Kongos åttonde Ebolautbrott

Den 11 maj i år informerades om ett utbrott av Ebola i norra Kongo, i Likati hälsozon i Bas-Uélé provinsen. Det är det 8:e Ebola utbrottet i Kongo. Sedan dess har WHO varit inkopplat och deltagit i kartläggning och provtagning av misstänkta fall. Av de 71 undersökta personerna, har fem bekräftats, med laboratorieprov, vara smittade med Ebola viruset. Av dessa fem har en person dött. Ingen sjukvårdspersonal är drabbad.

Insatsen har varit inriktad på uppföljning och provtagning av misstänkta fall, utbildning av både hälsovårdspersonal och befolkningen, samt tillförsel av material för provtagning och isolering av misstänkta fall. En brist som noterats, och som är vanligt förekommande i isolerade områden i Kongo, är kommunikationsmöjligheten. Att via kortvågsradio eller internet rapportera om resultat och aktuell situation, är av stort värde inom all hälsovård och speciellt då det gäller en situation som denna med ett dödligt virus ”fritt härjande” i en befolkning. Så länge som experter från Kinshasa finns kvar i området har detta problem inte stört verksamheten, de har haft med sig apparatur, för att kommunicera till omvärlden om sina fynd. När expertisen skall lämna området uppstår en svår situation.

En 45 årig man var den först insjuknade, och han sökte vård på en isolerad vårdenhet p.g.a. blödningar, diarréer och feber. Han remitterades samma dag till referenssjukhuset och transporterades dit på en motorcykel. Under transporten dog mannen. Någon dag senare insjuknade motorcykelchauffören, som också dog efter ytterligare någon dag. Den sjukvårdare som först tog emot 45 åringen, insjuknande i liknande symptom, men han förbättrades och tillfrisknade helt. Den döde 45 åringen togs av familjen till sin hemby och begravdes enligt traditionen. Hela denna kedja av händelser pekar på de riskfaktorer som finns i ett virus utbredning. Den insats som gjorts, har på ett föredömligt sätt åtgärdat alla risker och följt alla individer som skulle kunna utveckla sjukdomen. Idag följer experterna 33 personer, som har en sjukdomsbild som skulle kunna vara orsakad av Ebola viruset.

Kongos hälsominister och hans personal gör idag bedömningen, att det som fortsatt behövs i området är experter från WHO samt utrustning för att förbättra kommunikationsmöjligheten med området.

Det är intressant att följa och läsa om denna handläggning av en dödlig virussjukdom i det inre av Kongo. Uppenbarligen finns en sorts baskunskap hos hälsovårdspersonalen, men den är inte tillräcklig. Expertis behövs. Personal med specialistkompetens är avgörande i en situation som denna. Att kunna kommunicera med omvärlden är lika avgörande.

Specialistkompetent hälsovårdspersonal. Kommunikationsmöjligheter. Två faktorer som kan avgöra utveckling av en livsfarlig epidemi, men även generellt hälsostatus hos en befolkning. Samma behov finns i hela Kongo. Vi noterade det under vårt senaste besök i Kongo. Internetuppkoppling som kommunikationsmöjlighet är på frammarsch, men inte möjlig att använda i stora delar av inre Kongo. Ebolaviruset har lättare att kommunicera med befolkningen, inga krav på tekniska under, möjligheten ligger så att säga i generna. Vi som bor bortom dessa isolerade områden är också mottagliga för den kontakten, de angreppen. Även det är ett skäl för oss att bidra till att specialistkompetent hälsovårdspersonal och kommunikationsmöjligheter finns i det inre av Kongo!