigt framåt, antalet politiska fångar har trefaldigt ökat, systematiskt förtryck av oppositionspolitiker, journalister och MR företrädare – allt detta visar att ledarna i Kinshasa inte har för avsikt att föra en demokratisk och fredlig process”.

Kongos MR minister, Marie-Ange Mushobekwa, var närvarande och svarade; ”Den bild som här målats av landet är så mörk, att man kan tro att det inte längre finns möjlighet att leva där! Men ändå andas vi, barnen går till skolan, NGOs arbetar, ekonomiska transaktioner görs och nästan 600 politiska partier och ett 60-tal TV kanaler fungerar i frihet! Sylvesteröverenskommelsen håller på att realiseras, val kommer att hållas, men utan utländsk inblandning”!

Ledamöterna i Europaparlamentet beslutade igår att sponsra civila samhällets aktivister i Kongo. Syftet är att minska förtrycket av MR företrädare. Tjugo ledamöter i Europa av varierande politisk färg, har anslutit sig till detta projekt. Metoden består i att aktivisterna i Kongo får tillgång till en mobil som har direkt förbindelse med ledamoten i Europa. Vid någon form av fara kan ett meddelande skickas, ”Jag är i fara”. Förhoppningen är att dessa mobilkontakter skall vara avskräckande för den som utövar förtrycket! Om denna metod visar sig fungera, kan den användas även i andra länder med liknande problem.

Rapporten är hård och sannolikt inte överdriven på något sätt!

En vän i Kongo ger denna hälsning: ”Det vi hört ryktesvägen och haft svårt att tro på, har nu bekräftats genom denna rapport! Istället för att försvara befolkningen, bidrar landets ledare till folkets död. Vi förstår att vanliga svenskar inte kan förstå vilket lidande det kongolesiska folket får utstå. Ni kan hjälpa oss genom att informera svenska folket om vår situation”!

Kongo är fortfarande ett sjukt land!

Så uttrycker sig en vän i ett mail idag. ”Många strejkar och det är komplicerat då regeringen inte är kapabel att lösa frågorna. Exempelvis strejkar lärarna vid de officiella universiteten sedan tre månader tillbaka. Vi närmar oss nu den kritiska punkten, vad gäller den sociala krisen, och allt kan hända”.

Nyhetssidorna förmedlar information om presidentens framträdanden, både under en fredskonferens i Kasaï och i FN:s generalförsamling. Han lovar att val skall ordnas, han anger att han är den enda som kan garantera fred och stabilitet i landet, han bedyrar att de skyldiga till mordet på de två FN tjänstemännen i mars månad, skall bestraffas och han har, enligt journalisterna, anlagt en ”image” av en klok man! Representanter för oppositionen fanns också på plats i New York för att lyfta presidentens agerande i hemlandet.

Oppositionen har höjt rösten och anger att det inte kan bli tal om att presidenten skall sitta kvar efter 2017. Något sådant kommer inte att accepteras, även om val inte äger rum innan 31 december 2017. Men, informerar andra, överallt i Kongo finns Kabila trogna soldater, som utan tvivel kommer att strida för hans sak vid behov.

När senatens arbetsperiod startade den 15 september, ansåg ordförande, Léon Kengo wa Dondo, att en valkalender, som accepteras av alla, inom kort måste presenteras. Han uppmanade också regeringen att ställa alla medel till förfogande, för att val skall kunna genomföras.

Så protesterar man i Kinshasa mot införandet av nya pass. De gamla passen, utan chips, blir ogiltiga den 16 oktober. För att få ett nytt pass, med chips, är det lång väntetid och de kostar ca 200 USD. Kongoleser bosatta utanför Kongo, kommer sannolikt inte att hinna skaffa de nya, innan ett val ordnas. Och för att rösta skall man visa sin identitet, detta sker med pass för utlands boenden. Protester både i och utanför Kongo!

Vilken behandling krävs för att detta stora land skall tillfriskna??

Förebyggande insatser – ger stor utdelning

Kolera är idag ett akut hälsoproblem i Kongo; 19 av landets 26 provinser är drabbade och antal fall registrerade hittills i år, överstiger markant antalet fall samma period för ett år sedan. Nu har landets hälsovårdsmyndighet tillsammans med WHO och andra organisationer beslutat att göra en specialinsats för att förhindra ytterligare spridning av sjukdomen. Under de senaste 20 åren, med krig och oroligheter, har kolera varit ständigt närvarande. Befolkningens försämrade sociala situation, gör människorna ytterligt känsliga för infektionen. Nu befinner man sig i slutet av torrtiden och experterna anger att de befarar att smittan kommer att spridas snabbt då regnen börjar. Sjukdomen finns i många stora städer utöver hela landet. Nu är ansvariga angelägna om att förhindra att smittan når Kasaï, där folket befinner sig i kris av olika slag, Kolera skulle göra deras liv outhärdligt. WHO hat beslutat bidra med medel för att förhindra smittan att nå känsliga områden.

Om människorna fått undervisning om betydelsen av rent dricksvatten, om värdet av god hygien och andra grundläggande hälsoparametrar, hade koleran inte fått denna utbredning. Naturligtvis är krig en faktor som kraftigt påverkar folkets hälsa.

Det är märkligt detta fenomen – att det är så svårt att få medel till preventiva åtgärder, men att det blir så lätt att få fram medel till kurativa åtgärder! Det tycks, för givarländerna, vara mera glamour knuten till insatser då sjukdomar är akuta och det är näst intill omöjligt att rädda liv på patienterna, än att ge medel till förebyggande insatser, som på sikt förbättrar ett folks hälsonivå! Under mina år i Kongo ägnade jag mest tid åt förebyggande insatser; undervisning av kollegor, sjukvårdare och befolkningen. Vi besökte byar, skolor och sjukhus för att bidra till en ökad förståelse för hur man kan skydda sig mot sjukdomar av olika slag. Jag kan inte säga att jag ”räddade livet” på specifika personer, men jag är övertygad om att jag bidrog till att befolkningsgrupper i byar fick större kunskap. Annat var det med kirurgerna, som kunde stå vid operationsborden hela dagar och ange hur många de räddat livet på! Men de kunde inte påverka hela befolkningsgrupper.

Min önskan är att givarorganisationer av olika slag kunde se vilka åtgärder som gav mest utdelning för ett folks hälsa och inte bara se de som lider, p.g.a. bristande insikt och kunskap! Och att dessa organisationer hade modet att ge mera stöd till de förebyggande insatserna!

Maktbegär, våld och barns situation

Befolkningen i Kasaï lever i en mycket svår situation. Omkring 3000 döda och ca 1,4 miljoner interna flyktingar är de krassa siffrorna efter milisgruppen Kamuina Nsapus framfart som startade september 2016. Den orsakades av att en traditionell chef dödades av militär, p.g.a. att han protesterade mot landets ledning. Till siffrorna hör också att milisgrupper i området består till 40 – 60 % av barn!

Vi nås av information om utredningen av mordet på de två FN tjänstemännen, men lite sägs om folkets situation. Staden Kananga har de senaste dagarna besökts av katolska kyrkans överhuvud i landet, som tillsammans med andra hjälparbetare besökte staden och hälsade på de drabbade. Katolska nunnor driver idag sex centra i Kananga. De erbjuder vård och omsorg till upp emot 200 personer per dag. De berättade att både barn och gamla söker hjälp hos dem, undernäring är ett vanligt förekommande problem för befolkningen idag och många har lämnat sina hembyar av rädsla för ytterligare våld. Katolska kyrkans ledare uppmanar till stöd åt folket.

FN organet UNICEF rapporterade den 14 september, att ca 7 miljoner barn berörs av krisen i Kasaï. Barnen har inte tillgång till skolgång, hälsovård, rent vatten eller sanitet. UNICEF har med sina samarbetspartners påbörjat insatser för att ge stöd till befolkningen. De har reparerat skolor, gett hälsovård till befolkningen, delat ut mat till undernärda, de har erbjudit familjer skydd och möjlighet att göra en nystart i livet, genom olika bidrag.

Då det gäller utredningen av mordet på de två FN tjänstemännen, finns en officiell version efter en undersökning gjord av landets militär. FN:s utsända som också undersökt situationen, har presenterat en liknande version som den officiella. Nu har franska radion, RFI, rapporterat om att de två versionerna troligen inte visar vad som hände. RFI nämner att deras undersökning visar att det kan ha funnits en fälla, som de två tjänstemännen gick i och som resulterade i mordet. RFI har fått tillgång till en bandupptagning av ett samtal mellan de två FN tjänstemännen och en representant för Kamuina Nsapu, kvällen innan mordet. Samtalet skall ha störts av kongolesiska säkerhetstjänstemän och det ledde till att FN tjänstemännen gick i fällan. De två berättade att de ville besöka byn Bukombe, men avråddes flera gånger av Kamuina Nsapu mannen, som ville att de skulle besöka en annan by, där han kunde garantera deras säkerhet. Den informationen översattes inte till franska och FN tjänstemännen förstod inte de lokala språk som användes. De säkerhetstjänstemän som deltog i samtalet är namngivna av RFI, men har inte figurerat i den officiella utredningen. FN:s generalsekreterare har reagerat på RFI rapporten och anger att man undersöker möjligheten att genomföra en ny undersökning för att få fram det faktiska händelseförloppet.

Efter att ha bott i landet många år är jag inte förvånad över det som rapporteras från Kasaï! Barns utsatta situation, med brist på hälsovård, skolgång, rent vatten och sanitet är inte unikt för Kasaï, den situationen är den samma i hela landet! Där det finns en kyrka eller en organisation som på något sätt ger stöd till folket, har barnen en bättre situation. Men det allvarliga är, att den hjälpen är beroende av utländska givares goda vilja! Den dag någon i givarlandet tröttnar på oredan, på bristande rapportering eller något annat som irriterar, kan stödet dras tillbaka med kort varsel och situationen för barnen försämras igen.

Krig och våld av olika slag, mord, våldtäkter och annat, gör situationen för folket i det berörda området ännu svårare. Det allvarliga är, att folket inte kan lita på sitt egets land säkerhetssystem. Det gör att ingen vet vad som kan hända, ingen vet vem som är ansvarig för händelser, ingen vet vem som gett order om våldshandling eller mord. Ingen vet. Men många anar! Då jag besökte landet detta år, kort efter att de två FN tjänstemännen försvann och senare hittades döda, fick jag några gånger höra denna kommentar: ”Det är landets högste ledare som ligger bakom detta försvinnande. Om de hittas döda, blir det ytterst svårt för vår ledare”.

Val eller inte val? Ny ledare för ECC!

Idag hade ledaren för Bundu dia Kongo, Ne Muanda Nsemi, planerat att samla sina medlemmar i en marsch, som skulle gå till Kisantu, där ett memorandum skulle överlämnas till ett statligt kontor i området. Denna planering hindrades av polisen. Liknande manifestationer skulle äga rum i Matadi, Boma, Muanda, Tshela och Luozi. På dessa platser gick dagens aktiviteter på sparlåga och affärer och marknader öppnade senare än vanligt. Affärsägare och befolkningen uttalade rädsla för vad som skulle kunna hända.

ECC (Kristi Kyrka i Kongo) fick i lördags en ny ledare, då val förrättades. Det är pastorn och missionsföreståndaren för baptistsamfundet CBFC, André Bokundoa-Bo-Likabe, som nu efterträder Marini Bodo, som suttit på posten i 19 år. Den nye ledaren innehar sedan 2014 en professur i teologi vid UPC (Kongos protestantiska universitet). Han har studerat i Jerusalem och doktorerade i teologi vid Sheffield universitetet i Storbritannien. Han blir nu ECC:s tredje ledare, efter Jean Bokeleale och Marini Bodo.

Val kommer inte att kunna hållas i Kongo detta år. Det anser riksdagsledamoten Adolphe Muzito, och han gör den bedömningen på basis av landets ekonomiska situation. Det är inflationen av landets egen valuta och det faktum att man den 10 augusti inte kunnat realisera mera än en tredjedel av årets budget. Han uttalar också tveksamhet i frågan om det skulle gå att organisera val under första kvartalet 2018! Han anser att landets ekonomi och den politiska situationen, sammantaget omöjliggör val inom kort. Det var vid en middag, som han organiserat för unga politiker, som han uttalade denna syn.

Samma syn och bedömning uttalades i söndags, då SADC (Southern Africa Development Community) höll sitt 37:e årsmöte. Utan att förklara orsak och faktorer som inverkar, uttalades att val inte kommer att kunna hållas i Kongo i december 2017. Mötet beslutade att utse en representant, som i Kongo skall följa valprocessens utveckling.

Landets president hade i söndags samlat olika ledare från sitt eget parti ”La Majorité présidentielle” och uttalade då sin fasta övertygelse och vilja att organisera val. Men det sades ingenting om när detta skall ske! Han uppmanade alla att vara beredda, så att de kan vinna valet den dag det äger rum!

Ett tiotal organisationer inom det civila samhället i Kongo var representerade i Paris, då man i fredags signerade ett dokument ”Manifeste du citoyen congolais”, vilket kräver presidentens avgång. Vid samma tidpunkt höll FN:s Säkerhetsråd ett sammanträde om Kongos situation och valprogrammet. Enligt deltagarna i Paris, är Sylvesteröverenskommelsen det enda dokument, som anger den färdväg som tar landet ur den aktuella krisen. Kongos utrikesminister har lovat att val skall hållas, att förberedelser pågår och att valet kommer att följa en tidsplan som landets valkommission inom kort skall presentera!

De olika uppgifterna om och när val skall hållas i Kongo, är spretiga. Deltagarna i Paris hade inga tydliga strategier att presentera. Det mesta tycks vara ett famlande efter ordning i ledet! Det är fortsatt oroligt och ingen vet inte vad som kommer att hända i år. Inget val, kan medföra ökade våldshandlingar och val kan också ge ett sådant resultat.

Utan överdrift kan det sägas att Kongo befinner sig i en mycket kritisk situation och att det är osäkert när våldsutbrotten ökar, men vi kan utgå från att så kommer att ske!

Krav på val och Sociala medier blockerade

Oppositionen i Kongo har utlöst « ville morte » under tisdag och onsdag denna vecka. Anledningen är att oppositionen vill uppmärksamma/kräva/efterlysa val detta år! I huvudstaden respekterades detta idag, tisdag 8 augusti, relativt väl, medan ute i landet var folket inte lika restriktiva och både handel, trafik och andra aktiviteter förflöt som vanligt.

Landets ledare har tvingat igenom restriktioner i användandet av sociala medier, något som upptäcktes i morse av folket. Det tycks vara speciellt överföring av bilder/foton som är blockerat, det är något oklart hur det är med tillgång till internet och telefon för övrigt. En kollega meddelade via WhatsApp att det under dagen varit svårt att använda den kanalen, men att det nu fungerar nästan som vanligt. Ansvariga ministrar anger att det är av säkerhetsskäl som denna åtgärd vidtagits efter gårdagens händelser i Kinshasa.

Skottlossning i Kinshasa, Matadi och Boma

I morse upplevde befolkningen i Kinshasa, i Matadi och i Boma nya strider mellan delar av gruppen Bundu dia Kongo och polisen.

Ögonvittnen har berättat att en grupp unga, tillhörande Bundu dia Mayala, skapat ur Bundu dia Kongo, vid niotiden tog sig fram på vägen till Kinshasa och i Ngaliema området försökte polis stoppa dem. Stora delar av befolkningen i kvarteret tittade på denna demonstration. Bundu dia Mayala anhängarna hade banderoller där texten krävde att alla rwandier och presidenten skulle lämna landet. Polisen uppmanade dem att inte använda banderollen och att inte gå vidare i riktning mot Kinshasa. Ögonvittnen har också berättat att de unga hade ”ndokiföremål” och gjorde ”ndokigester”, något som skrämde befolkning och polis! Med hjälp av gummikulor och tårgas stoppades slutligen gruppen.

Men det var inte bara i den stadsdelen som grupper av detta slag tog sig fram. De märktes i Ndjili, Masina, Ngaliema (Rond Point UPN), Bumbu och Selembao. Grupper uppehöll sig en längre tid i närheten av Makalafängelset, men något våld utspelades inte där. Totalt dog 12 personer i Kinshasa i striderna och två i Matadi, bland de döda i Kinshasa finns två polisbefäl.

Under tiden som striderna pågick var all övrig aktivitet i Kinshasa nedlagd! Vid tvåtiden på eftermiddagen började livet återgå till det normala, butiker öppnad och trafiken kom igång.

Vid kontakt med vänner i Kinshasa ikväll, får jag veta att alla är försiktiga, att livet inte är sig likt, att man inte vet hur och när man skall våga ta sig fram i stan.

Frågan inställer sig; vad var detta uttryck för?

Våldet breder ut sig i landet – vem ansvarar för detta?

Den FN enhet som ansvarar för MR frågor, har publicerat en rapport, på begäran av Säkerhetsrådet, som berör brott mot mänskliga rättigheter under första halvåret 2017 i Kongo. De statligt anställda, armé och polis, ansvarade för ca 50 % av brotten under första kvartalet. De enheterna dödade 591 personer, varav 170 barn och 35 kvinnor, att jämföra med beväpnade grupper som dödade 345 personer under samma tidsperiod. Detta våld är mest uttalat i Kasaï provinserna och rapporten talar om brutala och oproportionerliga hämndaktioner. Minst 37 personer har dödats av milisgruppen Kamuina Nsapu och de statliga enheterna har dödat minst 428 personer, alltså dödades 12 personer av statens män per person dödad av milisgruppen. Antalet kända massgravar ökade från ca 40 till 80 och anses nu troligen vara grävda av landets armé. I provinsen Kasaï finns sedan april månad en ytterligare milisgrupp, Bana Mura, som har dödat ett stort antal civila som stöttat Kamuina Nsapu. Det är inte känt hur många som dödats av den nya milisgruppen. Däremot har det inkommit allvarliga och trovärdiga uppgifter om att den nya milisgruppen får stöd från landets armé! Rapporten beklagar att de försök som görs för att stävja våldet är mycket minimala.

Den 22 juni beslutades i FN rådet för mänskliga rättigheter att en internationell expertgrupp skulle utses, för att utreda den våldsvåg som farit fram i Kasaï. Den 26 juli utnämndes tre experter, från Kanada, Senegal och Mauretanien. Gruppen skall samarbeta med landets experter och samråda med dem gällande resor och skydd under resorna i inlandet. De skall överlämna allt material de får fram till de juridiska makthavarna i landet, för att dessa skall kunna sammanfatta och presentera en rapport. I mars och juni 2018, anges att rapportering kommer att ges till FN rådet för MR frågor.

Medborgarrörelser i Kongo hade uppmanat och inbjudit befolkningen till demonstrationer idag, den 31 juli, utöver hela landet. Syftet var att ett valprogram skall publiceras, något som ännu inte gjorts. Sedan snart ett år tillbaka har alla demonstrationer varit förbjudna i Kongo, men trots detta försökte civilbefolkningen ge uttryck för behovet av valprogram. Redan söndag kväll placerades poliser ut i de städer där demonstrationer annonserats. Ingen förvånades över detta! I ett tiotal städer, bl.a. Kinshasa, Kisangani, Mbandaka, Bukavu, Goma, Lubumbashi, gick polisen till angrepp mot demonstranterna, gummikulor, tårgas men även riktiga kulor användes. 17 gripna i Kinshasa och i Goma ett fyrtiotal. Situationen rapporteras ha varit mest spänd i Bukavu där journalister också greps. Befolkningen i Bukavu har utlyst ”ville morte” till onsdag, som protest mot våldet. Sammantaget i hela landet har 13 journalister gripits, någon är fortsatt i förvar hos polisen. Polisen slår ifrån sig allt ansvar för användandet av våld; ”felet är helt och hållet hos arrangörerna, vi visste inte vad de skulle ta sig till med då de startade något de inte hade tillstånd till”!

Våldet sprids över hela landet, civila dödas och tas tillfånga, landets ledare gör inte mycket för att stävja detta våld, men tycks bidra till att det ökar! Civilbefolkningen börjar våga protestera och kräva val. En internationell expertgrupp utsedd, men vad kommer den att kunna driva igenom? Vänner i landet säger, ”detta har vi inte varit med om tidigare”.

Vi har all anledning att vara oroliga, att fråga oss vad som händer, att följa utvecklingen och ge stöd till de vänner vi har i landet!

Presidenten och hans 25 syskon har stora tillgångar

”Congo research group” är ett oberoende, icke vinstdrivande forskningsprojekt baserat i ”Center on International Cooperation” i New York. Projektets syfte är att förstå det våld som drabbar Kongos befolkning och går systematiskt tillväga med noggranna studier innan någon rapport publiceras. ”Bloomberg” är ett finansiellt informationsföretag vars främsta produkter är nyhetsmedia, mjukvara och finansiell data. De rapporterar också regelbundet om ekonomiska nyheter gällande Kongo.

”Congo research group” har under de senaste 20 månaderna dokumenterat president Kabilas tillgångar. De har nu publicerat sin rapport som även innehåller förslag hur regering och rättsväsen kan/bör handla för att garantera transparens! Det föreslås bl.a. att presidenten, hans syster och bror skall placera alla privata tillgångar i en speciell stiftelse, för att undvika intressekonflikter, att all dokumentation, alla avtal och kontrakt, skall digitaliseras av regeringen och göras tillgängliga för hela befolkningen.

I rapporten påvisas att klanen Kabila äger mer än 80 affärsföretag i Kongo och utomlands. Exempelvis ett stort antal diamantgruvor utmed gränsen till Angola. Affärsverksamheten har gett klanen flera hundra miljoner dollar i inkomster sedan 2003. Affärsverksamheten finns f.ö. inom så gott som hela Kongos ekonomiska värld; jordbruk, gruvor, banker, fastigheter, telekommunikation och flygbolag. Kongos gruvminister har gett tillstånd till det företag som presidentens syster kontrollerar, att bryta mera malm än vad landets erhållna kod tillåter. Familjeföretagen har avtal med flera statliga instanser och styr exempelvis över utförandet av körkort. Det bedöms att ett antal av tillgångarna strider mot kongolesisk lag och andra skapar allvarliga jäv frågor.

”Bloomberg” rapporterar om samma förhållanden och nämner bl.a. ett malmföretag i Kanada, som gjort stora affärer med klanen Kabila, främst gällande koppar. Ledningen för det företaget har inte haft kännedom om kopplingen till klanen Kabila, då de gjort affärer med Kongo och Kina! I Bloombergs rapport anges att det är svårt för ett företag att göra affärer i Kongo, utan att komma i kontakt med klanen Kabila. De nämner också att klanen har tillgångar i Kongos största mobiltelefonföretag samt i en av landets större banker. Presidentens bror, Zoe, har tillgångar som delvis varit kända innan denna rapport, men till stora delar är det helt ny information som nu publiceras. Brodern är invald i parlamentet och företrädare för regeringen har ansett att parlamentsledamöternas arbete och sysselsättning kan ingen styra över, de är fria att göra vad de vill!

De ekonomiska vinster som tillfallit klanen Kabila de senaste åren är av storleken hundratals miljoner dollar. Svindlande summor med tanke på landets ekonomiska situation. Vilka får del av smulorna från denna verksamhet? Vilka är direkt involverade i verksamheten? Vilka i Kongo känner till något om denna verksamhet? Frågorna hopar sig och snurrar runt, utan svar!

Landets valuta tappar värde och nu kan man få ge upp till 1700 kongofranc för en USD. De som får sin lön utbetald, exempelvis lärare och läkare, får lönen beräknad på en växelkurs motsvarande 930 kongofranc per USD. Priser på matvaror stiger, eftersom de följer dollarvärdet. Resultatet blir att folk inte kan köpa mat i tillräcklig mängd för familjen.

Vad händer, vilka frågor kommer att ställas av kongoleser om de får kännedom om klanen Kabilas vinster och tillgångar??

Våld och spel för kulisserna – vad skall vi tro ?

Vissa perioder är det enbart frustrerande och deprimerande att följa nyheterna om Kongo! Kanske att det är så att dessa negativa nyheter är de som bäst speglar den verklighet som råder i landet och att jag innerst inne anar att så är fallet? Följden av denna tanke är så tanken på människor i Kongo, som känner till stora delar av dessa nyheter och som lever under de villkor som råder; ”hur orkar de fortsätta, hur orkar de arbeta under dessa omständigheter”? Vi kan bara ana något av den frustration de måste känna, något av den hopplösa situation de lever i och hur deras barns möjligheter försämras! Det är inte något att förvånas över, att så många föräldrar försöker skicka sina barn till utbildning utomlands! Vad skulle vi göra om situationen i Sverige var som den i Kongo, politiskt och ekonomiskt?

Våldsyttringarna tycks spridas i landet. Från att för några år sen vara koncentrerade till östra delarna av landet, har de nu spritts till Kasaï, Kongo Central (tidigare Nedre Kongo) och Kinshasa. Dessutom har flera fängelser i landet senaste halvåret utsatts för ”Operation Open doors” och fångar har kunnat lämna sina celler utan hinder, något som hänt i Kinshasa och på flera större platser. Förra veckan, fredag 14 juli, stormade en grupp unga med röda pannband in på stora marknaden i Kinshasa. Resultat: två dödade. Hur kommer det sig att våldet sprids på detta sätt? Vad är orsaken? Missnöje, droger eller vad? Utöver tolkningen att det skulle vara uttryck för folkets missnöje, hörs nu också antydningar om att detta våld och den oreda det skapar, egentligen är ett verk av landets ledare! Då rättegångar äger rum för att döma ansvariga för våldet, för dödandet, anser många att detta är ett spel för kulisserna! Detta våld ger regeringsmakten möjlighet att säga; ”P.g.a. det rådande våldet kan val inte hållas, då säkerheten inte kan garanteras”! Alltså en ursäkt för att inte ordna val under 2017!

Då polisen gripit en skyldig till en del av våldet, en kvinna, inom universitets området i Kinshasa, rapporteras att hon ligger bakom många våldsyttringar i huvudstaden på sistone. Exempelvis den 17 maj, då dörrarna till fängelset i Kinshasa öppnades och flera tusen fångar kunde lämna sina celler och nu senast på stora marknaden. Polisen skjuter på studenterna inne på universitetsområdet, med två döda och flera skadade som resultat. Frågorna hopas sig, då jag läser om detta!

En god vän skriver att livet är mycket annorlunda i Kinshasa nu. ”Flera kontrollplatser på de stora vägarna efter kl 21! Aldrig tidigare har vi upplevt att bilar stoppas och polisen går igenom allt som finns i bilen, väskor, mobiler och kontrollerar identiteten på passagerarna”! Skall vi våga tro att detta infördes för att hitta de skyldiga och minska våldet i huvudstaden?

Men det är inte bara spridningen av våld, som ger negativa nyheter idag.
Under den gångna veckan har det kommit rapporter om klanen Kabilas rikedomar.
Nu har det kommit information om vem som skall leda den kommission, som skall följa Sylvesteröverenskommelsens tillämpande.
Båda dessa rapporteringar är i grunden negativa, om man vill se till folkets bästa.

Det är uppenbart att presidenten lyckades med att splittra oppositionen efter Etienne Tshisekedis död. Tidigare i år utsågs en premiärminister och nu har alltså ledaren för den så viktiga kommissionen tillsatts. Båda dessa personer, Bruno Tshibala som premiärminister och Joseph Olenghankoy som ledare för kommissionen, tillhör den ”köpta” delen av oppositionen. Synpunkter på det senaste valet är tydliga; ”ett spel för kulisserna, en gång är det slut för er också, en dag skall rättvisan segra, när skall ni förstå att det är allvar?”.

De ekonomiska tillgångarna tycks vara gränslösa. Men folket har inte ens möjlighet att sända sina barn till skola, att få sjukvård, att kunna köpa mat och förnödenheter! Antingen måste de blunda för sina medmänniskor eller så är de oerhört cyniska. Lika illa vilketdera det handlar om!

Vi har anledning att följa utvecklingen i Kongo, hålla kontakten med och ge stöd till våra vänner!!

Rapporterna om klanen Kabilas tillgångar får bli nästa uppslag på denna sida!!

Massgravar – maskerad ?

För en vecka sen upptäcktes ytterligare 38 massgravar i Kasaï området, vilket gör att det nu är 80 massgravar som hittats. Den stora utmaningen är att identifiera de kroppar som ligger i gravarna och förövarna! Det framstår som en omöjlig uppgift! Sedan augusti 2016, då Kamuina Nsapu gruppen började protestera mot regimen, har minst 3300 personer dödats och nästan 1,5 miljoner människor flytt från området. Vittnen har berättat om att de sett regeringssoldater slänga döda kroppar från lastbilar.

FN har upprepade gånger påtalat att regeringen utövat oresonligt stort våld mot Kamuina Nsapu gruppen. Regeringens talespersoner avfärdar alla dessa anklagelser och hävdar att våldet utövas enbart av Kamina Nsapu gruppen. Men förra veckan dömdes 7 militärer till tunga straff p.g.a. den film som visar hur de skjuter ned oskyldiga. En advokat från Kasaï reagerar: ”Kommer de att avtjäna sina straff?”

FN har tidigare i år försökt utreda våldet och identifiera förövarna. Vi vet alla hur det slutade för de två FN tjänstemän, som fick uppdraget! Därefter har FN återigen, tillsammans med flera talesmän för andra länder, påtalat behovet av att genomföra en oberoende undersökning i Kasaï, men regeringen har envist vägrat att godkänna detta! Utländska experter är välkomna att bistå den kongolesiska utredningsgruppen, men får inte tillstånd att arbeta självständigt.

”Hur många kongoleser måste dö, innan landets ledare tar sitt ansvar?”, undrar en orolig kongoles! ”Landets ledare visar en otrolig cynism”, är en annan kommentar.

Frågan är berättigad; hur långt måste det gå, hur djupt skall detta land sjunka innan botten är nådd? Kan internationella påtryckningar bidra till ett minskat våld, eller får det motsatt effekt? Ordens användning, språkbruket och skrivna dokument visar sig ännu en gång inte följa samma spår! De signaler som sänds till folket från landets ledare följer två modeller; i det skrivna, genom olika överenskommelser och i det fördolda, som anas genom handlingarna. Detta kallas av en del att luras, av andra spel för gallerierna eller maskerad och ytterligare andra har lärt sig att leva med detta förfaringssätt!

Vad skall till för att bringa ordning och rättvisa åt folket?

Droppen som fick bägaren att rinna över

För några dagar sen meddelade ordföranden för den nationella valkommissionen, att det inte kommer att vara möjligt att ordna val i Kongo under 2017! Den radikala oppositionen ser detta uttalande som en krigsförklaring av presidenten till Kongos folk! UDPS representanten Felix Tshisekedi, uppmanar folket till ökad uppmärksamhet och deltagande i de aktioner av motstånd, som kommer att presenteras den 22 juli.

Representanter för oppositionen gör följande bedömning: ”Det är upprörande att folket skall luras på detta sätt. De skäl som anges för att inte ordna val, är mycket långsökta. Den reella orsaken finns i den manipulering av kommissionen, som presidenten och han politiska parti står för”! Oppositionen bemöter de skäl som angivits från valkommissionen:
”Att det skulle vara omöjligt av säkerhetsskäl – det är de själva som skapar denna osäkerhet.
Att det skulle vara omöjligt av ekonomiska skäl – varje år avsätts 250 miljoner dollar till valarbetet, var finns de pengarna”? Oppositionen anser att det enda skäl som finns är att presidenten inte vill lämna sin post, ”han vill sitta kvar i evighet”!

Ingen behöver bli särskilt förvånad över informationen om att val inte kommer att hållas detta år. Förvånade kan vi bli om val kommer att hållas!!

Dagens händelser

Biskopen Marcel Utembi i Kisangani, fick idag möjlighet att samtal med landets president som besökte staden. Biskopen är ordförande inom CEMCO, den katolska kyrkans organisation som ledde samtalen mellan de politiska partierna 2016 och som resulterade i Sylvesteröverenskommelsen. Biskopen berättade att han och landets president samtalat om landet och att det är bortom alla tvivel att det inte skulle bli val! Presidenten pratar om val och det kommer att bli val! På frågan om vilka andra ämnen som de två personerna samtalade om, svarade han att ”då två stora personer samtalar, kan inte allt delges allmänheten”!

Idag på förmiddagen hördes skottlossning i centrala Kinshasa under ca 20 minuter. Affärer och skolor stängdes, trafiken hindrades i området. Polisen rapporterar att det var de s.k. Shegue, gatubarnen, som skulle skingras och att detta var anledningen till skottlossningen. Vi får hoppas att denna version och förklaring är i överensstämmelse med sanningen och att det inte blir mera våldshandlingar!

Självständighet av annat slag!

Nyheterna inkommer med viss försening! Allt som hänt den 30 juni vet vi ännu inte!

I fredags, den 30 juni, tillfångatogs flera civila, bland dem många aktiva inom UDPS. Ett debattmöte var annonserat, oklart var i landet, där bl.a. läkaren Denis Mukwege skulle tala, temat var hur mobilisering skall ske för att följa Sylvesteröverenskommelsen. Polisen anger att de av säkerhetsskäl var tvungna att hindra denna folksamling!

UDPS rapporterar att mer än 500 av dess medlemmar arresterades den 30 juni på olika platser i landet. Arresteringarna skedde vid busshållplatser och under olika kampanjmöten inför de kommande valen.

Idag har flera byar i södra delen av Nord Kivu, i Lubero territoriet, protesterat mot Maï Maï milisens intrång i området. Protesten skedde i form av ”Ville morte”, en sorts generalstrejk, då alla stannar hemma från arbete, skolor och inga affärer eller marknader är öppna. Byn Kipese invaderades i går, söndag, och fångarna hos polisen fritogs, milisen satte också eld på administrativa lokaler i byn. Natten till söndag tillfångatogs polisens högste ledare i området av milisen. Detta sammantaget fick befolkningen att protestera. Syftet var att få slut på våldet och frigivning av polischefen.

Att oreda och andra gruppers intrång pågår gynnar landets ledare! Slutsatsen man kan dra är att landets ledare inte vill veta av andra synpunkter än de själva står för! Och med tiden blir den del av befolkningen som delar den synen, allt färre. Hur illa måste det bli för detta folk, innan en förändring äger rum?? Det tycks inte finnas någon botten!

En Ebolaepidemin är över, men folket lider i hela landet

Idag, den 1 juli, har Kongos hälsovårdsminister förklarat landets 8:e Ebola epidemi vara över! Detta då det gått 42 dagar utan att något nytt fall diagnostiserats. Det var den 11 maj som det första fallet diagnostiserades i Likati hälsozon i Bas Uélé provinsen. Av fem bekräftade fall har fyra dött. Alla som varit i kontakt med de diagnostiserade, 583 personer, har följts en tid, men ingen av dem har visat sig vara smittad.

Samtidigt som hälsovårdsministern lämnar denna positiva information, ger han också information om behovet av att stärka hälsovårdsarbetet i hela Bas-Uélé provinsen! Ett isolerat och svårtillgängligt område, där befolkningen lätt smittas av infektionssjukdomar. Utan resurser kan inte hälsonivån hos folket garanteras.

Andra nyheter, oroande, idag; i Syd Kivu fortsätter idag striderna mellan tungt beväpnad Maï Maï milis och regeringssoldater. Milisgruppen har intagit och kontrollerar ett antal byar i området runt Fizi-Centre. Inget nämns om befolkningens lidande, men det kan vi föreställa oss!

Dagen efter självständighetsfirandet i lugn och med eftertanke, kommer dessa nyheter. Vi får innerligen hoppas att landets högste ledare tänker till hur han kan förbättra situationen för sitt folk! I går hölls gudstjänster i kyrkor över hela landet. Många har beklagat att det inte var glädje och hopp förenade med årets firande av 30 juni!

Att fira sin självständighet

Idag, den 30 juni, är det 57 år sedan Kongo blev ett självständigt land och befriades från kolonialmakten Belgien. Befrielsen är inte komplett, många band av olika slag, som ofta hämmar ledning av egen verksamhet, finns kvar och kommer till olika uttryck!

Vanligtvis är det tal av presidenten till folket denna dag, det marscheras och paraderas i större städer och det är nationell helgdag.

Så kom presidentens meddelande via landets radio idag på morgonen; det blir inget tal, p.g.a.
hälsoskäl! I samma tal uppmanar han befolkningen att fira i lugn och med eftertanke.

Uppmaningen till lugn och eftertanke är kanske inte helt fel? Men gäller i lika hög grad landets högste ledare! Presidenten besökte denna vecka Sydafrikas president, ett besök som kanske inte ger positiva resultat, ur folkets synpunkt!

Folket i Kinshasa beklagar att de inte kan fira alls, de har inte pengar mer än till livets nödtorft. Att kunna avsätta något för en fest, finns inga möjligheter för. En kvinna i Kinshasa uttrycker sitt missnöje: ”Efter att de vita lämnade landets ledning, trodde vi att det skulle bli bättre, men det blev inte så”. Samtidigt hörs tydligare att alla är missnöjda, landet sköts på ett oansvarigt sätt, att det efter Sylvesteröverenskommelsen skulle bli framsteg, men det blev inte så.

Landets två stora oroshärdar just nu, Kasaï och Beni, tycks vara utom kontroll för landets säkerhetstjänst. Internationella anspråk på att få utföra en undersökning av händelserna i Kasaï, har helt tillbakavisats av landets regering. ”De är välkomna som experter, men inte för att genomföra en egen undersökning”! Ett sådant svar kan vara korrekt, med tanke på att landet är självständigt och har sin egen suveränitet – men tanken infinner sig, finns något att dölja?

Frågorna är många och svaren tycks inte vara lätta att finna! Den stora frågan är, om det kommer att bli val under detta år eller inte! Om inte – är landets framtid mycket mörk.

En akut vädjan om fred och demokrati i Kongo

Nio tidigare afrikanska presidenter har tillsammans med FN:s f.d. generalsekreterare Kofi Annan, uttryckt sin oro över situationen i Demokratiska Republiken Kongo. Situationen utgör ett hot mot stabiliteten i området, men inte bara i landet utan i hela Stora Sjö området och den afrikanska kontinenten. I sitt uttalande anger de, att de innan det är för sent, vill ge denna alarmerande signal.

Här följer deras uppmaning till Kongos ledare:
”Det uteblivna valet 2016, har skapat en kris, som hanterades av de katolska biskoparna och utmynnade i den s.k. Sylvesteröverenskommelsen. Eftersom den inte respekterades är situationen nu oerhört känslig och det är inte troligt att ett fredligt val kan äga rum i slutet av detta år.
Då den skrivna överenskommelsen inte respekteras och det inte finns respekt för människorna, är möjligheten till en övergångsperiod utan våld inte trolig, något som är avgörande för landets utveckling.
Landets regering bör tillsammans med det internationella samfundet, tillgodose de behov som finns för att val skall kunna hållas i slutet av 2017, i enlighet med Sylvesteröverenskommelsen.
Vi uppmanar landets politiska ledare att prioritera nationens intressen framför andra.
Kongos befolkning, som redan är slagna av många års diktatur och därefter inbördeskrig, önskar fred, utveckling och respekt för Mänskliga rättigheter.
Den aktuella krisen slår inte enbart mot landets folk, men hela kontinenten kommer att drabbas om krisen inte hanteras rätt och finner sin lösning.
Kongo befinner sig i mycket allvarlig fara. Vi påminner och uppmanar därför landets ledare att fördubbla sina ansträngningar att realisera Sylvesteröverenskommelsen, för att skapa förtroende mellan alla parter och säkerställa fria, trovärdiga och fredliga val innan årets slut”.

De f.d. presidenterna har varit ledare i Benin, Ghana, Sydafrika, Tanzania, Botswana, Nigeria, Kap Verde och Mauritius.

I östra Kongo, nära gränsen till Syd Sudan har LRA rebeller nu utnyttjat att FN soldaterna försvinner från området. Den 7 juni kidnappade 40 rebeller 61 civila i området och tvingade dem att flytta deras stulna tillhörigheter. Detta fick till följd att civila flydde från området. De senaste fem åren har LRA rebeller inte agerat i området och hjälparbetare är nu oroade över att det kommer att inträffa flera incidenter. De kidnappade personerna släpptes efter att de utfört transporten av material och mat, som rebellerna stulit.

Under mindre än en månad har fångar i fyra fängelser i landet kunnat fly utan att de tagits tillfånga igen. Detta oroar många och landets justitieminister har tvingats bemöta en motion, där 51 riksdagsmän har undrat om det handlar om operation ”Öppna dörrar” i landets alla fängelser!

Frågorna hopar sig och rykten sprids bland folket! Landets president som nyligen sagt att val inte kan hållas i ett land som befinner sig i kaos – skulle det kunna vara så, att det är han som ligger bakom operation ”Öppna dörrar”?

Tydligt är att det inte finns förtroende hos folket för landets politiska ledare!

Kongos åttonde Ebolautbrott

Den 11 maj i år informerades om ett utbrott av Ebola i norra Kongo, i Likati hälsozon i Bas-Uélé provinsen. Det är det 8:e Ebola utbrottet i Kongo. Sedan dess har WHO varit inkopplat och deltagit i kartläggning och provtagning av misstänkta fall. Av de 71 undersökta personerna, har fem bekräftats, med laboratorieprov, vara smittade med Ebola viruset. Av dessa fem har en person dött. Ingen sjukvårdspersonal är drabbad.

Insatsen har varit inriktad på uppföljning och provtagning av misstänkta fall, utbildning av både hälsovårdspersonal och befolkningen, samt tillförsel av material för provtagning och isolering av misstänkta fall. En brist som noterats, och som är vanligt förekommande i isolerade områden i Kongo, är kommunikationsmöjligheten. Att via kortvågsradio eller internet rapportera om resultat och aktuell situation, är av stort värde inom all hälsovård och speciellt då det gäller en situation som denna med ett dödligt virus ”fritt härjande” i en befolkning. Så länge som experter från Kinshasa finns kvar i området har detta problem inte stört verksamheten, de har haft med sig apparatur, för att kommunicera till omvärlden om sina fynd. När expertisen skall lämna området uppstår en svår situation.

En 45 årig man var den först insjuknade, och han sökte vård på en isolerad vårdenhet p.g.a. blödningar, diarréer och feber. Han remitterades samma dag till referenssjukhuset och transporterades dit på en motorcykel. Under transporten dog mannen. Någon dag senare insjuknade motorcykelchauffören, som också dog efter ytterligare någon dag. Den sjukvårdare som först tog emot 45 åringen, insjuknande i liknande symptom, men han förbättrades och tillfrisknade helt. Den döde 45 åringen togs av familjen till sin hemby och begravdes enligt traditionen. Hela denna kedja av händelser pekar på de riskfaktorer som finns i ett virus utbredning. Den insats som gjorts, har på ett föredömligt sätt åtgärdat alla risker och följt alla individer som skulle kunna utveckla sjukdomen. Idag följer experterna 33 personer, som har en sjukdomsbild som skulle kunna vara orsakad av Ebola viruset.

Kongos hälsominister och hans personal gör idag bedömningen, att det som fortsatt behövs i området är experter från WHO samt utrustning för att förbättra kommunikationsmöjligheten med området.

Det är intressant att följa och läsa om denna handläggning av en dödlig virussjukdom i det inre av Kongo. Uppenbarligen finns en sorts baskunskap hos hälsovårdspersonalen, men den är inte tillräcklig. Expertis behövs. Personal med specialistkompetens är avgörande i en situation som denna. Att kunna kommunicera med omvärlden är lika avgörande.

Specialistkompetent hälsovårdspersonal. Kommunikationsmöjligheter. Två faktorer som kan avgöra utveckling av en livsfarlig epidemi, men även generellt hälsostatus hos en befolkning. Samma behov finns i hela Kongo. Vi noterade det under vårt senaste besök i Kongo. Internetuppkoppling som kommunikationsmöjlighet är på frammarsch, men inte möjlig att använda i stora delar av inre Kongo. Ebolaviruset har lättare att kommunicera med befolkningen, inga krav på tekniska under, möjligheten ligger så att säga i generna. Vi som bor bortom dessa isolerade områden är också mottagliga för den kontakten, de angreppen. Även det är ett skäl för oss att bidra till att specialistkompetent hälsovårdspersonal och kommunikationsmöjligheter finns i det inre av Kongo!

FN hotar, våldet ökar, krav på kyrkor att organisera sig

FN:s råd för mänskliga rättigheter sammanträdde den 6 juni i Geneve. Det beslutades då att om Kongo inom 48 timmar inte accepterar en gemensam enkät över våldet i Kasaï, kommer tidigare förvarningar om en internationell enkät att förverkligas. Ända sedan mars månad har rådet uttryckt behov av en gemensam enkät och nu vill man gå till handling. Rådet anger att den dramatiska och våldsamma situation som råder i Kasaï riskerar att ytterligare förvärras och att spridas till intilliggande områden, främst till gränstrakterna mot Angola. Sedan hösten 2016 har våldet upptrappats, drygt 400 människor har dött, ca 1,3 miljoner har flytt från området och ca 40 massgravar har hittats i området. Det var i mars månad som två FN experter dödades i området. FN och andra internationella organisationer är angelägna om att få fram frakta om vad som hände.

Kongos minister för MR frågor, Marie-Ange Mushobekwa, har som svar på ”hotet” från FN, svarat att Kongo har inget att dölja! ”Vi tar gärna emot bidrag av tekniskt och logistiskt slag och om FN vill sända experter som stöd till kongolesisk personal är de välkomna”! Vidare underströk ministern att det är Kongos regering som skall leda enkäten.

Den 6 juni ägde ett möte rum i Kinshasa; mellan stadens högste polischef och representanter för olika kyrkor. Syftet med mötet tycks ha varit att ”bringa ordning” i kyrkornas arbete i staden. De har nu fått tiden fram till den 26 juni på sig, för att se till att de har sina dokument i ordning, alltså officiella dokument som visar att de har statens tillstånd att existera. Efter detta datum får de inte ordna samlingar på offentliga platser utan speciellt tillstånd och inte heller föra oljud på dagar och/eller nätter! Polischefen säger att ”Vi är alla Guds barn och har inte något intresse av att utmana staten, det skulle vi inte vinna något på. Det beslut vi nu tagit är ett sätt att garantera de kristnas säkerhet”. Detta uttalande har bekräftats av en pastor som deltog i mötet.

Det framgår inte om ECC (de protestantiska kyrkornas paraplyorganisation) eller katolska kyrkan har deltagit i detta möte eller om det riktades främst till de nya karismatiska kyrkorna och bönegrupper som vuxit lavinartat i huvudstaden på senaste tid.

Nu inväntar vi den gemensamma enkät som skall ledas av Kongos regering! Vad den skall resultera i, får vi förhoppningsvis läsa om någon gång i framtiden!

En lovsång till Kongos kvinnor

I morse fick jag en hälsning från en kvinna i Kinshasa, Kongo. Hon är en mycket aktiv kvinna, som leder kvinnogruppen i sin kyrka och tar initiativ av olika slag. Hon skickade mig dessa rader, med översättning till svenska efter den franska versionen:

Être une femme est une bénédiction de Dieu.
Être une femme de prière est un trésor.
Nous, les femmes, nous sommes fortes et nous ne sommes pas brisées facilement par les circonstances de la vie.
Nous pleurons dans nos cœurs, pourtant nous affichons un merveilleux sourire sur notre visage.
Il n'y a pas de situation que nous ne puissions affronter. Les gens peuvent nous haïr ; les hommes peuvent nous quitter, mais nous restons fortes et plus belles.
Nous sommes comme des roses qui restent toujours rouges et qui ne flétrissent jamais.
Alors, Mesdames, prions et célébrons ensemble la grâce dont le Seigneur nous a comblées.

Att vara kvinna är en välsignelse från Herren.
Att vara en kvinna som ber, är en skatt.
Vi kvinnor är starka och vi bryts inte så lätt ned av olika omständigheter i livet.
Vi kan gråta i våra hjärtan, men utåt visar vi ett vackert leende i våra ansikten.
Det finns inga situationer som vi inte kan handskas med. Människor kan hata oss, männen kan överge oss, men vi förblir starka och vackrare än någonsin.
Vi är som rosorna som förblir röda och aldrig vissnar.
Mina vänner, låt oss då be och tillsammans fira den nåd som Herren översköljt oss med.


Om detta är ett kedjebrev eller om hon själv skrivit det, vet jag inte. Men det ger en fin bild av den kongolesiska kvinnan. Hon får utstå mycket i dag, i ett land som tycks styras av maktgalna ledare. Utan kvinnan skulle familjerna, männen och barnen, ha det ännu sämre. De uppoffringar Kongos kvinnor gör, förstår vi inte, men vi anar något av det, då vi besöker landet och möter kvinnorna.

Maktbegär och bokrecension

”Jag har inte lovat något, inte något”!
Orden är president Kabilas, i ett möte med journalister från tyska Der Spiegel i Kinshasa idag. ”Jag vill genomföra val så snart som möjligt”.
Då det gäller frågan om att ändra konstitutionen för att ge honom en tredje mandatperiod, anser han att det kan bli en fråga för folkomröstning, men att den frågan ännu inte är behandlad!
På frågan om han vill få en tredje mandatperiod, svarar han; ”Det beror på vad man menar med ett tredje mandat”.
Vidare säger landets president: ”Vi vill genomföra ett perfekt val inte bara ett val. Registreringen av väljarna har påbörjats och det går bra”.

Att läsa presidentens svar till journalisterna skapar oro och frågor! Det tycks som att alla farhågor kommer att besannas; det blir inte val i år, president Kabila kommer att sitta kvar bortom den tid han kan sitta enligt nu gällande konstitution!

Alla dessa ansträngningar från internationella samfundet, från de katolska biskoparna i Kongo och enskilda individer i landet! Utan effekt! Kan det vara möjligt??

Kongo – landet som sedan 1800 talet tycks ha haft och har ledare som enbart skor sig själva och helt struntar i befolkningen! Modellen för detta ledarskap, grundat i maktbegär, tycks ha gått i arv, från vita till svarta ledare! Det är lätt att tänka så, efter att ha läst den nyutkomna boken ”Vittnet som vägrade tiga”, skriven av Birger Thureson. Jag fick i uppdrag att recensera boken och fick därför läsa den extra noga! Läs den och fundera över ditt uppdrag!
Här kommer recensionen, som publicerades i Sändaren, 21/2017 den 24 maj:

Birger Thureson: Vittnet som vägrade tiga
Den glömda berättelsen om missionären som avslöjade
människoslakten i Leopold II:s Kongo
312 sidor, Förord Dr Denis Mukwege
Sjöbergs förlag AB, 2017

Författaren har studerat vid Örebro Missionsskola och Uppsala universitet, är fil kand och teol mag, medlem i Sveriges författarförbund, har huvudsakligen varit verksam inom Pingströrelsen i Sverige och har genom sina resor kommit i kontakt med andra kyrkor. De böcker han skrivit handlar främst om människor som bidragit till skillnad för andra.

Boken är enligt författaren en dokumentärroman, då den bygger på ”omfattande research”. Författaren anger dock inte vilka dokument han utgått ifrån, endast att han fått råd av tidigare missionär, av forskare inom uppländsk väckelserörelse samt fakta från Svenska Baptistsamfundets arkiv.

Handlingen utspelar sig i Fristaten Kongo, den belgiske kung Leopolds privata egendom på 1800-talet, idag Demokratiska Republiken Kongo. Efter en relativt lång inledning, en tredjedel av bokens sidor, förflyttas fokus från Europa till Afrika, då ett fartyg från Antwerpen anländer till Boma, en svensk missionär är en av passagerarna. Huvudpersonerna, den svenske baptistmissionären E.V. Sjöblom och Belgiens kung Leopold II, presenteras i målande beskrivningar från barndomsåren till vuxen ålder. Sjöblom var 30 år gammal då han kom till Kongo 1892 och under drygt fem års arbete i Equateurområdet påtalade han den grymma människoslakt som pågick och skrev mängder av artiklar om detta till tidningar i Europa och USA. Tveksamhet och diplomatiska hänsynstaganden gjorde att flera av tidningarna inte ville publicera artiklarna. Men i Sverige var redaktören för Svenska Baptistsamfundets tidning, Wecko-Posten, modigare, publicerade artiklarna och därmed blev händelserna kända i flera länder och resulterade i att Leopold II tvingades överlämna Fristaten till Belgien. Läsaren får följa Sjöbloms strapatser i sin kamp för en befolkning som utnyttjas hänsynslöst av den girige kungen. Sjöblom dör 1903, 41 år gammal, efter väl utnyttjad tid på jorden!

Författaren använder ett lättläst språk med bilder som underlättar läsningen. Strapatserna för att ta sig fram i landet, tankarna hos en isolerad missionär och upplevelsen av alla grymheter presenteras på ett trovärdigt sätt. Kung Leopolds tankar och liv får mindre utrymme efter de första inledande avsnitten. Maktens grymheter, synen på och bristen på respekt för människor i Fristaten är väl beskrivna.

Även idag lider Kongos befolkning av giriga, maktlystna ledare. Idag är det de egna landsmännen som utövar makten. Hela Kongo, oavsett var, är idag drabbat av detta hänsynslösa maktbegär. Vi har lätt att se enbart de östra delarna av landet som mål för dagens grymheter, men det är mer komplicerat än så. Vi finns idag inte närvarande bland maktens män, men vi kunde påverka dagens situation, om vi ansträngde oss, om vi ville se vad som pågår. Ur den synpunkten har denna bok ett stort värde och kommer rätt i tiden. Ju fler som läser den, ju fler som söker mera detaljinformation om vad som hände i Leopolds rike, ju fler som frågar om dagens situation – desto större blir chansen att vi kan påverka. Utmaningen och trösten till oss idag är att en enskild individ kan förändra tillvaron för många! Något som är möjligt även i dag!

En signal har uppfattats!

För några dagar sen skrev jag om den utmaning det är att kunna ge uttryck för en annan signal i Kongo, än den som når befolkningen från landets ledare. Nyss fick jag ett mail från en kollega och vän, hans ord fick mig att med glädje och tacksamhet läsa det en gång till!

Han skriver om att han fått ett nytt arbete, ja, han har stigit i graderna och skall nu ansvara för att förbättra kvalitén i tuberkulosarbetet i hela landet! Från att tidigare ha arbetat med Lepra och Tuberkulos bekämpning i Mai Ndombe, stort som 1/3 av Sveriges yta, och under en tid ansvarat för samma arbete i Kinshasa (ca 50 ggr större än Stockholm till ytan), får han nu hela landet till sitt ansvarsområde. Hans nya arbete innebär att han skall ge stöd till de kollegor som i någon av de 26 provinserna ansvarar för Lepra/Tuberkulosbekämpningen. Kollegorna ute i landet har inte den utbildning som behövs för arbetet och som min kollega fick för många år sen, med bidrag från Sverige. Nu får han dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Men, skriver han, och det är detta som är så uppmuntrande; ”Jag kan inte bortse från Mai Ndombe och den befolkning som lider så otroligt. Min förhoppning är att de svenska organisationer som gett oss stöd skall ha fortsatt förtroende för oss, så att vi kan fortsätta med detta viktiga arbete. Jag kommer alltid att göra besök där för att ha extra kontroll över arbetet där. Vårt anseende och hur svenskarna bedömer vår organisation är inte alls viktigt, men det är denna lidande befolkning vi måste fortsätta att hjälpa”!

Han avslutar med orden; ”Både du och jag har offrat något av vår ungdom i Mai Ndombe och nu måste vi tänka på att ge stöd till de unga läkare som kommer och som skall ta över vårt ansvar. Det ni gör är en modell för hur vi vill arbeta. Efter att ha arbetat i Kongo, fortsätter ni att ge stöd till arbetet på olika sätt. Låt oss fortsätta detta samarbete”!

Någon i detta kaotiska och krisdrabbade land har uppfattat en annan signal och vill hjälpa en lidande befolkning och vill ge stöd till yngre kollegor! En signal som vi själva inte var så medvetna om att den sändes, har uppfattats, tolkats och inspirerar en kollega i dagens Kongo!

Det finns hopp för Kongo!!

Befriade till vad?

Tjugo år efter att Mobutu tvingades lämna Kongo och Laurent Kabila tog över makten firades i onsdags, 17 maj. Det är dock oklart om det var ett firande i ordets rätta bemärkelse! Många anser att det varit tjugo förlorade år! Andra anger att det var då landet befriades! Alla förhoppningar som kom i dagen 1997, har inte gått i uppfyllelse. Landet tycks vara inne i en nedåtgående spiral, där ondskan blir allt tydligare för varje år.

I tisdags skulle den nye premiärministern, Bruno Tshibala, presentera sitt regeringsprogram för de folkvalda, ”les députés”, men han möttes av motstånd i syftet att hindra hans ord att nå fram: Det var oppositionsgruppen som tog till visselpipor och vuvuzelas och lyckades skapa ett ”oljud” som för en stund gjorde det omöjligt för premiärministern att säga något alls. Detta sändes direkt i TV, vilket naturligtvis var extra störande! Till slut fick hot om att polis skulle inkallas effekt och ”oljudet” avtog.

I Bas-Uélé pågår landets åttonde Ebolaepidemi. Eftersom den ort där epidemin först upptäcktes, Likati, är isolerad utan vägar och flygfält, är chansen stor att det är relativt lätt att hantera denna epidemi. Läkare finns på plats, befolkningen undervisas och WHO är inkopplat. Förmodligen är den hälsovård som finns i området mycket torftig, utan material och mediciner.

I tisdags flydde flera hundra fångar från Makalafängelset i Kinshasa och i samband med detta dödades ett femtital. Det är svårt att få klarhet i vad som egentligen hände! Regeringens talesman har antytt att det var gruppen Bundu dia Kongo, som hade planerat detta för att deras ledare, Ne Muanda Nsemi, skulle bli fri. Han finns i den grupp som flydde från fängelset. Polisen har uppmanat befolkningen att samarbeta och inte ta emot flyktingarna i sina hem. Det har också framkommit att sedan läng tid tillbaka är det fångarna själva som ansvarat för fängelsets säkerhet! Detta då vakterna var så dåligt betalda, så de gjorde ingenting.

Missnöjet är stort. Landets valuta fortsätter att förlora i värde. Folk får det allt svårare att livnära sig, att skicka sina barn till skola och utbildning. Samtidigt ser de hur landets ledare lever ett gott liv.

Hur kommer den nya regeringen att lyckas? Hur kommer presidenten att hantera den situation som nu är? Fortsätter han på inslagen väg, för att sitta kvar, eller kommer han att organisera val i slutet av året??

Presidenten har lyckats!

I fredags samlades kvinnogruppen inom UDPS till en marsch, som hade syftet att bidra till att partiets ledare, som alla var inlåsta i högkvarteret, skulle friges. Kvinnorna möttes av tårgas och gummikulor då de kom fram till huset i stadsdelen Limete i Kinshasa. Några av dem skadades och ytterligare några fördes bort i polisbilar till okänd ort. Efter att kvinnorna skingrats gick polis in i högkvarteret och var kvar där hela kvällen. Ingen visste vilket uppdrag de hade! Sent på fredags eftermiddagen släpptes alla partifunktionärer som tidigare vägrats lämna huset. Innan dess hade Felix Tshisekedi i ett pressmeddelande uppmanat kongoleserna till ”allmän mobilisering” den 17 maj, för att funktionärerna skulle frisläppas. Det är nu osäkert om det meddelandet hade inflytande på beslutet om frigivning, eller om det hade inträffat ändå! UDPS bad i lördags om att MONUSCO, FN gruppen i Kongo, skall göra en oberoende undersökning av polisens våld mot högkvarteret och funktionärerna. Denna begäran har förkastats av presidentpartiet, som svarar att Kongo är ett oberoende land och att FN inte kan ingripa i det arbete som är givet till landets polis!

ANR (=Agence nationale du renseignement) utfärdade den 25 april i år ett brev adresserat till Tullverket, Skatteverket och till Finansministeriet, där man uppmanar till utredning för skattebrott, gällande Moïse Katumbi. Flera företag som på olika sätt är kopplade till Katumbi, skall undersökas, bl.a. Mining Company of Katanga. Oppositionspartierna beskriver detta som ”rättsliga trakasserier”.

I fredags uppmanade president Kabila alla politiska partier och sociala grupperingar att inom 48 timmar lämna förslag till honom om vem som skall ingå i ”Conseil national de suivi de l’accord”, den kommitté som skall följa och utvärdera att Sylvesteröverenskommelsen efterföljs. Denna uppmaning följer efter presidentens tal den 5 april, då han uppmanade partierna att påskynda utnämningen av den som skall leda kommittén i fråga. Den 27 april signerades ett ”speciellt arrangemang”, av de politiska partier som accepterat att samarbeta med presidenten och hans majoritetsparti. Felix Tshisekedi, som nu företräder UDPS och den radikala oppositionen, skrev inte under detta dokument. Det framstår nu tydligt, att genom dessa åtgärder, har presidenten ”lyckats med” att avvisa Tshisekedi som ledare för denna kommitté. Det finns också misstankar/aningar om att det blir Joseph Olenghankoy som får uppdraget. Han tillhör den del av oppositionen, som presidenten lyckats övertala till samarbete.

Den 11 – 14 maj hade EEC (= Kristi kyrka i Kongo), den protestantiska paraplyorganisationen, samlats till ett extra möte. Delegaterna med Marini Bodho, EEC ledaren, har därefter uppmanat landet president och alla politiker att ge utrymme för val så snart som möjligt och se till att dessa hålls under fredliga och transparenta förhållande! ”Att fortsätta med diskussioner som visar oenighet leder inte till förbättrade förhållanden för folket. Vi uppmanar alla politiker att visa mognad och god vilja”!

17 maj 1997 tillträdde Laurent Kabila, far till nuvarande president, som landets president. Han hade då på kort tid marscherat från östra delarna av landet till huvudstaden och tvingat dåvarande presidenten Mobutu i landsflykt. Därefter är den 17 maj nationell helgdag i Kongo.

Det är tydligt att Kabila lyckats! Han har splittrat oppositionen, fått en mindre nogräknad del med sig i ett sorts samarbete och har tillsatt den regering, han själv ville ha! Han, liksom många av landets ledare, tycks få del av landets rikedomar, men slår nu hårt mot och misstänkliggör en affärsman och politiker, som kandiderar till presidentposten!

Den signal som alla i landet hör, är vikten av att luras, att sko sig på andras bekostnad och att stjäla – utan att det märks! Alla, från barn till vuxna hör denna signal! Signalen kommer från landets högste ledare till ledare på lägre nivåer. Hur skall andra signaler kunna höras, hur skall andra signaler bli trovärdiga?

Vi, som vill bidra till en positiv framtid för folket, står inför en stor utmaning om vi vill ge andra signaler utrymme!

Ebola och andra problem skapar oro

En epidemi av Ebola har signalerats från norra delen av Kongo, i Likati, Bas-Uélé. Sedan 22 april har 9 personer bedömts ha denna blödarsjuka och tre personer har dött. WHO i Kongo är kontaktade för att ge sitt stöd i arbetet.

Tidigt i tisdags morse brändes en polisbil utanför UDPS huset. UDPS anhängare anger att det var polisen som iscensatte en historia, som inte är sann. Enligt polisen attackerades de av ett femtiotal unga som kom från UDPS huset. ”Lögn” säger ledarna för UDPS. Sedan igår, torsdag, är huset blockerat av polisen. Ingen kommer längre in eller kan gå ut. Polisen bevakar porten och det finns beväpnade poliser i området utanför UDPS huset. Anhöriga till de instängda är förbjudna att närma sig huset, något de försökt i syfte att lämna mat till sina instängda familjemedlemmar.

Efter våldsamheterna utanför UDPS huset meddelade partiet i onsdags, att Etienne Tshisekedis kista inte längre kommer att transporteras till Kinshasa fredag den 12 maj. Innan denna information kom, hade guvernören i Kinshasa ytterligare en gång meddelat att begravning inte kan ske på annan plats än på en därför avsedd begravningsplats.

Felix Tshisekedi anger att Oppositionsgruppen kommer att vidta åtgärder för att protestera mot den nyutnämnda regeringen, som inte bedöms vara tillsatt på ett lagligt sätt. Det finns även vissa rapporter om att president Kabila fortsätter sina ansträngningar med att svartmåla Moïse Katumbi, den tidigare guvernören i Katanga och som anmält sin kandidatur till presidentposten. Därefter blev han anklagad för ett antal brott och valde att gå i landsflykt. Han är fortsatt mångas favorit som ersättare för den aktuelle presidenten!

Nya våldsamheter rapporteras från Kasaï och olika grupper protesterar och uppmanar makthavarna att stoppa våldet. Mer än 30 000 har flytt från Kasaï till norra Angola de senaste veckorna.

Den bild som ges av Kongo idag ger all anledning till oro och bekymmer för landets framtid! Vad händer bakom kulisserna? Var det enbart ett skådespel, en maskerad, det som presidenten tidigare signalerade av vilja att gå folket till mötes? Framtiden kanske ger svar på frågan!

Osäker tillvaro för alla

I slutet av förra veckan informerade den nytillsatte premiärministern, Bruno Tshibala, att ”senast under helgen” skall en ny regering presenteras! Först idag har landets president informerat folket om den nya regeringen. Många av ministrarna från den förra regeringen sitter kvar, men inte alla. Den avgående premiärministern hade i söndags kallat ett antal av de ekonomikunniga inom förra regeringen, till ett möte för att diskutera åtgärder som skulle kunna förbättra landets valuta. I slutet av 2015 var värdet av en USD 945 kongofrancs och idag är en USD värd 1450 kongofrancs. De som främst drabbas av detta är de vanliga människorna, som skall köpa varor som ständigt stigit i pris.

Tidigt i morse utbröt skottlossning utanför UDPS huvudkontor i Kinshasa. En polisbil av större modell skall ha bränts och flera personer är skadade. Maktens män anger att det ”kanske” är ett verk av UDPS anhängare, för att skapa uppmärksamhet. Något som förnekas av företrädare för UDPS. Sedan förra veckan pågår arbetet med att bygga ett mausoleum på tomten, eftersom Tshisekedis kropp skall återföras till Kongo på fredag. Arkitekten, en belgare, har förhörts av polis och anklagats för att utföra ett olagligt arbete!

Förra veckan fanns information på en nyhetssida, att en konvoj med bl.a. hjälparbetare i östra Kongo, attackerats av en rebellgrupp. Alla i konvojen skall ha fängslats och torterats, därefter släpptes alla utom en europeisk hjälparbetare och en kongolesisk regeringssoldat. Därefter total tystnad om denna händelse! Har den inte hänt? Är det förbjudet att skriva om den?

Händelser i Kongo är inte lätta att förstå och mycket är dolt för allmänheten. Oro och osäkerhet är ständigt växande hos detta folk, som aldrig tycks få tillgång till lugn och en positiv utveckling.

Demokrati på undantag

24 april 1990 höll presidenten och marskalken Mobutu ett välkänt tal från sitt palats i N’sele. I och med detta tal gav han sitt tillstånd till flera politiska partier i landet, då Zaïre. Han grät då han höll talet och ursäktade sig med orden ”Förstå mina känslor”. Ja, det kanske går att förstå, att en människa som under hela sin tid som landets ende godkände ledare, under 25 år, nu tvingades överge enpartimodellen och tillåta flera partier! I september 1991 kom den första genomträngande förstörelsen av landet, då militär i Kinshasa plundrade stora delar av huvudstaden. Därefter duggade plundringar och våldshandlingar tätt i landet, under flera år å rad. Man kan undra om Mobutu själv anade den utvecklingen den 24 april?

Idag finns nästan 480 politiska partier i den Demokratiska Republiken Kongo. Det förklaras med att all vill vara en ”ledare”, alla vill ha en plats, där de styr, alla vill kunna ta hand om sin släkt och sin folkgrupp – och då är det en bra modell att bilda ett politiskt parti! Men var finns demokratin i detta? Två val har hållits under perioden, 2006 och 2011, sen inget val! Demokratin är satt på undantag!

Under denna period har landet sett tre personer på posten som högste ledaren; Mobutu själv, Laurent Kabila och nu Joseph Kabila. Den förstnämnde avvisades av militären, den andre sköts ihjäl av okänd förövare och den tredje sitter idag vid makten, på ”övertid”, utan folkets viljeyttring. Ett stort antal olika samtal/dialoger/rundabordskonferenser har hållits under åren. Resultat: skrivna dokument men ingen har följt besluten! Ett flertal av de politiska aktörer som agerat under perioden sitter idag i fängelse av någon anledning, medan andra gått i landsflykt av någon anledning! Godtyckliga domar och bestraffningar, intolerans och rädsla mellan de olika grupperna. Ekonomiska skandaler och sjunkande ekonomi i landet.

Det ser ut att vara en mörk historia som skissa ovan. Ja, visst är den mörk! Mot den bakgrunden kan man undra hur någon över huvud taget i detta land förmår, orkar och vågar stå upp för något annat än lurendrejeri!

Dagen har firats på olika sätt i landet! Till minne av den store marskalken, som gjorde landet känt och fick det på fötter, en tid, men kanske främst för att fira införandet av flerpartisystem i landet! Ledaren för ett oppositionsparti i Lubumbashi hade planerat och anmält till myndigheterna att han skulle ordna en fredlig marsch, till detta minne. Tidigt i morse vaknade han av att hans hus var omringat av säkerhetsstyrkor, militär med vapen riktade mot honom rörde sig runt honom hela dagen, av rädsla för vad han skulle ställa till med! I Kinshasa höll Felix Tshisekedi, sonen till den store Etienne Tshisekedi, (som dog den 1 februari i Bryssel och vars kropp fortfarande inte återvänt till hemlandet) ett tal till UDPS anhängarna för att fira den dag då flerpartisystemet tilläts i Kongo. Han lovade samtidigt att inget av det som Kabila nu planerar följer Sylversteröverenskommelsen. Och att han, Felix Tshisekedi, skall se till att dessa planer inte realiseras!

Så har det åter informerats om en dag, då Etienne Tshisekedis kropp skall återföras till hemlandet. Nu aviseras fredag den 12 maj. Kroppen skall först finnas på Lit de parade i huvudstaden och därefter begravas på tomten till UDPS högkvarteret i Limete, Kinshasa! Detta kan misstänkas vara en svår fråga för president och regering att hantera! Begravning skall ske på en kyrkogård, inte på annan mark. Den uppståndelse som kan förväntas bli en realitet den 12 maj, utmanar alla, befolkning, regering, president och militär.

Demokrati, mänskliga rättigheter, respekt för och omsorg om varandra tycks vara en bristvara i dagens Kongo. Vad behövs för att dessa värden skall få en plats i Kongo idag?